Vart går gränsen?

Vad var det för frågor?

Aldrig i livet, jag gjorde klart redan på min intervju. Att jag är en person med hög integritet. Dessutom introvert
Som ogillar att prata om mig själv och mitt liv. Det har ingenting med själva arbetet att göra. Man kan är ju där för att arbeta och inte skaffa privata vänner. Om jag sköter mitt jobb bra och gör det jag ska. Så det jag inget hinder. Han verkade gilla det i alla fall :) jag blev anställd.  
Det kanske tyder på att man är av stark karaktär och kan stå på sig. Istället för att gå med på vad som helst.

Jag pratar endast om arbete med mina kollegor. Är inte intresserad av något annat heller.  Är det t ex. Arbetsresor) konferens med övernattningar. Följer jag aldrig med på det heller. Och det får man tacka nej till. Eftersom det är utanför arbetstid. Jag tror faktiskt dom uppskattar, att man är så pass fokuserad på arbetet.

Så länge du är trevlig, och sköter allt annat.  På en intervju kan du välja att berätta lite mer om vad du tycker om att göra på din fritid. Personligt, men ändå inte för personligt :)

Det är väl upp till var och en. Jag förstår dock helt en chef som ställer vissa frågor för att lära känna en lite mer som person, det är nog för att se om man platsar på arbetsplatsen och i den kultur som arbetsplatsen har eller vill skapa. 

Personligen föredrar jag arbetsplatser där det finns utrymme för socialisering med sina kollegor och avlslappnade samtal som inte bara handlar om arbete. Jag gillar det, det får mig att uppskatta mitt arbete mer.

Har varit på arbetsplatser där det bara är samtal kring arbete och kollegor knappt hälsar på varandra förutom om de behöver ställa arbetsrelaterade frågor till varandra. Så det finns ju sådana arbetsplatser med där du kanske hade trivts bättre. Om det är viktigt för dig att ha en arbetsplats där du inte förväntas bidra socialt eller vill skapa relationer med dina kollegor kanske du kan kolla med chefen hur klimatet är på just den här arbetsplatsen? 

på samma sätt som jag skulle vantrivas på en sådan arbetsplats kanske du skulle vantrivas om det förvänts av dig att du ska bidra till gruppen på ett annat sätt än vad du trivs med? 

Ställs det frågor som man vägra att besvara så ska man kanske ta med i beräkningen att de inte kommer att höra av sig igen.

Eller tvärtom. De uppskattar att man har integritet och kan säga ifrån. 

Förutom att intervjun kan vara gjord av ett apskaft, kan man ju tänka sig att det personliga är viktigt för arbetsmiljön. På vissa platser är det mindre viktigt, på andra avgörande för att det ska funka. 

På min arbetsplats pratar vi en del privata saker. Men vad och hur mycket man berättar, bestämmer man såklart själv.
Samma under en intervju. Du MÅSTE inte svara på någon fråga överhuvudtaget.

Då lär det inte bli någon anställning heller.

Jag är extravert och berättar nog snarast för mycket om mig själv, men har förståelse för att andra inte vill.

Jag förstår att chefen vill veta ungefär vilken familjesituation man är i, för på vår arbetsplats försöker vi vara måna om att de som för tillfället har småbarn, en svårt sjuk man/fru eller gamla sjuka föräldrar inte drar tyngsta lasset utan har lite mer slack för att klara av livet.

Hos oss förekommer även resor utomlands och då vill man gärna veta att personen kan resa och inte är paniskt flygrädd, saknar körkort eller något annat som kommer att hindra dem från att vara helt produktiva, ur arbetsgivarens perspektiv.

Vilken typ av frågor fick du då?

Kan inte påminna mig att jag varit med om det men är nog en 5år sen jag var på intervju.

Mer generellt så går det att hålla det ganska ytligt även om kollegor ställer privata frågor (privat, inte i tjänsten) så inget problem.

Va? Har aldrig hört att körkort spelar roll när man åker på resor. Dessutom är man nog inte aktuell för jobbet till att börja med. Om nu körkort krävs.  Är det ett jobb man reser mycket i. Undviker man förmodligen att söka sig till sådana. Om man t.ex är flygrädd. Tycker det var ett konstigt inlägg. För det är nästan saker man utgår ifrån innan.

 Om jag är gift, har sambo. Planerar att bli gravid inom de närmaste 6 månaderna. Om jag bär feminina kläder. Ok jag tycker om att gå ut mycket och dricka.

 Dessutom har ingen att göra med sådana privata saker som du tar upp. Det är verkligen privata saker. Som arbetskollegor inte behöver veta. Du kanske är en sådan där snokig/skvallrig typ. Hade blivit galen av att jobba med en sådan människa.

Inga av de frågorna är ok att ställa! 

Sånt är helt frivilligt att berätta. Dock lär du ju hamna utanför gemenskapen om alla andra är iaf lite halvöppna om sitt privatliv och du tiger som en mussla.

Om du är gift eller sambo tar ett par sekunder att ta reda på innan du ens kommit på intervjun.
En sån fråga är mer en testfråga för att se hur öppen du är.

Det där med att planera barn i framtiden är visserligen tabu, men av stor vikt vid en ev anställning. Man anställer för ett behov av arbetskraft, inte för att ha en anställd hemma i ett år eller två.

Alla de frågorna kan gå att motivera utifrån företagets behov

Att veta om en anställd ungefärliga privatliv

Som redan sagt, man anställer inte för att ha någon gå hemma med barn även om den frågan egentligen är "förbjuden" - men ingen tvingar dig att svara

Företaget kan ha en klädkod som kräver feminina kläder. Tänk sekreterare på en advokatbyrå.

Arbetsplatsen kan vara en väldigt social sådan där gruppens dynamik bygger på att folk går ut på AW med varandra och liknande och då förväntas nyanställda delta i detta de också.

Jag vet inte om detta är vad som skett i det här fallet men det går att hitta inte helt orimliga förklaringar till frågorna.

Sedan får man förstås svara på vad man vill i en intervju