Era åsikter om oss som valt att inte skaffa barn.

Och så tycker du att bröllopsgästerna var sjukt tråkiga med tråkiga liv?

De flesta för samtal om ämnen som majoriteten har gemensamt. Ganska enkel ekvation. Har alla utom en barn så blir oftast samtalet relaterat till barn. Vill man delta i samtalet får man engagera sig och försöka få in ett nytt samtalsämne. Du kunde ha styrt där och frågat var de andra arbetade eller hur de kände brudparet istället för att sura att du inte blev inbjuden i samtalet. 

Jag har själv valt att inte skaffa barn, eller det har bara blivit så. Jag känner att jag inte skulle kunna ta hand om ett barn, även om jag tror att jag skulle bli en ganska bra pappa, faktiskt. Nu börjar tiden rinna ut, känns det som, även om jag skulle vilja ha en liten knodd.

Varför skulle ens syskonbarn och ens kusinbarn dö tidigare än ens egna barn? Det är samma generation. 

Tycker inget. För det är inte upp till mig att tycka. Möjligtvis kan jag tänka "skönt att slippa leva med oro jämt, att något ska hända barnen". 
Däremot tycker jag desto mer saker om folk som har barn men som inte borde ha barn. 

Den ständiga oron är det enda negativa jag kan komma på med att ha barn också. Ju äldre de blir desto mer oro är det. 

Fast hur kan det bli tråkigare eller fattigare? Mitt liv som barnfri är varken tråkigt eller fattigt. Jag är bara genuint nyfiken på varför du tror det? :) 

Känns väl inte okej att säga men jag tänker oftast synd om de som inte har barn. Jag tänker att de har missat själva poängen med livet på något sätt. (Vet att det inte är pk att tänka så, men om jag ska vara ärlig, så tänker jag så.) Rent evolutionärt har man förlorat om man inte får barn. Allt levande strävar efter att föröka sig. Jag tänker att det är något som inte stämmer om man inte lyckas göra det. Man kan dock säkert leva ett bra liv ändå. 

Bryr mig inte ett skit.

Inte riktigt så, i djurvärlden som vi tillhör existerar även altruism, där individuell fitness kan minska för att öka den på gruppnivå. Evolutionär spelteori handlar inte enbart om direkt förökning.

Det är snarare den personens föreställningar hur det skulle vara för den utan barn. Man kan applicera samma resonemang på olika företeelser, gillar man inte gryta med curry och räkor måste man ha tråkiga kulinariska upplevelser. Bor man inte där eller där måste man det och det och så vidare. Istället borde samma person hävda att de som inte delar mina åsikter om vilka upplevelser som har vilka egenskaper, har det tråkigare. Det kan ju sedan alla andra göra med, så det blir ganska orimligt.

Jag svarade på något, så du kanske läser mitt inlägg taget ur sitt sammanhang. 

Jag försökte. Både på möhippan och bröllopsfesten. Både med enskilda och i grupp. Vet en till som försökte prata med de vid samma bord men fick inget vidare gehör, jag tyckte så synd om henne. Synd om bruden lite också, ingen pratade med henne om annat än hennes graviditet. 
Jag var av någon anledning placerad mellan ett par som lutade sig framåt och pratade med varandra över min tallrik, om att barnvakten skriver att allt går bra och bla bla bla. Helt absurt. 

Okej. =) Det visste jag inte. Men tänker rent logiskt att evolutionen är brutal. De egenskaper som leder till att du inte kan/vill få barn gör att just de generna inte förs vidare. Ditt led dör efter x miljoner års av utveckling som ledde till just dig. De egenskaper som gör att individen får barn lever vidare och vinner. Naturen rensar bort det som inte vill föröka sig, rent krasst. De egenskaperna behövs inte eftersom naturen vill leva vidare. Sedan fattar jag också att vi är mer än djur. Kan bli lite avundsjuk ibland på all den fritid som barnfria har. Men nä, i längden är det inget liv som lockar.