Min drömtjej har en värdelös pojkvän, vad gör man?

Jag vet inte om jag kan prata om hennes relation och erbjuda relationsråd och agera någon sorts ensidig parterapeft åt dem. Jag tycker det är jättejobbigt varje gång hon tar upp honom. Mest för att det ofta rör hennes problem och hur han inte hjälper till med något hon behöver hjälp med och jag bara vill säga att han suger och att hon garanterat kan hitta någon bättre, men jag vill inte höra en massa fler detaljer och jag vill inte säga att han är en loser så då lyssnar jag bara utan följdfrågor. 

Det är enormt frustrerande att jag inte är i en position så att jag kan hjälpa henne med hennes problem som tynger henne, men jag kan liksom inte betala hennes hyra, ta hand om hennes disk så att hon får sätta sig ned och vila någon gång eller ge henne det stöd hon behöver. Framför allt så kan jag inte ge henne några relationsråd.

De flesta verkar ju ganska överens om att jag bara ska tiga och bita ihop de sista månaderna och sen försöka glömma henne så jag får väl göra det. Det tog mig 40 år att hitta henne så ger jag det bara 40 år till så hittar jag väl någon annan. Det känns som att det är för sent för allt för mig, att jag missat alla chanser och bränt alla broar generellt i mitt liv just nu. Inte nog med det så har det visat sig att mina och denna tjejs vägar korsats vid ett flertal tillfällen tidigare i mitt liv utan att jag faktiskt träffat henne. Hade jag bara varit mer utåtriktad och mindre psykiskt förstörd så hade vi kanske mötts innan det var för sent 

Du kan inte fixa hennes liv och ska inte heller försöka göra det. Men du kan ge goda råd om du vill. Men det är upp till dig, och du måste inte heller lyssna på allt det där. Du kan begränsa kontakten med henne samt byta samtalsämne om det blir för jobbigt.

Hon verkar gilla dig som vän, men också använda dig för att prata av sig. Det är inget du måste ställa upp på, även om du tror att hon är din drömtjej. Eller skulle ha varit under andra omständigheter.

Du övertänker. Du fantiserar och du drömmer.

Jag är precis lika dan som dig ts. Om inte värre. Men det räckte att läsa att du är precis som mig, (inte så social) medans hon är Supersocial. Du har tappat bort dig själv. Det skulle inte fungera i längden och du vet detta, så därför vill du projicera det hela på hennes partner istället. Dvs då är ingen bra människa i grunden och endast ett offer som du vill försöka framställa dig själv som. Va Genuin mot dig själv i första hand så finner du en väg. Kanske inte dröm vägen men en väg som får dig att kratta varje dag åtminstone. Dvs, mer än du någonsin kunnat begära. 

 

Släpp tjejen och respektera att de har ett förhållande. Endast eett narcissistiskt svin tänker som du och vill agera mot det. Aspbergers brukar vara snälla individer förutom att de kan ljuga då, men du är ju rå. (O nej jag har inte det, men precis som du ligger över gränsen möjligtvis). 

Sedan får du ju ta ansvar över dina egna känslor och vara i kontakt med dig själv. Du skulle ju inte få känslor för henne, så varför fick du det då? Vänta nu, du är alltså inte bättre än någon annan vanlig dödlig? Vem tror du att du är alltså. 

O jo, jag är 100 ggr bättre än dig. Och jag har redan varit med 2 av dessa tjejer du endast har träffat på 1 utav. Och jag släppte dom för jag visste bättre. Du beter dig omogen och avundsjukt samt narcisstiskt.

Jag kan inte direkt begränsa kontakten så mycket utan att det skulle bli en grej om vi helt plötsligt inte kan äta lunch ihop längre. Jag försöker att svara lite mindre på sms på kvällar och helger och försöker att inte söka upp henne för att snacka så mycket utöver luncherna. Hon byter ofta samtalsämne själv ganska snabbt så där behöver jag inte anstränga mig för att styra om det direkt.

Jag har ju hela tiden vetat att hon är supersocial och har många manliga vänner då hon är lite utav en pojkflicka/tomboy typ med ADHD. Jag har också hela tiden vetat att saker inte verkar stå rätt till med hennes kille och deras relation, men vi har umgåtts i månader och inget verkar förändras där så hon blir säkert kvar i flera år och lämnar efter att de skaffat barn och hon fortfarande inte får någon hjälp.

Jag har hela tiden mest sett det som en chans att få en rolig och intressant vän samt att få öva på att umgås med en kvinna så att det blir mindre awkward i framtiden med andra. Hon förgyller verkligen mina dagar och har gjort mig lyckligare än på länge samtidigt som det blivit lite känslomässig berg och dalbana. Vi klickar bra och har många gemensamma intressen, referenser och liknande humor, åsikter och musiksmak osv. En del av mig har ju hela tiden, trots inställningen att vi bara är vänner/kollegor bara önskat att hon ska inse vilken bra matchning vi är och att hon ska göra något åt sin situation hemma.

Jag har ärligt talat inte lärt känna en tjej så här väl sen jag gick i gymnasiet och för mig skulle jag säga att hon blivit en av mina närmsta vänner, men det säger nog mest något om mig och hur ensam jag är. På sistone har det slagit mig att jag nog ändå kanske inte betyder något alls för henne ens som vän. Hon kompromissar typ aldrig för min skull och det är bara jag som lyssnar och stöttar henne. Jag har gått igenom en annan grej nyligen som är mer utav en livskris som inte direkt är relaterad till detta. Flera som jag inte känner eller pratat med förut på jobbet har frågat hur det är med mig för att jag varit dålig på att dölja hur jag mått, men hon har inte ställt en enda fråga. Visserligen rycker jag kanske upp mig när jag ser henne så att jag dolt det bättre inför henne, men det får mig att undra hur mycket hon bryr sig om mina problem även om hon sagt tidigare att jag kan prata med henne om jag skulle behöva. 

Hur som helst. Tror ni att det skulle vara en bättre idé att fråga henne om hon inte har några singelkompisar? Jag har svårt att ta kontakt med främlingar och träffar typ aldrig nya människor utanför jobbet så att jag ens har en chans att träffa någon kvinna typ. Jag har inga vänner som vill gå ut på krogen och att gå ut själv skulle ju typ vara en red flag i sig självt om man träffade någon på krogen. Sen undrar jag om det ens finns några kvalitetskvinnor i närheten av min ålder ute på krogen som är singlar? Är jag kompatibel med tjejen på jobbet så kanske hennes vänner som är kompatibla med henne skulle kunna passa mig också. Om jag dessutom kommer rekommenderad av en annan kvinna och vän till den eventuella dejten borde det ju öka mina chanser? Dessutom om jag träffar en annan tjej (hennes kompis) och allt skulle gå bra och jag kommer över tjejen på jobbet så lär hon ju ingå i min framtida vänkrets och jag får ha kvar henne i mitt liv som en vän och samtidigt kanske få en flickvän till slut. Bra eller dålig idé?

Låter som du egentligen bara vill ha en flickvän och hon råkar vara relativt trevlig. Nej, du ska inte fråga henne om tjejkompisar, du kan i stället blanda in fler människor när ni käkar lunch så du inte blir ensam med henne. Försök tänk på ditt liv utanför henne. Satsa på någon du är intresserad av på riktigt, inte bara en placeholder till flickvän. Finns ingen tjej som skulle kunna bli intresserad av dig om du betraktar tjejer som bara vemsomhelst.

Hon är den enda jag varit intresserad av på riktigt de senaste 10 åren, men du har rätt i att jag verkligen vill ha en flickvän. Jag är över 40 år och har aldrig upplevt att bli älskad av en kvinna. Senast jag var på dejt var för typ 6 år sen, men det kan närmast beskrivas som catfishing via tinder då ingen av de 2 tjejer jag träffade då motsvarade sina bilder osv. och ändå var det dem som började ghosta mig. Nu när jag försöker får jag bara matchningar med utländska bedragerskor. Jag ser inte hur jag någonsin skulle kunna få till en dejt eller ännu mindre vinna någons hjärta när inte ens min egen mamma kunde älska mig som barn. Mitt liv utanför den här kvinnan är alltså orsaken till min livskris. Sen jag fyllde 40 så känns det som att det är för sent för allt och att jag inte har något kvar att leva för så mina alternativ är:

1) Försöka vinna min drömtjej, men det är nog kanske dömt att misslyckas.

2) "Utnyttja" henne till att kanske få en chans att gå på en dejt med någon av hennes vänner i alla fall om hon har någon singelkompis som hon tror kanske skulle passa och se om det skulle kunna leda till något.

3) Ta livet av mig. Detta är det alternativ jag lutar mest åt och jag har gjort upp en plan med allt ifrån att ordna testamente till att städa och rensa mitt hem och källarförråd för att underlätta för mina efterlevande samt kommit fram till hur jag slutligen ska gå till väga för att inte riskera att överleva.

Dumheter! Det finns MYCKET bättre alternativ.

Och om du börjar tänka ut självmordsplaner så bör du kontakta vården.

Det finns INGA andra alternativ och jag bör definitivt inte kontakta vården. Det gjorde jag för 10 år sen och då sa min husläkare att mitt liv inte var värt att rädda trots att det fortfarande fanns hopp kvar för mig då. Den enda anledningen till att jag skulle kontakta vården idag vore om de erbjöd dödshjälp, men det gör de inte så de har inget att erbjuda mig.

Det FINNS alternativ och jag betvivlar å det STARKASTE att din husläkare sagt att ditt liv inte är värt att rädda. Ring 1177. Eller 112 om det är akut. Det låter som att det är det.