Anonym (LL) skrev 2024-10-17 10:33:29 följande:
Nåja, pedofiler, mördare och psykopater väljer högst sannolikt i stort sett alla bort.
Nätdejta har jag gjort en endaste gång, men att det inte gick var inte själva utseendet utan att han så uppenbart ljugit om i stort sett allt. Det framgick under de timmar vi umgicks. Kanske fem till sju timmar.
Att utveckla känslor för en vän har jag aldrig upplevt och är inget jag vill uppleva heller. Vad gör man när det tar slut då? För att återgå till vänstadiet skulle bara vara konstigt.
Hur har du gjort där?
För mig är nono både saker utseendemässigt som personlighetsmässigt.
Utseendemässiga nonos är t ex för kort (under 180 cm) samt synligt tandkött.
Personlighetsmässiga nonos ät t ex motsatt politisk inriktning samt stort sportintresse. Plus det som vi båda nämnt tidigare men som sagt, det är det nog ett ytterst fåtal som inte tycker.
Jag klarar inte heller av om han "smaskar" när han pratar, eller är nasal. Ytterst störande tycker jag.
Han får inte hålla på att fisa och äckla sig, det gäller från dag ett till dag sist. Sånt beteende accepterar jag inte.
Jag har heller aldrig haft några problem med att hitta partners, det är alltid jag till 100% som avlslutat relationer.
Min man numera är min föralltidman, skulle han lämna mig så kommer jag leva utan romantiska relationer resten av livet. Jag måste inte ha en man, jag vill bara ha den man som jag känner det rätta med.
Vilket jag gör idag, vilket VI gör.
Vi träffades ute på stan en fredagskväll för några år sedan, våra blickar möttes i vimlet och sedan dess är det vi.
Han är en fröjd för ögat, hade han inte varit det så hade jag bara sagt hej när han gjorde det, och sedan gått vidare.
Eftersom jag inte kan få känslor för någon jag inte känner så har det blivit först vänskap för att någon månad senare leda till kärlek. Jag tycker det har vart jättebra för att då vet jag lite vad jag får :)
En fd. Kärlek är jag vän med, ett annat ex är jag inte vän med och det gör inget för att våra personligheter passar inte bra ihop ändå. Så har aldrig upplevt det som jobbigt. Har dock inte vart vän med någon flera år för att få känslor efter det. Utan när känslorna kommit har det skett ganska tidigt i vänskapen så att det ganska snabbt blivit en kärleksrelation. Jag har manliga vänner som jag aldrig skulle se som annat än en vän också. Kan tycka om en person som en vän utan att få känslor.
Min man som jag har idag är också min föralltid man. Han är min man men även min allra bästa vän.
