Hur ska man agera?

Vad ska jag ge mig med? Är det att jag skriver att jag bara gissar som du stör dig på? Tycker du inte att det stämmer, det jag skriver om att det lika gärna kan vara något annat än klimakteriebesvär? Förtydliga gärna! 

Ska jag sätta henne i offerrollen? Varför då? 

Om man nu slutar att vara fysisk så är det rätt självklart att man inte kan skylla på klimakteriebesvär.

Som att jag skulle säga att jag inte kan diska för att jag har ett sår på halsen.

Har väl också tänkt, och ja,vi har pratat om klimakteriet. Men är det så här det ska vara? Läst och pratat med andra(äldre) kvinnor. Dom menar att det kan hålla på i nästan 10 år. 
Tror heller inte att jag är utnyttjad, hon har 2 egna barn, 18-21. Inga bekymmer där. Men självklart jobb ändå.
Älskar henne över allt annat men har ändå ett behov av närhet.

Antar att ni har pratat om detta, att du talat om för henne att du saknar hennes närhet, vad har hon gett dig för svar?

Visst kan hon vara i förklimakterier eller mitt i den men hur som helst pratar man väll med din partner om vad det handlar om, som med allt annat?

En öppen kommunikation är a och o i allt och självklart måste hon ju berätta varför hon inte är intim med dig längre.

Du har rätt att få ett svar.

Om hon inte ger dig det så berätta att du inte kan leva i ett förhållande utan närhet och fråga henne om hon tycker att det är ok?

Är hon rädd om dig och erat förhållande så borde hon bli lite skraj för konsekvenserna av att inte vara öppen.

Du har mycket att lära, Man45. Snarare helt självklart att det kan bero på det. Torra, ömma slemhinnor, alltid för varm, alltid trött, dålig sömn, nedstämdhet. Låter det som saker som gör en människa pigg på lite hångel och pippa? Men huvudpoängen i mitt inlägg var ju att det finns medicinsk hjälp om det är klimakteriet som får henne att må dåligt. 

Varför skulle du hångla och Pippa? TS vill ha en kram då och då.

Fattar om så är fallet med klimakteriet att ligga inte är hennes prio. Men allt annat, en liten smekning, en kram, något jävla vänligt ord...får fan mer kramar av mina manliga arbetskollegor än av henne..så jävla less😔

Vad säger du när ni pratar med varandra? Du har försökt flera gånger, hur går det till?

Har frågat hur det står till med oss, om det är något som stör henne hemma eller på jobbet. Men nej då, visst vissa dagar kan vara asstressiga för henne. Men då har jag steppat upp ännu mer. Men hon har ju absolut inga problem med att visa stark affektion till vår gemensamma katt. Han finns det hur mycket kel och värme att ge..bara inse att kattfan är mer värd. Förlåt om jag blir ännu en gnällig jävla karl...

Jo jo, men hur har du tagit upp problemet du upplever?