• Anonym (Trötter)

    Orimligt med ansvar pga hans vägran?

    Jag lever men en man som sätter sig på tvären till väldigt mycket. Ibland undrar jag om han är en förklädd pensionär. Han skaffade sitt första mobila bank-id i somras till exempel, eftersom bank-id på fil inte längre funkade hos hans bank. I övrigt vägrar han alla appar, inklusive skolapp och swish.

    Det gör att väldigt mycket ansvar hamnar på mig. Det må låta lite, men det är tröttsamt att ALLTID vara den som måste sköta frånvaroanmälningar och rodda med snabb info som kommer från skolan, eftersom han inte har koll på detta. Varje gång något ska swishas måste jag vara med, eller kontaktas och sköta det på distans. 

    Han vägrar också uppge sitt telefonnummer och personnummer i många situationer, som exempelvis beställningar. Sen får jag höra ranten om hur eländigt det är att allt ska kräva telefonnummer. Nu har han fått biblioteket att skicka frankerat brev till honom när han reserverat en bok, eftersom han helt enkelt inte anser att de har med hans telefonnummer att göra. Nu senast vägrade han beställa en vara, eftersom Klarna krävde hans personnummer.

    Konsekvensen blir att jag får sköta i princip alla beställningar som rör familjen och ska en bok reserveras till någon av våra väldigt läsande barn, får jag sköta det. Ibland har företag jagat mig när de vill nå honom, för att han inte uppgett ett nummer, medan mitt nummer finns på nätet. Återigen, det kan låta futtigt, men det blir inte så futtigt när det är jag som måste sköta allt.

    Han vägrar också ha sitt telefonnummer i vår porttelefon, så jag måste hela tiden vara stand-by för att släppa in besökare (eller vårt barn som ännu inte har egen nyckel) - också när jag inte är hemma.

    Jag börjar ledsna. Jag orkar inte höra honom gnälla på hur orimligt det är att han förväntas lämna personnummer eller telefonnummer en gång till. Jag har sagt till, men han fortsätter. Och framförallt orkar jag inte vara ensamt ansvarig kring allt som rör digitala tjänster. Jag orkar inte ta alla läkarsamtal, digitala kontakter med skolan och annat som kommer av hans vägran att använda digitala tjänster och uppge sitt telefonnummer. Jag är alltid redo att rycka in och kan liksom aldrig slappna av.
    Är det orimligt att kräva att ens partner faktiskt använder skolappen, eller uppger sitt telefonnummer?

  • Svar på tråden Orimligt med ansvar pga hans vägran?
  • beli

    Alltså va? Han är ju sjukt oansvarig. Är det nåt slags fånig principsak eller vad handlar det om? Oavsett vilket så låter det helt bisarrt. Vad händer om du hamnar på sjukhus och blir medvetslös? Ursäkta, men vad händer om du dör? Har han alls tänkt på det? Hur ska han kunna ta hand om era barn?

    Ställ nåt slags ultimatum (som du håller). Parterapi eller skilsmässa, typ. Han måste inse att han måste bli en riktig förälder.

    Inte helt samma sak, men min pappa, som är född i annat land, har aldrig lärt sig nåt annat språk (inte ens engelska). Det ledde till att jag i tonåren tog avstånd från honom (jag förstod först i vuxen ålder att det varit därför). Han kunde aldrig ta ansvar för nåt, förhöra mig på läxor, ha kontakt med min skola etc. Jag fick ta honom till läkare istället, eftersom han inte förstod nåt... Min mamma sköter fortfarande alla hans ärenden och detta har aldrig ifrågasatts (det har jag fått ta i terapi eftersom det blev så tabu, ett trauma). Jag kan tänka mig att era barn med tiden ser sin pappa som ett bihang utan riktigt ansvar eftersom han vägrar. Akta er för det.

  • Anonym (Trötter)
    beli skrev 2024-12-04 14:33:34 följande:

    Alltså va? Han är ju sjukt oansvarig. Är det nåt slags fånig principsak eller vad handlar det om? Oavsett vilket så låter det helt bisarrt. Vad händer om du hamnar på sjukhus och blir medvetslös? Ursäkta, men vad händer om du dör? Har han alls tänkt på det? Hur ska han kunna ta hand om era barn?

    Ställ nåt slags ultimatum (som du håller). Parterapi eller skilsmässa, typ. Han måste inse att han måste bli en riktig förälder.

    Inte helt samma sak, men min pappa, som är född i annat land, har aldrig lärt sig nåt annat språk (inte ens engelska). Det ledde till att jag i tonåren tog avstånd från honom (jag förstod först i vuxen ålder att det varit därför). Han kunde aldrig ta ansvar för nåt, förhöra mig på läxor, ha kontakt med min skola etc. Jag fick ta honom till läkare istället, eftersom han inte förstod nåt... Min mamma sköter fortfarande alla hans ärenden och detta har aldrig ifrågasatts (det har jag fått ta i terapi eftersom det blev så tabu, ett trauma). Jag kan tänka mig att era barn med tiden ser sin pappa som ett bihang utan riktigt ansvar eftersom han vägrar. Akta er för det.


    Det är bara en principsak han har fått för sig. Det kan låta futtigt, men det är tröttsamt.

    Jo, det blir så klart ett problem så fort barnen blir gamla nog att ha egen swish. Då blir ju jag ensamt ansvarig. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt som sätter sig hos dem.
  • Anonym (A)

    Grattis till ditt val av man. 

    Hur är det annars, har ni det bra med sexlivet och delar på ansvaret hemma? Han måste ju ha andra kvaliteter som uppväger för detta. Annars hade du ju aldrig skaffat familj med honom.

  • Anonym (A)

    Dessutom, låt honom ta om det han ska ta hand om. Vill han beställa något, så hjälp honom inte. Låt honom lösa det bäst han vill. Nu vet han att du finns där och fixar det åt honom.

  • Anonym (Trötter)
    Anonym (A) skrev 2024-12-04 14:51:10 följande:

    Dessutom, låt honom ta om det han ska ta hand om. Vill han beställa något, så hjälp honom inte. Låt honom lösa det bäst han vill. Nu vet han att du finns där och fixar det åt honom.


    Fast det är saker som rör familjen eller barnen. Barnen kan inte avstå födelsedagspresenter eller vinterskor för att han vägrar uppge personnummer i en beställning.
    Anonym (A) skrev 2024-12-04 14:49:22 följande:

    Grattis till ditt val av man. 

    Hur är det annars, har ni det bra med sexlivet och delar på ansvaret hemma? Han måste ju ha andra kvaliteter som uppväger för detta. Annars hade du ju aldrig skaffat familj med honom.


    Det här märktes inte så mycket innan vi fick barn. Jag visste att han var lite restriktiv med telefonnummer, men inte förrän barnen började på förskolan och han vägrade lämna sitt telefonnummer dit, fattade jag hur illa det var.

  • Anonym (A)
    Anonym (Trötter) skrev 2024-12-04 14:54:34 följande:
    Fast det är saker som rör familjen eller barnen. Barnen kan inte avstå födelsedagspresenter eller vinterskor för att han vägrar uppge personnummer i en beställning.
    Anonym (A) skrev 2024-12-04 14:49:22 följande:

    Grattis till ditt val av man. 

    Hur är det annars, har ni det bra med sexlivet och delar på ansvaret hemma? Han måste ju ha andra kvaliteter som uppväger för detta. Annars hade du ju aldrig skaffat familj med honom.


    Det här märktes inte så mycket innan vi fick barn. Jag visste att han var lite restriktiv med telefonnummer, men inte förrän barnen började på förskolan och han vägrade lämna sitt telefonnummer dit, fattade jag hur illa det var.

    Då får han väl köpa sakerna i affär. Så länge du curlar honom så behöver han inte ändra sig. 
  • Anonym (Princip)
    Anonym (Trötter) skrev 2024-12-04 14:44:56 följande:
    Det är bara en principsak han har fått för sig. Det kan låta futtigt, men det är tröttsamt.

    Jo, det blir så klart ett problem så fort barnen blir gamla nog att ha egen swish. Då blir ju jag ensamt ansvarig. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt som sätter sig hos dem.
    Princip fasta människor kan man inte ändra på. De måste komma till insikt om att de måste ändra sig. Det blir även svårt i vardagen. Det tar även energi om man är anhörig eller en kompis.
    Skulle han klara av om hans jobb går över till digitalt?
    Det du får göra är att antigen få honom att skaffa ett extra nummer som bara lämnas ut vid beställningar och liknande. Eller så slutar du att hjälpa honom helt, 

    Barnen ska inte behöva lida för att deras pappa har låst in sig på detta. Hur skulle det gå om ni går isär? 
    Skulle han klara av att ha hand om barnen och informationen från skolan på sina veckor?
  • Anonym (Ohållbart i längden)

    Känner igen det mesta du beskriver hos en bekant. Alla förfaranden blir knepiga.
    Exempelvis blev han upprörd av att behöva hämta ett paket i en "korvkiosk" som han kallar det.
    Då bråkar han med leverantören och kräver att de levererar hem.
    Hur som helst fungerar inte detta när man har barn och familj. Det har inte min bekant.

  • Anonym (Q)

    Min man har definitivt samma tendenser, även om han kanske inte tar det lika långt som din man - han fixar i alla fall sina egna läkarkontakter och bankärenden.

    Jag tar det som gäller skola och barnens vårdkontakter, men detta kompenserar ju min man mig för genom att ta på sig mer av andra uppgifter. Alltså vi hamnar på en ganska jämn nivå vad det gäller det ansvar vi tar och den tid vi lägger på att rodda hushållet och familjen. Dessutom är han emotionellt tillgänglig för att diskutera barnens utbildning och vård - jag känner mig inte som den enda ansvariga här. 

    Så min infallsvinkel är väl att om du kan tänka dig leva med att ta hand om den digitala biten, så kan ju din man i så fall dra ett tyngre lass på något annat ansvarsområde? 

  • Anonym (Hmm)

    Jaaaa alltså, det är orimligt att försöka kräva och tvinga andra till saker de inte vill. Samtidigt är han förälder och man skulle säga att han brister i sitt ansvar där. Men, eftersom nu de här digitala bitarna läggs på dig så är det inte mer än rätt att han tar mer ansvar inom andra områden. Ni behöver sätta er ner och diskutera vad han ska ta mer av istället.

Svar på tråden Orimligt med ansvar pga hans vägran?