Hur är utvecklingssamtalen på era barn skolor?

Har barn i tvåan. Hittills har mentorn hållt i dem men nu (har samtal nästa vecka) ska barnen hålla i samtalet själva för första gången. Vi får väl se? 
De har olika mentorer i klassen, mitt barn har inte huvudläraren som mentor vilket känns som en stor brist, blir lite visklek av det hela. Tyvärr fick vi inte byta. 

På mina barns skola har barnen hållit i utvecklingssamtalen från förskoleklassen och jag tror det är ganska vanligt. När min äldsta bytte skola i 7an så var han ju proffs på det och mentorn sa att de märktes vilka barn som hade vi fått hålla i iup tidigare.

Genom alla år har de varit precis så som du beskrev det ts. Helt värdelöst om du frågar mig. Många gånger hade jag ingen lust att gå ens men man gör det ju ändå.

Exakt så går det till på sonens lågstadieskola också. Barnen får rita och skriva hur det går för dem och hur de trivs, som de berättar för föräldern medan läraren överser mötet. Fullkomligt meningslöst. Vi pratar självklart hemma om allt det här. Bedömningen i skolappen var lite mer utförlig, men det var fortfarande vaga rekommendationer som ?fortsätt öva? hemma. Jag vill veta hur det går för mitt barn, vad läraren uppfattar som styrkor och vad konkret vi bör jobba på, och hur han uppför sig. Helt enkelt vill jag göra vad jag kan för att stödja mitt barn och se till att han får bästa möjliga utbildning, men informationen från skolan gör det omöjligt. 

Vi har sådana samtal och har haft sen i förskoleklass. Fullkomligt värdelöst. Vi får ungefär 30 sekunder på oss att ta upp saker som vi föräldrar vill ta upp och av detta händer sen ingenting.

Precis som någon annan beskrev, är det mentor som håller i samtal, medan en annan lärare undervisar i alla andra ämnen utom musik och idrott. Mentorn har alltså inte som helst egen uppfattning om hur det går för barnet.

Barnets förberedelser är dessutom utformade så, att ingenting övrigt riktigt får plats. Min dotter vill ta upp att hon tycker att många ämnen är för lätta, men vet inte hur hon ska göra det i den teckning de ska fylla i innan samtal. Ingen vägledning för hur hon ska få fram det finns heller.

Kontentan av samtalen blir att vi får en genomgång om vad de gör i några ämnen och så tittar vi på barnets teckning och så säger fröken att barnet trivs och så är samtalet slut.

Precis så här har mina barns samtal varit och det är helt meningslöst. Det blir ett slags skendemokrati att låta barnet själv leda sitt utvecklingssamtal, men följden blir att ingenting egentligen sägs. 

Det finns inget utrymme att ta upp det som verkligen behöver tas upp, som problem, svårigheter, utvecklingsplan. Och man lämpar över ansvar som skolan och föräldrarna, dvs vuxna ska ta, på ett barn som varken kan eller ska ta det ansvaret ännu. 

Men skolan har blivit lite så, att barnen själva förväntas driva sin utveckling och sitt lärande, trots att de inte är mogna för det och egentligen inte har nån makt att göra det i praktiken. 

Om det är ny skola har lärarna förmodligen inte ens lärt sig alla namn ännu, än mindre kommit till individuella bedömningar i varje ämne. Skolans huvudsyfte ska vara lärande och inte bedömningar, även om båda finns och ibland kan gå i varandra.

Att hålla bra utvecklingssamtal är en konst och inget lärarna får någon utbildning i. Jag hatade utvecklingssamtalen som ny lärare, kände aldrig att jag kunde ge föräldrarna valuta för tiden. Med åren och viss handledning har jag lärt mig, men det är för att jag la tid på det. I klassrummet och undervisningen har jag alltid haft koll på läget, även om man såklart utvecklas där också.

Synd att ni inte fick tiden att ställa egna frågor, det borde inte vara ett problem att hinna med. 

Mycket med skolan som är meningslöst.

Har tre barn i skola/förskola. Den ena i kommunal de andra två i privat. Vilken skillnad säger jag! Den som går kommunalt och alltid gjort känns det som om skolan vill utesluta föräldrarna så mycket som det går. Vi får lite info om vad de gör, utvecklingssamtalet höll mitt barn, föräldramötet var bara massa meningslös skit som står på kommunens sida inget av värde som gäller våra barn. 

De två i privat har en jättebra app där vi vårdnadshavare får all viktig info, vi har en lärlogg där de lägger utbild och text på vad våra barn gör och vad de övar på. De har en blogg och delar med sig om vad de gör, de informerar oss vårdnadshavare om vad de arbetar med så vi kan sträva mot samma mål. Är mycket lättare att arbeta mot samma mål, det känns tryggare då vi får bekräftelse på att pedagogerna ser våra barn och våra barns behov och ger dom lämpliga utmaningar. När vi haft utvecklingssamtal så berättar dom mycket och om vad barnet övar på ja egentligen samma som vi får veta i appen men man får chans att ställa mer frågor och pratat djupare om saker. Dessutom satt inte barnen med heller på det utvecklingssamtalet. Vilket ger utrymme att prata om sådant som barnet kanske inte behöver lyssna på. 

Det kanske är så att det inte finns så mycket att bedöma ännu men i så fall kan man ju undra vad syftet med ett utvecklingssamtal så tidigt in på terminen är. 

Jag lägger gärna tid på att sammarbeta med skolan, men sån här skit som det här utvecklingssamtalet var blir jag rätt irriterad på att lägga tid på. Jag kräver inte så mycket, men jag vill åtminstone veta var mitt barns svagheter ligger och var jag som förälder behöver stötta upp. 

Sånt har vi också varit med om. Och jag håller med om att det inte är bra. Jag är själv lärare, men har sällan hållit i utvecklingssamtal då jag ofta bara har undervisat moderna språk eller jobbat på andra skolformer. 

Men det irriterar mig också. Det är inte bara utvecklingssamtalen. Politiker hittar på saker, skolverket hittar också på saker, och sedan får rektorerna press (tror jag) att implementera detta på sin skola. I regel frågar man INTE lärarna, och förstås inte heller eleverna eller deras föräldrar. Det blir förändringar hela tiden som inte förbättrar något, utan bara rör till. 

Min dotter hade såna utvecklingssamtal på förskolan, kommer jag ihåg. Och det är ändå 24 år sedan - hur kunde den idiotin hålla sig så länge. Då frågade alltså fröken på förskolan min då 5-åriga dotter:

- vad har du för mål inför den här terminen ? 
* Klättra på hus! 
- och hur skulle du kunna börja göra detta?
* Klättra på små hus? 

Det vår skola säger (antar att det gäller generellt?) är att utvecklingssamtal inte är för att bedöma vad som gjorts utan för att se framåt, en plan för hur man vill utvecklas. 

Har även ett barn i förskoleklass, där är det utvecklingssamtal/välkomstsamtal och handlade mest om att lyssna in oss föräldrar. 

Jag var på utvecklingssamtal med min dotter här om dagen.
Hon började också sjuan nu.
Men redan innan så fick vi veta att det var ett sk "lära känna-samtal".
Och att det kommer att bli ett till till våren då vi får veta mer hur barnen ligger till.
Annars har vi också en skolapp där vi kan se bedömningar och hur det går osv.

Hur gick det mötet till?   

Att etablera en kontakt med hemmet, att lära känna barnet och att få veta om det är något hemmet vill informera om. Plus att få en koll på hur skolstarten varit, om barnet känner sig trygg, har hittat vänner, äter i skolmatsalen osv. Det är syftet med ett tidigt utvecklingssamtal.

Praktiska saker som att inlogget till skolportalen fungerar eller hur info ska läsas kan man ju också ta upp vid behov. 

Jag förstår verkligen din känsla av att det kändes meningslöst. Det beror väl dock delvis på att det fungerar bra för ditt barn såhär långt och det är ju positivt. I fortsättningen kan du fråga om du får ha utvecklingssamtalet på länk istället, det brukar funka smidigt när man väl har en etablerad kontakt, så försvinner mindre jobb- och restid.

På liknande sätt som du beskrev.
Min dotter hade fått svara på frågor om hur hon upplevde saker i skolan.
Och även vi som föräldrar fick ställa frågor och berätta om hur vi upplever saker och ting.

Som förälder behöver man veta hur det sett ut bakåt för att kunna hjälpa sitt barn framåt.  Utan dom nycklarna blir det inget bra resultat. 

Det ett barn säger att hen vill utvecklas i kanske inte alls är det som hen bör lägga fokus på för att klara skolan. Jag som förälder vill ha klargjort hur mitt barn ligger till i dom olika ämnena och vad mitt barn behöver stöd i. Och såklart få tid att diskutera det.