Anonym (Cc)

Fri 13 Sep 2024 22:34

270 svar

Kan jag tvingas hämta min mans barn på förskola?

Men hur reagerar 5-åringen på detta undrar jag? Jag kan ju säga att mitt barn blev kvarlämnad på liknande sätt på förskolan när han var ungefär lika gammal. Detta var dock faktiskt hans helsyskon som blev hämtat tidigare, tror inte det spelar någon roll för hur det känns för barnet, helsyskon eller halvsyskon. Det handlar ju om hur man blir behandlad i sin familj. Det var alltså bonusmamman som hämtade.

Det har han fortfarande inte glömt kan jag säga, drygt 5 år senare. Och det var ändå inte särskillt många ggr det hände. Men det räckte. Men han har vad jag förstått det inte sagt något till sin pappa eller bonusmamma, enligt pappan. En gång fick jag meddela honom på bytesdagen att han skulle bli kvarlämnad, då pappan meddelat detta till mig. Usch han var så förkrossad, jag var heligt förbannad och då gjorde jag så att jag hämtade honom själv då jag slutade lite tidigare den dagen.

Jag tycker faktiskt att har man valt att bli en del i en redan existerande familj får man faktiskt ta sitt ansvar som vuxen och tänka på barnen i första hand. Barnen har ju inget val, som vuxen har man det.

Anonym (Cc)

Fri 13 Sep 2024 22:49

#81

Anonym (S) skrev 2024-09-13 18:07:55 följande:

Jävla trams! Klart ts får hämta bara sitt barn och göra saker! 5-åringen har en egen mamma att hitta på saker med! Eller får halvsyskonet följa med då?? Skulle inte tro det! 5-åringens mamma lär ju hämta det barnet men inte 2-åringen. Sen ska 5-åringen sitta och berätta allt kul den gjort med sin mamma, men 2-åringen får inte berätta allt kul den gjort med sin mamma för då kan 5-åring må dåååååligt?? Snyfta lite mer då! Varför ser ingen den aspekten?? Ts hämtar sitt barn och biomamman sitt. Skillnad om pappan skulle hämta bara den ena!

Fast skillnaden är ju att när 5-åringen gör saker med sin mamma gör ju 2-åringen saker med sin. Du kan inte förstå skillnaden i att bli kvarlämnad av den familj man den veckan bor hos? Barnet förstår garanterat skillnaden i att bli kvarlämnad för den blir hämtad av sin egna mamma och att bli kvarlämnad för att man ju faktiskt blir bortvald.

Anonym (Cc)

Fri 13 Sep 2024 23:04

#86

Anonym (TS) skrev 2024-09-13 22:56:28 följande:

Finns väldigt många som gör likadant fast de har biologiska barn. Sedan har du missat en liten detalj. Jag och min man blev gravida så fort som han gjort slut med den första kvinnan. Den första kvinnan tror att detta beror på otrohet. Det har aldrig existerat. Vi träffades på Tinder och jag blev gravid andra gången vi sågs?. Detta var tre dagar efter att hon flyttat ut, som vi matchade på tinder. Så tänk dig att hon flyttar en söndag, vi matchar på onsdagen, ses samma dag och sedan på lördagen träffades vi igen och då blev jag gravid?.

Mamman uppskattar inte mig och vill helst inte att jag umgås med hennes barn . Jag försöker närma mig långsamt och göra det bästa utifrån våra förutsättningar.

Intressant att jag målas ut här som Askungens elaka styvmor.

Okej? Hur var den "lilla detaljen" relevant för det jag skrev? Kan förstå mammans ståndpunkt då. Man får ju inte direkt intrycket av två ansvarsfulla vuxna om man blir gravid efter andra dejten och väljer att behålla med dem omständigheterna tätt inpå separation och ett barn i bilden redan.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 09:13

#95

Anonym (Malus) skrev 2024-09-14 09:00:09 följande:

Jag blev tillsammans med honom, inte hans ungar.
Som tur var så kom de bara varannan helg.

Förutom en sommar då det blev bestämt att de skulle "bo" hos oss i två veckor.
Haha, det trodde de va? ATt jag skulle fördärva min semester så?
Nej nej, jag flyttade semestern och njöt att den på egen hand lite senare den sommaren.

Jag förstår inte varför man, när man inte ens uppskattar extraungar, kallar det för en bonus.

Jag förstår inte varför man flyttar ihop med någon med barn sedan innan om har sådana problem med det som du har? Ännu mindre skaffa fler barn med den personen. Vore det då inte bättre för alla att fortsätta som särbo, då kan man låta barnen slippa leva med någon som inte ens gillar dem. Och man själv slipper besväret som du uppenbarligen såg det som.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 09:19

#96

Anonym (Mysan) skrev 2024-09-13 23:14:35 följande:

Det är vääääldigt många föräldrar i dag som glömt just det där om att sätta barnens bästa främst...

Jo tyvärr känns det ju så, speciellt efter separation verkar många strunta i barnens känslor i det hela. Är man kääär så får barnen bara finna sig i det. Hur många vuxna skulle själva vilja bli behandlade så i sitt hem och sin familj?

Ta som ts situation, hon skulle förmodligen inte tycka det kändes okej om pappan bestämt sig för att vara ledig och ta med barnen på en utflykt med bara dem utan att bjuda med henne, med svaret att hon skulle ju ändå inte tycka det var kul. Men barnen ska vara okej med det.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 09:41

#100

Anonym (Malus) skrev 2024-09-14 09:29:02 följande:

Hon hade sannolikt passat på att njuta av lugnet.

Med tanke på hur de flesta reagerar när deras partner med familj bestämmer saker utan att prata med dem innan så tvivlar jag på att det är den första reaktionen.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 09:45

#101

Anonym (M) skrev 2024-09-14 09:35:03 följande:

Och jag tycker som sagt inte att det är konstigt om barn i samma familj gör olika saker. En annan gång får kanske femåringen åka på någonting utan att tvååringen följer med. Ingen big deal så länge inte tex personalen på förskolan gör det till det.

Nej det behöver inte vara konstigt, men hittills har ts inte ens svarat på frågan hur barnets reaktion på detta är. Och som det låter på ts är detta något som händer regelbundet inte bara någon enstaka gång. Hur många tycker det är kul att bli exkluderad och bortvald? Som jag skrev tidigare gjordes liknande sak mot min son och han tog det väldigt hårt.

Att förskolepersonalen tagit upp det är kanske just för att barnet är ledset över det inte för att dem gör det till en sak.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 10:10

#108

Anonym (M) skrev 2024-09-14 09:58:20 följande:

Ja det blir ju bara spekulationer om inte TS berättar att det är så. Jag tycker ni drar till med värsta tänkbara scenario.

Nja man drar fullt logiska slutsatser av den info man fått.
Förskolepersonal är normalt sett medvetna om att de inte kan kräva att en bonusföräldern hämtar ett bonusbarn. Att de då tar upp detta antyder att det finns ett problem, mest sannolikt att 5-åringen tar illa vid sig av det.

Att ts dessutom vägrar svara på min fråga om barnets reaktion på detta när hon ändå svarade på mitt inlägg där jag frågade just detta och istället tog upp sin "lilla detalj" för att ursäkta att hon lämnat kvar barnet trots att detta inte alls angavs som skäl tidigare i tråden alls. Info som inte alls var relevant för det jag skrev. ger intrycket av att hon undviker frågan för att sannolikt är svaret inte positivt och barnet är förmodligen inte okej med detta.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 10:14

#109

Anonym (Cc) skrev 2024-09-14 10:10:29 följande:

Nja man drar fullt logiska slutsatser av den info man fått.
Förskolepersonal är normalt sett medvetna om att de inte kan kräva att en bonusföräldern hämtar ett bonusbarn. Att de då tar upp detta antyder att det finns ett problem, mest sannolikt att 5-åringen tar illa vid sig av det.

Att ts dessutom vägrar svara på min fråga om barnets reaktion på detta när hon ändå svarade på mitt inlägg där jag frågade just detta och istället tog upp sin "lilla detalj" för att ursäkta att hon lämnat kvar barnet trots att detta inte alls angavs som skäl tidigare i tråden alls. Info som inte alls var relevant för det jag skrev. ger intrycket av att hon undviker frågan för att sannolikt är svaret inte positivt och barnet är förmodligen inte okej med detta.

Vill också tillägga att om det är så att barnet blir ledset behöver ju hela saken skötas på ett annat sätt. Det viktigaste är ju att barnet mår bra, hur man då gör för att det ska bli så är väl upp till dem.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 13:35

#120

Anonym (M) skrev 2024-09-14 12:42:48 följande:

Jag tror nog att femåringen överlever att inte åka med en person som han inte ens har valt själv, enligt retoriken från många i tråden, till en aktivitet han inte uppskattar... dessutom märker han det väl inte ens om det är en annan byggnad. Föeakolepersonalens motiv kam vara vad som helst..

Överlever ja, men vad gör det med relationen dem emellan? Kan man inte anstränga sig lite eller göra vissa ändringar i sin planering för att gynna relationen och på det sättet underlätta även framöver för att man skapat en bra trygg relation? Hon kan ju göra saker ensam med sitt barn hur mycket hon vill varannan vecka eller när pappan är med sitt äldsta barn.

Nej barnet har inte valt det själv och lär knappast vara gladare över den påtvingade relationen om den exkluderas. Nja enligt mig tar förskolepersonalen sällan upp saker eller ifrågasätter ett upplägg om de inte anser att det finns ett problem. Har ts eller pappan ens frågat förskolepersonalen varför de vill detta? Ts har inte svarat på frågan alls om hur barnet upplever det. Vad säger pappan om detta, sägs inget om det heller? Jag tycker att det är ganska relevant information.

Det är sorgligt med alla dessa bonusmammor som vill leka familj med en ny partner med barn men inte anser partnerns barn ingå i familjen. Sorgligt med föräldrar som accepterar det. Man behöver liksom inte älska barnet som sitt eget man behöver inte ta ett föräldraansvar på så sätt men att exkludera och särbehandla barnen som är syskon är faktiskt inte schyst och något man faktiskt kan undvika rätt enkelt och som jag tycker hör till normalt vuxetansvar. Vem vill känna sig exkluderad liksom, och vilka vuxna skulle acceptera det? Oavsett så ingår det barnet i familjen lika mycket som hennes egna. Båda barnen är ju familj med pappan, barnen är syskon, de är familj. Varför vill man skapa och leva i en konstellation där man delas upp på det sättet?

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 15:51

#125

Anonym (M) skrev 2024-09-14 14:40:17 följande:

Så relationen är enligt dig påtvingad, men du vill att den ska tvingas på ännu mer... nej det behöver inte alls vara en big deal för denna femåring, det jag menade med att han överlever nog. Tycker ni drar på alldeles för höga växlar. Pappan får väl ta hand om sitt barn OM nu det behovet som du verkar avse, faktiskt finns ... fullt med överdrifter och värsta tänkbara scenarier i ditt inlägg, och du vet inte vad TS gör i övrigt för familjen eller hur helhetsbilden ser ut, just denna hämtning som sker en bråkdel av gångerna behöver inte betyda nåt alls

Är den inte påtvingad barnet då.menar du? Har barnet haft något eget val i föräldrarnas relation menar du? Nej visst trivs barnet på förskolan och inte bryr sig om att den blir lämnad kvar är det en sak. Men eftersom förskolan tagit upp det antar jag att det finns en bakomliggande orsak. Den mest sannolika orsaken till att de skulle ta upp en sådan sak är ju att barnet faktiskt inte är riktigt okej med det och då behöver man ju lösa det på något sätt eller hur?

Det kanske inte betyder något alls eller så betyder det väldigt mycket. Jag vet själv hur mycket det kan påverka då min son påverkades oerhört mycket utav att bli behandlad på liknande sätt, det var inte heller många ggr. Men han upplevde det som att han blev bortvald och det blev han ju rent krasst, även ifall det kanske inte var meningen på det sättet men det spelar ju egentligen ingen roll när det upplevs som man inte är välkommen. Varför min första fråga i tråden var hur barnets reaktion på detta var, då det är det absolut viktigaste i denna fråga.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 15:55

#127

Ess skrev 2024-09-14 15:27:22 följande:

Förskolepersonalen är en samling kärringar som ska gnälla på allt, och vill dessutom helst slippa ungarna de är anställda att ta hand om. De sitter i sin grupp och hittar på egna regler som sen presenteras som ?sanning?.
Det räcker ju du läser här i tråden, så ser du en likadan samling av kärringar som vet bäst och ska komma med pekpinnar om hur andra ska leva.

kan du ge exempel? Ts ger ju inget svar på orsaken till varför de vill att ts tar med det äldre barnet eller hur de tog upp det. Det stora problemet är väl snarare såna som du som uppenbarligen tycker att personalen bara är jobbiga kärringar som inte behöver tas på allvar och därmed låter problem som eventuellt finns kvarstå. För det kan ju inte vara föräldrarna själva eller deras barn som är problemet.

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 21:44

#134

Anonym (M) skrev 2024-09-14 20:01:10 följande:

Ja du antar väldigt mycket katastrofala tankar , starkt färgad av din egen högst personliga upplevelse, vad det verkar

Självklart drar man egna slutsatser av den info man får. Om barnet faktiskt inte hade brytt sig tycker jag det är märkligt att undvika att ens svara på den frågan när jag frågade ts om barnets reaktion. Nej då berättade hon istället att hon och pappan blivit gravida efter andra dejten direkt efter han och exet gått isär, så tätt inpå att exet tror att det funnits en affär sedan innan. Istället för att svara på frågan, undvikande svar brukar innebära ett svar som inte är positivt. jo självklart utgår jag från egen erfarenhet för att visa att barnet, och relationen, visst kan ta skada utav att bli lämnad och bortvald till skillnad mot vad du försökt få det att låta som. Därför tyckte jag det var relevant att just fråga om barnets reaktion, som ts helt tydligt inte ville svara på.

Om en person undviker att svarar på en ganska enkel fråga, blir inte du också skeptiskt?

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 21:48

#135

Anonym (TS) skrev 2024-09-14 21:29:46 följande:

Ja, det känns helt orimligt. 5 åringen tycker det är pisstråkigt att stå i bebisbasängen. Alltså fruktansvärt tråkigt. Hen vill inte följa med då det är förutsättningarna för att följa med.

Ska vi inte gå till badhuset varje vecka med 2 åringen för att 5 åring eventuellt kan må dåligt av detta? 5 åringen har ju andra fritidsaktiviteter som 2 åringen inte går på. Att gå till badhuset en vardag vid rätt tid är dessutom betydligt bättre än på helgen där det är massa spring och kaos.

Fast jag undrar hur barnet reagerar när du hämtar syskonet och lämnar kvar 5-åringen? Vad är anledningen att personalen tycker att du ska ta med 5-åringen? De måste ju gett något skäl till detta?

Anonym (Cc)

Sat 14 Sep 2024 22:55

#140

Anonym (M) skrev 2024-09-14 22:11:40 följande:

Allt är möjligt såklart men det är väl inte direkt vad man mås utgå ifrån bara för det. Men i så fall så får de väl hjälpa barnet med hans psykiska problem framför allt hans egen pappa och mamma.

Jo kanske det kan vara så eller så ville TS inte ha OT-frågor utan få hjälp med vad hon faktiskt frågade. Tjatar du tillräckligt många gånger så kanske hon ger med sig och svarar

Så barnet, som är 5 år, har psykiska problem om det känner sig exkluderad och bortvald när dennes syskon blir hämtat medan han blir kvarlämnad? Tror nog snarare det är en ganska normal reaktion från ett barn i den situationen och den åldern.

Då är det väl ganska enkelt att skriva det om man nu ändå bemödade sig med att svara? Istället för att gå ännu mer OT.

Anonym (Cc)

Sun 15 Sep 2024 07:50

#151

Xenia skrev 2024-09-15 00:22:20 följande:

Detta. Att stanna längre på förskolan är bara positivt för barnet. De har andra att leka med och personalen har mer tid när många gått hem. Det är ett vuxenperspektiv att det är synd om barnen att vara länge på förskolan.

Det framgår att detta sker 2 ggr/månad, alltså på pappaveckorna.

Om alla är nöjda, barnen och pappan, så varför ska utomstående oja sig?

Det är inte bara positivt för barnet, även personal går hem rätt så tidigt på eftermiddagen då de har tidiga och sena pass. Inte sällan är de rätt få personal på eftermiddagen. Eftersom personaltätheten anpassas efter antal barn. Grejen är ju att ts inte skrivit någonstans om barnets reaktion på detta.

Anonym (Cc)

Sun 15 Sep 2024 09:48

#160

Ess skrev 2024-09-15 09:36:57 följande:

Varför skulle Malus ta hand om hans ungar på sin semester, det är ju ändå pappans ansvar!
Jag förstår att hon flyttade sin semester, det hade jag också gjort.

Fast hon skriver ju ingenstans att att malus ska ta hand om hans barn, det är malus attityd mot hans barn som man reagerar på. Varför flytta ihop med någon med barn sedan tidigare om man inte klarar av att även leva med barnen? Det är knappast sunt för någon part. Vem vill leva ihop med någon som inte tycker om en och som man inte är välkommen hos? Eller du kanske gärna skulle vilja göra det?

Att schemat med barnen ändras av olika anledningar är ju något man får räkna med ibland. Om ena föräldern blir sjuk tex och behöver sjukhusvård. Eller när det är sommar och man delar upp det annorlunda för att barnen ska få lite sammanhängande ledighet. Det kan ju faktiskt hända att den ena föräldern av någon anledning blir helt oförmögen att ta hand om sitt eget barn. Skulle man inte klarar av en sån sak bör man nog inte flytta ihop.

Anonym (Cc)

Sun 15 Sep 2024 10:53

#172

Ess skrev 2024-09-15 10:08:11 följande:

Särkullar är något som kommer på köpet, som man accepterar och behandlar artigt och korrekt. Men allt utöver det är föräldrarnas ansvar. Hade den andra föräldern dött så hade man flyttat isär fortast möjligt.

Men fortfarande varför välja att flytta ihop då om man ser det så? Ja barnen är föräldrarnas ansvar men det innebär ju inte att man inte har något ansvar. Man ingår i ett hushåll, i det hushållet bör alla vara och känna sig välkomna och alla i hushållet är ansvariga för att se till att alla känner så.

Tänk dig själv att behöva bo med någon som mest tycker du är ett bihang som helst kunde vara någon annanstans? Hade du velat ha det så? Tror knappast det, men barnen ska bara acceptera det. Till skillnad från dig, som är vuxen, så har barnet inget val. Varför gör sådana som du det valet? Hur kan man ens ha någon som helst respekt för en förälder som accepterar att barnen ses på det sättet.

Jag skulle ha full förståelse för att man inte vill leva ihop med mina barn, eller ha något ansvar för mina barns känslor i mitt hem, men då ska man heller inte flytta in hos mig. Så enkelt är det. För bor man ihop med mig kommer mina barn på köpet, det innebär inte att man har något föräldraansvar, men man har ett ansvar för att alla trivs och mår bra, och det gäller alla i hushållet och något alla får hjälpas åt med.

Anonym (Cc)

Sun 15 Sep 2024 17:31

#201

Ess skrev 2024-09-15 11:17:24 följande:

Man kan välja att stå ut tills umgänget upphör. Vilket i vårat fall inte gällde så många år.

Jag skulle aldrig förvänta mig att någon skulle göra något för mina ungar, de är mitt och pappans ansvar. Det är även vårt ansvar att se till att de förstår att andras ungar har andra regler, föräldrar och släkt. Vilket innebär att de gör andra saker som tex gå och bada.

Jo men fortfarande varför ens flytta ihop? det mest logiska och det som skulle vara mer sunt istället för att "står ut" är ju att leva som särbo till barnen flyttar ut? Som du själv skrev så var det ju inte så länge.

Och skulle du själv vilja bli tvingad att bo ihop med någon som ser dig som något man måste stå ut med? Du hade ett val, barnet hade inte det. Tänk dig själv in i situationen att någon annan i ditt hushåll anser sig ha mer rätt till erat hem än du har och ser dig som någon man måste stå ut med, ingen vuxen skulle acceptera det, men ett barn ska göra det för att det är ett barn?

Anonym (Cc)

Mon 16 Sep 2024 20:04

#225

Anonym (...) skrev 2024-09-16 15:37:48 följande:

Det där hade jag anledning att fundera över några år, när jag var vän med (och intresserad av...) en man som hade en fortfarande ganska liten dotter. Han fick henne sent i livet.

Nu blev det inte så ändå, men jag hade redan bestämt mig för att det inte var värt det, att behöva bo ihop med ett främmande barn. Inte för att det var något speciellt fel på flickan som individ, men jag har gjort mitt på den fronten, mina egna barn är vuxna, resten av mitt liv vill jag ha lugn och ro - utom besök av barnbarn förstås när och om sådana anländer någon gång.

Jag hade redan bestämt, att i så tar jag en egen liten lägenhet i hans stad, lever mitt liv som vanligt, rör inte ihop ekonomin (då slipper man även bråka med styvbarnet om pengar en gång: hon får alla hans pengar - jag vill inte ha några) - och han får komma och hälsa på mig när han är barnfri. Det hade varit lugnast för alla inblandade. Men som sagt, nu blev det inte så heller.

Låter som du har god självinsikt. Man önskar ju att fler hade den självinsikten och förmågan att inse att de inte klarar av eller har lust med bonusfamiljelivet. Som promt måste bo ihop och som väljer att skaffa barn med någon som har barn sedan tidigare som man inte vill leva med. Måste ju bli så fruktansvärt jobbigt för alla.

Har själv en särbo som inte har egna barn och inte är intresserad av att skaffa några. Han träffar gärna barnen och vi har trevligt när vi är allihop, men han är inte intresserad av att LEVA ihop med mina barn. Jag har full förståelse för det och respekterar det. Genom att vara särbo behöver han inte vara mer involverad eller ha mer ansvar gentemot barnen än vad han själv vill. Han respekterar också att barnens behov är prio för mig.

Kan jag tvingas hämta min mans barn på förskola?

INNEHÅLL