Hej, ny här på FL.
Bor ihop med min sambo sen 5 år sen.
Vi hade det så jäkla bra, närhet, fysisk kontakt och sex. Men något har ändrats det senaste ett och halvt år sen. Sex, kanske 2-3 ggr på denna tid.. men mitt stora bekymmer/besvär, hon har inte ens tagit på mig på flera månader, kyssar eller kramar. Det mest intima är att dela en flaska bubbel.. vad ska man göra som man? Känner mig så jävla övergiven..
Har pratat med henne flera gånger! Men nu vet jag inte...
Har gått så långt att jag typ rycker till när hon oavsiktligt bara nuddar mig på foten i soffan eller i sängen. Försöker att inte vara avståndstagande, kramar om henne bakifrån när vi lagar mat eller så. Men får till svar att hon är så varm😔 Så slutat med det med...pallar bara en viss mängd rejections
Hon fyllde 40 för ett tag sen, så ja, kanske. Ska man hålla ut då i 10 år innan det släpper? Det tycks inte finnas nån som helst vilja😔
Själv är jag 42. Jobbar 7-16. Men lagar den mesta maten, tar hand om städning och vår gemensamma hund så att hon får sin fritid med gym och sina egna vänner. Oavsett vad så har jag dom jag skrev tidigare alltid sökt närhet (inte bara för att ligga) och har aldrig missat att pussa henne på kinden när jag åker iväg till jobbet. Hon sover fortfarande då, så ingen respons eller vilja från hennes sida där, men alltid gjort det med henne. Jag vet inte mer vad jag ska/kan göra..😔😐
Har väl också tänkt, och ja,vi har pratat om klimakteriet. Men är det så här det ska vara? Läst och pratat med andra(äldre) kvinnor. Dom menar att det kan hålla på i nästan 10 år.
Tror heller inte att jag är utnyttjad, hon har 2 egna barn, 18-21. Inga bekymmer där. Men självklart jobb ändå.
Älskar henne över allt annat men har ändå ett behov av närhet.
Fattar om så är fallet med klimakteriet att ligga inte är hennes prio. Men allt annat, en liten smekning, en kram, något jävla vänligt ord...får fan mer kramar av mina manliga arbetskollegor än av henne..så jävla less😔
Har frågat hur det står till med oss, om det är något som stör henne hemma eller på jobbet. Men nej då, visst vissa dagar kan vara asstressiga för henne. Men då har jag steppat upp ännu mer. Men hon har ju absolut inga problem med att visa stark affektion till vår gemensamma katt. Han finns det hur mycket kel och värme att ge..bara inse att kattfan är mer värd. Förlåt om jag blir ännu en gnällig jävla karl...
Hur? Iaf när det är som lugnast, inga "barn" i närheten. Dom bor ju hos oss varannan vecka, men tittar in mest hela tiden. Oavsett vilken vecka det är. Vet att det kan stressa henne men ändå.. Också sagt att jag förstår att hon inte vill ligga men att lite grann fysisk beröring behöver jag med. Själv har jag alltid när man gått förbi varandra så en lätt hand på henne och ett leende.
Nej, är kanske inte "konfliktsökande" (bara för att lägga till min egen personlighet) men att inte säga vad jag tycker är fel. Då kunde jag lika gärna skitit i denna tråd. Har pratat om mängden sex. Då får jag till svar att det är så mycket med hennes barn, dom stör feelingen. Ok, men en kram fråga jag då, eller kram, eller en hand på min arm eller rygg. Bara för att jag vill kyssas eller bli tagen på menar inte att jag vill knulla(bara) kan tycka att en smekning kan vara minst lika intim, som tar 2-3 sekunder... Tatt upp detta säkerligen 30 ggr..om inte mer!
Försöker vara en man, traditionell. Häller alltid upp till henne först, öppnar dörrar..
Vi har ju båda delar med djur, hunden är på mig katten på henne.. men vi är oftast ute gemensamt på helgerna i skog och mark. Pratat huuur mycket som helst om detta, men ändå alltid samma undanflykter. Ikväll tyckte hon ordagrant, " ska vi knulla sen" och jag har inga problem med dom orden, det är inte det, men vill ha det där innan också..smek, kyssar i nacken. Bara knulla, då kan jag dra en runk istället.. Och nej, blev inget heller, 5 sekunder senare snarkar hon i soffan????
Och Tack Kim för förståelsen🥰
Förstår att svackor kommer och går..men att inte ens göra den minsta "effort" (hittar inte svenska ordet) för den andre.. Vet att jag har/skulle göra det för henne och andra när man kännt sig nere, har sagt att jag är låg men försöker. Att helt åsidosätta sin partner( eller vänner) finns inte
Hatar mig själv för att jag känner mig mer och mer avståndstagande. Vet att jag älskar denna fantastiska kvinna av hela min själ, men vad betyder det om man inte får tillbaka ett piss. Lever jag bara i en lögn som tror att känslorna är besvarade. Men torkar dom sista tårarna och biter ihop i kudden, imorgon är en annan dag😐
Hon kanske tycker att när hon "vill knulla" så är det bevis nog? Har du tagit upp den tunga frågan om hon vill skiljas?
Och vad säger hon när du pratar med henne om att du behöver mer närhet, att du mår dåligt i relationen osv? Säkert undrar du om hon ens älskar dig längre.
Men som där vid spisen, sånt måste du släppa. Det handlar inte om "rejections" utan om att hon just då står och gör annat, är varm och vill inte bli störd.
Jaha, lägesuppdatering..ligger och har "mixed" känslor. Så mycket gråt men ändå ett lugn
Vi prata förut igen, eller jag prata, hon skrek😞 Sa att detta är ohållbart, sa att hon får fundera på hur hon känner och tycker vi ska fortsätta vårt förhållande. Berätta ärligt att hon är den jag älskar men tvivlar på att det är så hon känner.
Hon blev vansinnig och sa att "har fan ingen rätt att berätta hur hon känner" Nej det är väl självklart, men tar det bort min rätt att säga hur jag känner. Slutade med att saker började flyga. Då fick jag nog på riktigt. Började packa ihop kläder för ett par dagar iaf och gick.
Så här är jag nu😔
Men fick plats hos en kompis som hade en sovplats över, så där ligger jag just nu.
Men mitt i "misären" så vill jag ändå tacka alla som gett mig råd och stöttning, ni är guld värda
Jag var din sambo, kan se hela scenariot framför mig.
Han gnällde och tjatade, eller bönade och bad, och ju mer det ältades desto mer avstånd tog jag.
Inte fanns tanken på att bara låta mig få tid, nej nej... då ska det tjatas om att jag inte älskar honom längre.
Sa att om han inte kan leva med mig som jag är så är han fri att gå, men det ville han ju inte heller.
Efter några år ledsnade jag på att alltid se de sorgsna hundögonen och lyfte på röven och gick, och kom aldrig tillbaka.
Skulle han börjat babbla om terapi så hade jag lämnat på direkten. Fast så här i efterhand så hade det ju faktiskt varit att föredra.
-------
Man kan inte tvinga fram varken kärlek eller lust. Däremot kan man döda det lilla som finns genom att gnälla, böna och be. Eller genom att se ut som sju svåra år och en torrsommar.
Inte att tänka sig att bara låta det bero, så kanske den halvdöda plantan kan få liv igen.
Men nej nej, rota runt i jorden istället. Ett säkert kort för att få plantan att ge upp.