Varför rata svärmor

Hon är vidrig mot mina andra barn och sagt fruktansvärda saker till barnen, hon får vredesutbrott, är alkoholiserad och är en riktigt sjuk människa. Vad skulle barnet ha för nytta av detta? 

Vi har försökt få henne att bete sig som folk, men hon kan inte styra sina impulser. Hon ska säga precis allt hon tänker. Det är inga fina tankar. 

Det är väl upp till var och en att välja hur de vill ha det vid sin förlossning men jag hör att du tillhör folket som tänker mitt sätt annars får det vara. Nej det är inte sorligt att vilja ha sin mamma som stöd med. Mamman i detta fallet vet ju på ett helt annat sätt vad en förlossning innebär än vad en man gör. För många är det tillräckligt att ha med sin man endast och för andra vill de ha ett extra stöd. Varför dömer du din svärdotter på detta vis? Var det inte du som ville vara med på hennes förlossning för att nu döma henne för att hennes make inte är tillräcklig? Snurrigt värre detta. 

Jag hade inte velat vara med vid mina barnbarns födslar. Tycker det är synd att de inte klarade av att tillsammans som mor och far kunna välkomna sitt barn utan andras inblandning, förutom sjukvårdens. 

För vem är det synd? tror varken att din svärdotter eller din son tyckte det var ett problem att ha mormor där. Finns det någon slags prestige i dig som säger att man måste klara vissa saker på ett visst sätt för annars är det fel? 

 

Det handlar inte om prestige. Vad jag pratar om handlar om ifall man är mogen att få barn och kunna ta hand om det själv. Säger inte att andra inte kan hjälpa till sen med barnpassning och sånt.

Att få barn är det häftigaste som finns och det är fint att kunna dela den högst privata upplevelsen med sin partner. Det är ju parets barn. Inte mor- eller farföräldrars, fast det är önskvärt att de kan få ta del av barnbarnens liv. 

Du behöver förstå att din åsikt inte är fakta.

DU känner så, alla andra gör det inte.

Jag vet inte någon som haft sin mamma med på förlossningen, jag hade själv inte velat det. MEN, det innebär inte att det måste vara fel.
Känner däremot till en familj där den blivande pappan svimmade under förlossningen, var väl kanske inte heller den ultimata upplevelsen?

Mina barnbarn är födda med planerade snitt pga av sätesbjudning med båda, plus att svärdottern är liten och späd. Min son var med när barnen förlöstes, vid andra barnet var jag barnvakt åt syskonet och väcktes på morgonen av en bild på den nya lilla familjemedlemmen. Båda syskonet och jag jublade!

Är du en bra person, snäll och så, och verkligen vill vara barnvakt så tycker jag att det är synd att du inte får det.
Har inte din son någon som helst talan i sin familj?

Jag blir tillfrågad då och då men ställer långt ifrån alltid upp. Tvärtom från dig så är jag inte speciellt sugen på att ha ansvaret för barnen. Umgås mer än gärna men då helst med hela familjen.

Du kanske är för mycket "på"?
Har inte läst alla inlägg i tråden, jag är inte mycket för att plöja kommentarer så kanske svaret finns här någonstans.

Hur är relationen till din son?
Har du fler barn?

Jag och min svärmor är extremt olika. Hon är rätt traditionell och anser framförallt att hennes stackars son inte ska behöva göra just något som är jobbigt. Framförallt inget hushållsarbete.

När vi blev tillsammans var han 23 och hon gjorde då fortfarande hans the och smårgås varje morgon. Knackade på hans rum när vi sov där och frågade när vi skulle stiga upp så hon kunde fixa frukost till honom.

Jag är uppväxt med en mer modern arbetsfördelning hemma och har absolut inga problem att göra saker som är traditionellt manliga och har definitivt inga problem att överlåta en hel del saker på min man som hans mamma tycker han borde slippa.

Vi har inga problem att existera i samma rum men jag har absolut inget gemensamt med tanten. 

När barnen föddes var jag fast besluten att min bristande relation till min svärmor inte skulle drabba hennes relation till barnbarnen. Barnen förtjänar att få ha en så god relation med sin farmor som möjligt.

Men, hon har aldrig varit särskilt intresserad. Hon är risig i kroppen och har varit länge och jag har full förståelse för att hon inte drar med barnen till lekparker eller skogspromenader eller annat som kan bli för tungt för henne men hon är heller inte intresserad av pyssel, eller läsa eller spela spel eller nåt annat. Hennes man (inte barnens farfar) har varit mycket mer engagerad i våra barn än vad hon varit.

Så ja, mina barn har en bättre relation med sina morföräldrar trots att de bott mycket längre bort men jag har verkligen inte motarbetat farmodern. Det har hon gjort helt på egen hand samt faktiskt med hjälp av min man som inte varit aktiv i att planera att vi ska dit och hälsa på. Jag har planerat mot min släkt men han har fått planera mot sin och tja....då blir det som det blir.

Huruvida man vill ha med mormor eller ej på förlossningen är inte ett kvitto på hur redo man är att ta hand om sitt barn. Du med ditt tankesätt visar däremot en stor omognad som inte borde ta hand om några barnbarn alls. 

Jag hade bra kontakt med min svärdotter innan barnbarnen, likaså med sonen. Men efter att barnen kom har både hon och han förändrats. Svärdotterns familj var som hökar när första barnbarnet kom. De var ju där hela tiden, mormor, gammelmormor, moster och pappa samt styvpappa. Jag fick ju nästan aldrig träffa mitt/mina barnbarn utan att de var med.

Svärdottern ville flytta närmare sin familj för att få mer stöd och jag har haft otroligt svårt att kunna vara barnvakt. Jag kommer från en stor familj. Har förutom mina egna två söner tagit hand om barn sen jag var mycket ung.

Jag är inte ?på? alls längre. Ingen ide. Svärdottern vill bara hänga med sin familj. Hon förstår inte och det är inte rätt mot barnbarnen. De har inte valt detta. 

Och din son då? Varför drar inte han i kontakted med dig och mellan dig och barnen? Och nej: det är inte ett argument att barnens mamma är för bossig. Relationen mellan dig och barnen måste han dra i. Gör han inte det beror det på att han är lat/inte vill. 

Jag gillar mina svärföräldrar men skulle aldrig någonsin styra upp relationen med dem, den pucken är min mans. Och han sköter det utmärkt.