Orimligt med ansvar pga hans vägran?

Jo, mer och mer tyder på det. Han kan numera heller inte släppa saker, utan ältar. Jag är naiv som inte har några problem att lämna ut mina uppgifter, menar han.Det händer absolut ingenting. Han vägrar.

Hur är han i övrigt? Vilka positiva och negativa egenskaper ser du hos honom?

Högt IQ? Lågt IQ? Empatisk? Oempatisk? Introvert? Extrovert?

Beroende på hur han är så kan det finnas olika orsaker och metoder för att hjälpa honom.

Men bara sluta. För honom är det ju super smidigt att du fixar allt detta. Så bara lägg av. Det är en del av dagens samhälle, och det blir en jättestor börda för dig att rodda med allt det. 
Ska kidsen ha nya kläder? Säg åt honom att åka in då till butiken och lösa det. Följ inte med. Låt honom lösa sin skit själv. Bli en oskön typ. 
Sluta underlätta. Kan han hålla på sitt, kan du hålla på ditt. Så enkelt är det. 

Vilket kap.

Vilka fina egenskaper har han i övrigt? Är han en kärleksfull och ansvarsfull man och pappa på andra sätt?

Men som sagt. Sluta fixa saker åt honom. Och kräv en mer rättvis ansvarsfördelning. Ska du sköta allt som sker digitalt, får han sköta merparten av städ, matlagning och handling t ex. Går han inte med på det, eller struntar i det, är han faktiskt inget att ha.

Jag sköter också de flesta kontakter med skola och fritidsaktiviteter. Skillnaden är att min man inte vägrar appar / gör sig onårbar, samt gör annat i stället. Ska jag på möte eller följa med barnen till tandläkaren, får han storhandla. Så enkelt är det. 

Är han rädd? 

Låter som någon som är rädd för det mesta, tror på konspirationsteorier och har fobier. Stämmer det?
Vågar man inte ens ha bankid eller tror att personalen på förskolan ska göra annat med ens nr än att ringa om barnen, då är man paranoid.

Fråga vad han tror ska hända om biblioteket istället ringt eller smsat.

Vad är han så skrajsen för?

Bidra inte med pengar då, låt honom lösa det. Du gör ju detta möjligt för honom. Han vet det. Varför fortsätter du? 

Gnäll då inte om du inte vill ha en förändring. 

Självklart, du har ju låtit honom komma undan hela tiden. Hade du satt hårt mot hårt från början hade det kanske aldrig blivit så här. 

 

 Jag fattar att det tar mycket energi från dig. Det enda rimliga om han inte vill jobba med sin fobi är att han avlastar dig med annat. Låt honom ansvara för att det finns mat hemma och lagd middag på bordet varje kväll tex. 

 

Är detta ens på riktigt? Det låter som han har någon mental störning. Hur kan han på allvar tycka att det är rimligt att lägga allting på dig pga sina egna fixa idéer?
Och om han är pappan till barnen så får han fan bara bita ihop och skaffa skolapp.

Du har uppenbarligen låtit detta pågå bortom all rimlighet, dags att sätta ner foten och ställa ultimatum. Dags att han börjar ta ansvar som en vuxen man och inte ett bortskämt barn som tror att ansvar är frivilligt.

Upprörande läsning jag har dom sagt svårt att tro att detta inte är en trolltråd. Bisarrt är vad det är om det är sant.

Klart man måste få gnälla lite anonymt ibland över saker som irriterar en!

Snälla människa, jag vill ha en förändring. Jag måste bara hitta ett sätt som fungerar för mig. Råden i inlägget jag citerade var bra, jag tar dem till mig och konstaterade också att vederbörande säkert hade rätt i vad som skrevs. Vad begär du? Att jag ska lösa problemet på fem minuter? Det är en lång relation med barn som inte ska hamna i kläm för mycket. Det är väl självklart att jag vill fundera på hur jag ska göra!

Han är i övrigt en väldigt fin och engagerad förälder som jag kan lita på. I övrigt har vi en tämligen jämlik uppdelning. Det känns svårt att dela upp så att det blir jämlikt med tanke på det här. Det är så svårt att värdera min insats. Oftast är ju barnen inte sjuka och oftast är det ingen akutinformation som skolan skickar ut. Men när det blir, får jag frånvaroanmäla också när jag är på konferens med övernattning. Det blir att jag aldrig kan släppa ansvaret. 

Det är ju inte enbart din arbetsinsats utan också att han helt enkelt inte finns tillgänglig för sina barn. Skulle din mobil gå sönder/ladda ur kommer alltså inte barnet in genom porten eller han gå att nå om något händer på förskolan. 

Han har det väldigt glassigt. Han vägrar att göra saker och du sopar vägen direkt. Bäddat för katastrof. Du kommer att braka in i väggen om du ska fortsätta på det här viset. 

Hans fix ide om att inte lämna ut sitt personnummer är ren idioti. Det är enkelt att få tag på ett helt personnummer. Bara att gå in på mrkoll.se. och söka upp personen ifråga,däreter klickar man på person numret och får upp de 4 sista. Det tar ca 30 sekunder. 

Genom att cirka din man på det här viset visar du dina barn hur undergiven och lydig en kvinna ska vara. Grattis, du uppfostrar nästa generations undergivna pigor (om du har döttrar) eller översittare (om du har söner). Jag utgår inte från att det är det du vill?

Sätt ner foten mot din man. Kräv att han tar sitt ansvar. Ja, sakerna är dyrare i affär, låt honom stå sitt kast! Nör han har köpt skor vid 3 tillfällen i butik så lär han vök ha kört sig att det svider?!

Och jag är ledsen men du lever inte i en jämlik relation. 

Mycket igenkänning där... 

Jag skaffade min första smartphone för ungefär ett år sedan. Har dock haft bank-id längre.

Jag är också anti appar. Har så lite som möjligt i telefonen. Jag gör allt på nätet med min pc. Bara om jag verkligen måste precis på stunden kan jag använda telefonen.
Har heller inte Swish.

Men varför sköter han inte den nödvändiga kommunikationen via E-post, då slipper han ju lämna ut nummer?

Fast du har haft lång tid på dig, detta inträffade ju inte förra månaden precis.

Det har ju gått så här långt för att du hela tiden ställer upp utan att blinka. Varför sade du inte ifrån från början, varför låter du honom behandla dig och barnen så här?

Nej, ni lever inte jämlikt, tvärtom. Han utnyttjar dig och du låter honom göra det. Frågan är bara varför du inte sagt ifrån på riktigt och slutat curla honom? Vad har han för hållhake på dig, och vad hemskt skulle hända om du inte hjälper honom, att skorna kostar lite mer? 

Detta handlar ju inte bara om att han lägger över ansvar på dig, detta handlar ju om att han behandlar dig respektlöst, han utnyttjar dig. Vad säger andra om hans beteende eller är detta något ni håller för er själva, eftersom ni vet att det inte är ett sunt beteende?

Bara för att det är svårt att värdera din insats betyder inte att den ska räknas som noll och inget. Det blir alldeles för orättvist mot dig. Fundera över varför det känns mer ok än att det skulle råka bli orättvist mot honom om han skulle råka få göra för mycket.

Ta upp diskussionen och fråga honom hur han tänker. Vad tycker han är en rimlig kompensation? Prata om saken och prova er fram.

Diskutera problemet och försök hitta lösningar tillsammans istället för att bara gnälla. Beskriv sakligt och utförligt vad konsekvenserna av hans agerande är för dig. Få honom att fundera över vad konsekvensen blir för barnen och hans relation till dem. 

Fast det blir ju betungande i och med att du hela tiden måste finnas tillgänglig. Själva arbetsinsatsen är inte det enda som räknas. Utan att du måste vara på stand by hela tiden. Stressen att mycket hamnar på dig. Småsaker ja, men många bäckar små.

Det måste han väl också fatta?

Poängen med en mer rättvis ansvarsfördelning är att du ska kunna släppa ansvaret helt. Han får lösa det, eller söka hjälp för sin digitala "fobi" eller nåt.

Hur skulle han göra om du inte fanns där? Om han blev ensamstående? Fråga honom det.