Rimligt att bo kvar som gammal i illa anpassat hus?

Ja, i detta fall var det ju en trapphiss som hade löst det. Är det en så OTROLIG insats?

Och nej, det är inte konstigt. Det är däremot fel att någon annan ska bestämma vad en äldre ska vara tacksam för, ha behov av och uppskatta, vilket faktiskt ofta är synen på det idag. Att de äldre inte vet vad som de mår bäst av, oavsett om sak A eller sak B i slutändan kostar lika mkt.

Vadå stängas in i en lägenhet? Massor av människor bor i lägenhet och trivs alldeles utmärkt. Man behöver verkligen inte bo i hus för att ha livskvalitet. Däremot kan en förändring kännas jobbig, i synnerhet om den inte är helt självvald. Men ibland måste man inse att livet förändras och ens behov förändras, och då får man anpassa sig till det. 

Och om man då tex skapade fler mindre hus med små trädgårdar eller liknande som de äldre kunde köpa tror jag många skulle gå med på det. Som det är nu är ju många också inlåsta i boenden eftersom det som de får ut inte räcker till något annat boende som just blir okej. Det är ju ett känt problem med.

Och, man ska också vara väldigt noga att det inte blir ett tvång för äldre att sälja husen. Det är inte deras personliga ansvar att underlätta för att några andra bor trångt heller och inte har råd att bygga nytt eller inte vill flytta. Om man hårddrar det. De som VILL flytta borde ju dock i högre grad kunna få det.

Här är egentligen två aspekter som du nämner. Dels vad gäller att hus måste anpassas för behov som äldre kan ha men även det här med att äldre ska sitta i stora halvtomma hus och här finns en girighet hos staten som totalt förstör flyttkedjorna. 

Min pappa är hyggligt frisk och bor själv på 140 kvm och har en månadskostnad för detta på kanske 4000 kr totalt om ens det. Han kommer bo kvar där så länge han kan för han vill inte skatta bort massor av pengar, få kanske hälften av ytan och högre månadskostnad. Eftersom inköpspriset på 1970-talet inte räknas upp med inflationen så blir vinsten många miljoner som staten ska ta skatt på men det nya boende som köps idag kostar vad en lägenhet kostar just idag. Skulle staten ta betydligt mindre skatt eller ingen skatt alls under exvis ett år på försök för folk som bott exvis 30 år i sitt boende så tror jag väldigt många äldre skulle passa på och skaffa mindre boende. Dom flesta äldre, liksom min pappa, är inte beredda att flytta till mindre för att vara snälla, men fanns det ett vettigt ekonomiskt incitament då börjar även dom tänka på alternativen.

Exakt detta. Tror många av de som inte har alldeles för höga band till sitt boende då skulle passa på att köpa något mindre, kanske ett radhus eller liknande, och kanske tom få en liten slant mellan att kunna dryga ut pensionen med och ha råd att underhålla det nya boendet. 

Men där är vi ju inte idag.

Man kan ju tycka att det skulle vara naturligt. Att låta något gå vidare, inte klamra sig kvar. Men dagens äldre är mycket för att sitta och hålla på vad de har. Och att de yngre som för generationerna vidare får klara sig bäst de kan. Men nej, det är väl inte deras ansvar att lämna husen vidare, däremot borde det vara deras ansvar att lämna huset när de inte längre klarar av att bo där. 

Inlåsningseffekten skulle man behöva göra nåt åt. Och då även se till att bostäder kostar rimligt för alla som behöver bo. Det är en egen fråga. 

Du verkar tro att alla vill bo i hus med trädgård? Så är det inte. 

Ja,, detta är nog en större anledning än att man är så kär i huset att man bara inte kan bo nån annanstans. 

Är ju inte så att jag inte tycker att äldre ska ha det bra. Men jag lutar åt att det är rimligt att planera sin ålderdom, och det kan innebära flytt. Anpassningar, visst, men till en rimlig gräns. 

Lägenhet är väl visst jättebra för många? Gällande äldre beror det nog snarare på vad man är van vid.

Min mamma bodde kvar i sitt gamla hus, med stor gård med tillhörande uthus (mycket jobb med) alldeles för länge.
Vi pratade om att hon skulle sälja men hon kom liksom inte till skott.

Sedan fick hon en stroke, 78 år gammal. Det gick bra, hon blev i stort sett återställd men orken var inte densamma. 
Inte förrän då, när hon måste ha hemtjänst flera gånger om dagen fick jag börja leta lägenhet till henne.

Huset såldes och mamma flyttade in i en fin liten etta på 38 kvadrat och där bodde hon och klarade sig fint, med lite hemtjänst och min hjälp tills hon dessvärre avled för snart ett år sedan.
Hon fick dock bli 92 år så det är jag tacksam för.

Det var liksom tvunget att hända något för att hon skulle "få ändan ur vagnen" och trots det så var det jag som ombesörjde i stort sett allt.
Min snälla lilla mamma... som nu vilar med min pappa i den eviga sömnen.

Frid över deras minne.

När man tittar på bilderna ser det faktiskt utan vara en källare och med tanke på fönsterna ser ut.
Vart han har sitt kök vet jag inte, för det finns inga referenser som kan styrka att det är på en övervåning, eller ens att det finns en våning till ovanför.