Kan jag tvingas hämta min mans barn på förskola?

Kan ju vara så att det blev bara två gånger i månaden när TS läste alla svar.. och om det bara är två gånger i månaden kan man ju tycka att det borde gå att lösa på nått annat sätt t.ex att pappan tar 5-åringen på helger och gör nånting eller att TS helt enkelt gör det på mammaveckorna.

Och det handlar inte om att 5-åringen antagligen vantrivs på förskolan utan det handlar om känslan att bli bortvald och att vara utanför. 

Är den inte påtvingad barnet då.menar du? Har barnet haft något eget val i föräldrarnas relation menar du? Nej visst trivs barnet på förskolan och inte bryr sig om att den blir lämnad kvar är det en sak. Men eftersom förskolan tagit upp det antar jag att det finns en bakomliggande orsak. Den mest sannolika orsaken till att de skulle ta upp en sådan sak är ju att barnet faktiskt inte är riktigt okej med det och då behöver man ju lösa det på något sätt eller hur? 

Det kanske inte betyder något alls eller så betyder det väldigt mycket. Jag vet själv hur mycket det kan påverka då min son påverkades oerhört mycket utav att bli behandlad på liknande sätt, det var inte heller många ggr. Men han upplevde det som att han blev bortvald och det blev han ju rent krasst, även ifall det kanske inte var meningen på det sättet men det spelar ju egentligen ingen roll när det upplevs som man inte är välkommen. Varför min första fråga i tråden var hur barnets reaktion på detta var, då det är det absolut viktigaste i denna fråga. 

Ja du antar väldigt mycket katastrofala tankar  , starkt färgad av din egen högst personliga upplevelse, vad det verkar

Ja du antar väldigt mycket katastrofala tankar  , starkt färgad av din egen högst personliga upplevelse, vad det verkar

Ja, det känns helt orimligt. 5 åringen tycker det är pisstråkigt att stå i bebisbasängen. Alltså fruktansvärt tråkigt. Hen vill inte följa med då det är förutsättningarna för att följa med. 

Ska vi inte gå till badhuset varje vecka med 2 åringen för att 5 åring eventuellt kan må dåligt av detta? 5 åringen har ju andra fritidsaktiviteter som 2 åringen inte går på. Att gå till badhuset en vardag vid rätt tid är dessutom betydligt bättre än på helgen där det är massa spring och kaos. 

Det är inte så att en 5-åring kan känna sig bortvald och utanför, inte av att en bonusmamma inte hämtar hen förrän lite senare 2 gånger i månaden utan av att en pappa aldrig någonsin hämtar på förskolan? Eller har pappor bara ett föräldraansvar på helger?

Fast jag undrar hur barnet reagerar när du hämtar syskonet och lämnar kvar 5-åringen? Vad är anledningen att personalen tycker att du ska ta med 5-åringen? De måste ju gett något skäl till detta? 

Jo såklart har han det men det beror ju på hur man jobbar. Jag hämtar och lämnar min son varje dag, pappan har gjort det nån enstaka gång eftersom jag pluggar och han jobbar heltid. På helger jobbar jag lite extra och då har han sonen. Han är inte en sämre pappa för det. 
Och ja det är ganska rimligt att tänka att 5-åringen kan känna sig bortvald om bara syskonet blir hämtat oavsett vem som hämtar. Jag har själv barn som är halvsyskon och de ser varandra som syskon helt enkelt. 

Var har hon förresten skrivit att pappan aldrig hämtar? Tycker förresten det är lika mycket hans ansvar att se till att det inte blir så här men när han jobbar är det ju svårt. 

Självklart drar man egna slutsatser av den info man får. Om barnet faktiskt inte hade brytt sig tycker jag det är märkligt att undvika att ens svara på den frågan när jag frågade ts om barnets reaktion. Nej då berättade hon istället att hon och pappan blivit gravida efter andra dejten direkt efter han och exet gått isär, så tätt inpå att exet tror att det funnits en affär sedan innan. Istället för att svara på frågan, undvikande svar brukar innebära ett svar som inte är positivt. jo självklart utgår jag från egen erfarenhet för att visa att barnet, och relationen, visst kan ta skada utav att bli lämnad och bortvald till skillnad mot vad du försökt få det att låta som. Därför tyckte jag det var relevant att just fråga om barnets reaktion, som ts helt tydligt inte ville svara på. 

Om en person undviker att svarar på en ganska enkel fråga, blir inte du också skeptiskt? 

Allt är möjligt såklart men det är väl inte direkt vad man mås utgå ifrån bara för det. Men i så fall så får de väl hjälpa barnet med hans psykiska problem framför allt hans egen pappa och mamma. 

Jo kanske det kan vara så eller så ville TS inte ha OT-frågor utan få hjälp med vad hon faktiskt frågade. Tjatar du tillräckligt många gånger så kanske hon ger med sig och svarar