Hjälp upp från botten

Vad är anledningen till att det blivit så här? Var du egentligen emot skilsmässan? Eller var det anledningen till skilsmässan (exvis otrohet) som knäckte dig? Eller nåt annat? Det är ju svårt att ge råd när man inte har en aning om varför du mår som du gör.

En oväntad framgång kan man ju tyvärr inte räkna med.

Kan du ta ett extrajobb de veckor du inte har barnen så att du kan börja bygga upp en buffert och ta dig ifrån det dåliga området?

Sätt upp mål för det du vill förändra. Exvis 1. flytta 2. göra en kul resa med barnen 3. utvidga mitt sociala liv - gå en kurs, skaffa en hobby, hitta någon arbetskamrat eller granne som har liknande intressen, coacha barnens sporter eller något annat där du hamnar i ett socialt sammanhang så att du kan få ett lite roligare liv.

Förstår att du hamnat i en jobbig situation. Flera negativa förändringar, behovet av att hålla masken mot barn och omgivning. Man biter ihop och håller ut.
Du har insett att det är endast du själv som kan åstadkomma en förändring, men kraften och initiativet finns inte.
Har du kanske drabbats av en depression mitt i alla förändringar? Jag drabbades av detta själv egentligen utan yttre orsak. Jag fick medicin och efter några veckor började det vända. 
Det som hjälpt mig vid livskriser, jag är lite äldre så jag har haft ett antal, det har varit att hjälpa andra. Jag engagerade mig i Röda Korset det gjorde att jag mötte människor som behövde mig  och mötte andra som också var volontärer, ett par av dessa har blivit nära vänner. Sedan brukar fysisk aktivitet brukar ju alltid vara bra. Egentlige, börja med någon aktivitet som tvingar dig att träffa nya människor. Lycka till i ditt liv, du känner att du är på botten, enda vägen framåt är uppåt.

Köp ett kosttillskott som heter Ashwaganda, finns på Golden Athlete antingen i deras butiker i sverige eller deras online store. Det kommer fungera, det är en trädrot inget annat. Testa en burk, kostar 200. Köp den bara, överväg inte, testa en kapsel, man känner av efter någon halvtimme.

Kanske du helt enkelt hamnar i en depression och faktiskt behöver hjälp av läkare/medicin och annat typ terapi som hjälp. 
Är väldigt vanligt att hamna i depression i samband med en skilsmässa då man går igenom så mycket ofrivilligt och många gånger lägger locket på för att man inte orkar deala med det just då. 

Kanske din samtalkontakt inte fungerade för att du helt enkelt inte var redo att möta verkligheten just då. 

Det låter som du tappade allt utom barnen och jobbet (och bilen) i samband med skilsmässan. Du skriver att dina vänner tillhör din gamla livsstil. Du har alltså inga vänner längre? Ni har inte längre något gemensamt? Eller?

Inte konstigt att du mår piss. Det är i samband med skilsmässa eller andra livskriser som man ofta behöver sina vänner som mest. Eller sina intressen, eller släktingar om man har en bra relation till dem osv.

Jag säger inte att du måste vara i farten hela tiden, eller ligga i knät på din omgivning och gråta. Men att tappa nästan hela sitt sociala sammanhang kan knäcka de flesta.

Du känner dig antagligen ensam och isolerad. Du har kanske inte bearbetat skilsmässan ordentligt? Det är detta du måste ta itu med. Först efter det kan du nå framgång. 

Har faktisk haft Ashwaganda tidigare men tyckte då att jag inte märkte någon skillnad. Men kan göra ett nytt försök nu när jag är deppig.

Du kan ha rätt i det. Jag minns att i samtalen så fokuserade jag mest på alla fel min exfru hade gjort. Jag fokuserade egentligen inget på mig själv och mina känslor utan ville mest babbla om alla oröättvisor hon orsakat mig.

Jag kan inget om relationer så jag borde väl inte yttra mig, men jag tror att det är ganska vanligt efter en skilsmässa/separation att man liksom lämnar en del av sig själv där och kanske vill man förnya sig lite efter uppbrottet. Det är bra att du är stark för dina barn, men tråkigt att du måste hålla upp en fasad. Jag önskar jag hade något bra tips, men man måste nog känna efter lite själv, tror jag. Liksom vem man är nu och så.

Skilsmässan och det nya livet har ändå öppnat upp ögonen för mig. Mina känslor är att tidigare tillhörde jag en högre samhällsklass där väldigt mycket yta var viktigt. Människorna jag träffat i "mitt nya liv" är betydligt mer genuina, trevliga och inbjudande. Det finns så mycket fantastiskt trevliga människor i min närmiljö. Men samtidigt som jag trivs i miljön känner jag mig avskärmad från min tråkiga, ytliga gamla småsnobbiga vänner. Jag har nog lite av en identitetskris. Jag har ett ganska "snobbigt" kontorsjobb. Grannarna och de nya personerna i min närmiljö jobbar på riktig som tex: kör ut mat, jobbar i verkstad, vårdhem eller städare.

Då låter som att du skulle behöva göra om och göra rätt den här gången och fokusera på enbart dig . Nu är det dags att landa i verkligheten och se framåt. 

Och här har du anledningen till att du i din trådstart skriver om oväntad framgång.  En ny titel, bättre lön eller annat karriär-relaterat kommer inte ändra den verklighet du lever i och kommer förmodligen bara göra dig ännu mer miserabel och öka på känslan av ensamhet . 
Det behöver du inte just nu. 

Se det som en rikedom att kunna röra dig fritt i olika miljöer och ändå känna dig bekväm. Det finns så många som bara stannar i sin egen sfär livet igenom. 

Att lära sig att röra sig i andra miljöer än de vanda, kodväxling, måste ses som en bonus. Att bli ödmjuk inför andra, inte så lyckligt lottade medmänniskor, är en viktig erfarenhet att bära med sig genom livet.                                                                                                                       MEN TS anser sig ha "hamnat på botten" och det har hon rätt att tycka. Det boende som hon förr hade ratat vill hon lämna, jag har full förståelse för det. Nu har vi, många av oss, en strävan efter det goda livet och det måste vi få ha. Det tankesättet har vi oavsett hur många halvt bohemiska människor med planekonomi som ledstjärna försöker truga i oss att vi får andra värden på köpet i förorterna. Alltså, med de erfarenheter TS får med sig från förorten finns det ingen annan väg framåt än att förbättra ekonomin, vilket kanske kräver ytterligare studier och avancemang. I och med en förbättrad ställning och en bättre adress kommer vänner på köpet  Cyniskt? Ja, kanske. Jag beskrev just mitt liv efter skilsmässan. Man får kämpa lite och försöka klättra på de stegar som erbjuds.