Kan jag tvingas hämta min mans barn på förskola?

Enig.

Jag såg inte exets ungar som min familj en enda dag på de tio år vi levde ihop.
De betydde absolut ingenting för mig, mer än irritation.

Hon är väl inte utomstående för guds skull? Barnen är halvsyskon och de är en familj.

Stackars barn. Vilken hemsk inställning. VARFÖR blir man tillsammans med någon som redan har barn om man tycker så här? 

Jävla trams! Klart ts får hämta bara sitt barn och göra saker! 5-åringen har en egen mamma att hitta på saker med! Eller får halvsyskonet följa med då?? Skulle inte tro det! 5-åringens mamma lär ju hämta det barnet men inte 2-åringen. Sen ska 5-åringen sitta och berätta allt kul den gjort med sin mamma, men 2-åringen får inte berätta allt kul den gjort med sin mamma för då kan 5-åring må dåååååligt?? Snyfta lite mer då! Varför ser ingen den aspekten?? Ts hämtar sitt barn och biomamman sitt. Skillnad om pappan skulle hämta bara den ena!

För att man inte visste bättre .Förresten håller inte alla ihop hela livet ,och i den resan försvinner ofta bonusbarn.

Halvsyskon, ja. En familj, nej!

Ja precis.
Det är dessutom vanligt att förskolorna försöker införa sina egna sk regler om att även särkullar måste hämtas. De har inget stöd i lagen för det, vårdnadshavarna är de som barnets tider baseras på.

Nej två kompisar kan ju såklart bo i hop. Men det är ju inte det tråden handlar om.
Och i vilket fall kan ju aldrig mamman kallas utomstående i det här fallet.
För att citera SAOL:
ut·­om|­stå·­ende oböjligt adjektiv? som inte hör till viss grupp

En sammansättning av särkullar och ny partner är ingen familj. Särkullarna och partnern är utomstående för varann, de hör inte till samma grupp fullt ut, för att citera dig.

Men tråden handlar om huruvida ts behöver hämta särkullen när hon hämtar sin egen. Svaret på det är nej!

Men hur reagerar 5-åringen på detta undrar jag? Jag kan ju säga att mitt barn blev kvarlämnad på liknande sätt på förskolan när han var ungefär lika gammal. Detta var dock faktiskt hans helsyskon som blev hämtat tidigare, tror inte det spelar någon roll för hur det känns för barnet, helsyskon eller halvsyskon. Det handlar ju om hur man blir behandlad i sin familj. Det var alltså bonusmamman som hämtade.

Det har han fortfarande inte glömt kan jag säga, drygt 5 år senare. Och det var ändå inte särskillt många ggr det hände. Men det räckte. Men han har vad jag förstått det inte sagt något till sin pappa eller bonusmamma, enligt pappan. En gång fick jag meddela honom på bytesdagen att han skulle bli kvarlämnad, då pappan meddelat detta till mig. Usch han var så förkrossad, jag var heligt förbannad och då gjorde jag så att jag hämtade honom själv då jag slutade lite tidigare den dagen. 

Jag tycker faktiskt att har man valt att bli en del i en redan existerande familj får man faktiskt ta sitt ansvar som vuxen och tänka på barnen i första hand. Barnen har ju inget val, som vuxen har man det.