Rimligt att bo kvar som gammal i illa anpassat hus?

Vi bor nu i ett litet hus, ett plan med källare. Vi har kök, dusch och wc, sovrum och vardagsrum på markplanet och så källaren. I källaren har vi tvättstuga och garderober och en massa bokhyllor. Vad gör vi när inte längre klarar av att gå i trappor? Om vi får hemtjänst, kan  de sköta tvätten?

Vår dotter tycker att vi ska sälja huset och flytta till dem. Men jag tvekar. De har ett kök med små fönster och träd utanför så det känns alltid mörkt där.

En trappa upp finns ett sovrum med dusch och wc och ett vardagsrum med tv. Där skulle vi bo. Ytterligare en trappa upp finns deras sovrum med klädkammare och badrum.

Trapporna är smala. Vad gör vi när vi inte klarar av dem? Ska vi sitta uppe på planet en trappa upp och få maten uppburen? När ingen av de yngre är hemma så får vi väl äta bröd och frukt.

Det bästa vore nog att flytta till en vanlig lägenhet. Men har vi råd med hyran?

Framför allt måste jag göra mig av med mina älskade böcker. De får inte plats i någon lägenhet, inte hos dottern heller. Och förstås inte på något äldreboende.

När jag var yngre tyckte jag det var självklart att de som bodde i hus och hade utflugna barn skulle flytta till lägenhet. Men nu vet jag hur svårt det är att verkligen flytta.

Passar trapphiss för alla trappor?

Jo, det kommer vi ihåg hur äldre förlorade sina hus då och pga vi redan vet om vad som skedde då.
Låter som en bright idé

Vi har en närstående som är totalt rullstolsbunden, med dubbelbemanning på hemtjänsten. Bor ensam i villa med trädgård. Vägrar flytta men kräver att anhöriga ska hjälpa till med allt möjligt i hus och trädgård. Annars är det martyr och skuldbeläggande. 

Jag känner bara att äldre måste för guds skull flytta i tid, innan de blir för gamla för att lösa en flytt på egen hand och innan de blir för dåliga för att bli beroende av någon annan.  

Orimligt att han bor kvar där. Huset bör säljas och gubben borde flytta till lägenhet. 
Många äldre blir dock envisa och har svårt att acceptera verkligheten.  
Har en liknande situation med min mormor som jag tar hand om. Jag och min familj har mer eller mindre tvingat henne att flytta till en lägenhet nära oss. Hon klarar sig inte på egen hand längre, så lägenheten har anpassats för henne och renoverats efter hennes önskemål. Hon är fortfarande grinig och aldrig nöjd. 
Tror att det tyvärr något man får stå ut med. Detta humör. 
Jag jobbar ihjäl mig, tar hand om familj och gör alla mormors ärenden dagligen.  Ändå är inget bra nog. Men så får det vara då. Hon har svårt att acceptera att huvudet vill så mycket med kroppen orkar så lite. 
Så jag blir inte arg utan låter det rinna av. 

Förlorade pga av fastighetsskatten....
Men sure, förlorade pga av att sälja var enda utvägen från fastighetsskatten.

Är det du tycker vi ska gå tillbaka för.

Men det finns lösningar med att starta upp en ny fastighetsskatt och rädda de som blir utsatta för den.
Och det är då när make eller maka dör.

Frågan är dock, kommer detta skydd ske och ges?
Och de som är utsatta för fastighetsskatten här, det är främst de som har en fastighet som har accederat svårt i värdet sen inköpet.
Och för göra ett litet exempel, så kanske de köpt en fastighet för 100000 för 40 år sedan.
Som idag är värt kanske 10000000, kanske en del mindre och andra mer.
För dom är en fastighetsskatt förödande och när sin partner dör, för det är just där de riktigt stora problemen sker.
Men sure, även för andra också.

Det går lösa, men krävs en del.
Dock för ämnet och denna person, så handlar det mer om att invänta att få sitt hem anpassat.
Och jag förstår stoppet de gjorde, för ramla i den trappan kan resultera i allt från ingenting, till svåra skador och till och med död.

Fastighetsskatt som sådan, har jag inget emot som så.
Dock måste man adressera problem med den som kan uppstå, det gjorde man inte när den fanns tyvärr.

Hur gammal är du?
För det är få äldre som vill flytta från sitt hem de haft väldigt länge.

Varför jag frågar ålder, det är för det är först när man inte kan klara sig själv, som de berättar att de vill så otroligt gärna vill vara kvar i sin bostad som de haft länge.

En del har ett hus och ser att detta är för stort och de vill ha mindre, en del köper ett litet hus och andra en lägenhet.
För min morsa så har de bott där typ +50år, farsan dog ett tag tillbaka sen och morsan med svårigheter att röra sig redan för 10 år sedan.
Hon vill inte flytta alls, och förstår henne och haft ett hem så otroligt länge.
Dock fungerar det och med en hel del hjälp från hemtjänsten och en hel del anpassningar.