Normalt att ens ex har nyckel hem till sig?

Du verkar inte förstå innebörden av ordet normalt. Vanlig/ovanligt, okej/inte okej för en individ, det är något helt annat än begreppet normalt. 

Och sen spelar det ju ingen som helst roll vad tex du tycker om hur jag gör, utan du får tycka och bestämma i dina relationer, andra avgör hur det ska fungera i sina relationer. 

Det är där många i det här forumet hamnar i diket: de misstar normal för vanligt, och misstar sina egna åsikter som allmängiltiga, och misstolkar hur de själva vill ha det som att de också får bestämma att andra ska vilja ha det så. 

Håll isär begreppen!

Det var inte så att jag inte litade på pappan, men det innebär inte att jag vill att han ska ha tillgång till mitt hem. Lika lite som jag vill ha tillgång till hans.

Någon gång när han varit bortrest har jag dock haft nyckel, för att kunna sköta kattlådan och ev vattna blommor.

Att som ny partner inte vilja att partners ex har tillgång till partnerns hem handlar inte om svartsjuka. Det är känslan, det känns fel.

Och detta är hur jag känner och inte en allmän sanning. Dock är det viktigt att som som nytt par kommer överens om hur det ska förhålla sig med nycklar till hemmet.
I ärlighetens namn skulle jag inte vilja att ungarna fick komma och gå som de vill heller när jag är där. Hur ska man kunna vara spontan med exempelvis sex då? Eller skulle vi tvunget vara i mitt hem när partnerns barn ha mammavecka för att slippa att på ertappade i en icke lämplig situation?

Tills sist, hur tänker du angående "okontrollerat kontrollbehov"? Svartsjukebiten förstår jag hur du tänker även om det inte är aktuellt för mig.

Men, jag hade oavsett inte inlett någon relation med någon som inte antingen är barnlös eller har utflugna barn.

Personen du citerade skrev inget om att något är vare sig normal eller onormalt. 

Personen skrev hur hon såg på detta med nycklar lite här och där.

Det är kanske du som ska ha koll på begreppen?

Jag har koll på begreppen.

Personen som jag citerade svarade mig, och får då mitt svar tillbaka. Fint ändå att du vill gå in och försvara. Tror iofs att den personen kan svara för sig själv, men ändå, fint av dig att vara så omtänksam :)

Det är ju det du inte har, eller iaf vad du visar att du inte har. 

Du verkar inte förstå innebörden av ordet begrepp heller alltså...

Tro mig, det gör jag.
Förstår du inte vad jag skriver så kan jag bara beklaga.

Mmm, eller hur.

Jo, dessvärre är det så.
Men jag har full förståelse för att du inte kan inse det själv.

Ska vi säga så, eller vill du ha sista ordet?
Varsågod isåfall. Jag lovar att inte bemöta det hur provokativ du än försöker vara. 

Ok, jag ändrar mig till vanligt då? Är det bättre då? Jag kan ibland uttrycka mig tokigt i skrift, menar inget med det men hela fl är på en så fort de får chansen.

Ja, då blir ju din fråga mycket mer rimlig. 

Men även om det var vanligt, så betyder ju inte det att det känns okej för dig. Eller tycker du att du måste anpassa dig efter vad som eventuellt är vanligt för andra även om du inte vill ha det så? Ta upp med din sambo att du vill att han tar tillbaka nyckeln från exet. Inte svårare än så. Oavsett vad nån på FL tycker eller hur andra gör. 

Vi bor inte tillsammans, vi är särbos och därför kan jag inte ställa sådana krav. Jag har funderat på det och är det viktigt för honom får jag acceptera det. Dock tycker jag fortfarande det är konstigt men väljer att inte lägga fokus på det. 

Nä då får du ju acceptera läget. 

Det kanske inte är viktigt för honom, men kanske inte heller en stor grej för att han litar på att exet inte tar sig friheter med nyckeln men att det är bra att hon har den ifall nåt händer. 

Att du tycker att nåt är konstigt behöver ju inte betyda att nån annan ska anpassa sig efter det. 

Han litar inte ett dugg på sitt ex eftersom hon gick bakom ryggen på honom men han anser att han vill kunna ha nyckel till där hans barn bor och då får ju hon också ha en nyckel hem till honom. Exet har nyckel men ingen larmbricka så enda gången hon kan komma in är om han vet om det och larmar av via sin telefon. 

Jag tror inte att jag någonstans skrivit att han ska anpassa sig efter vad jag tycker? Det tror jag inte i alla fall. Alla är vi olika och tycker olika, inget konstigt med det.

Tydligen anser han ändå att exet kan ha hans nyckel. Vad jag anser eller inte har inget med saken att göra. Det är vad han och du tycker som räknas, och om ni kan enas om det. 

Vi bor inte ihop och då är det upp till honom. Skulle vi bo ihop hade jag kanske inte varit så bekväm med det.

Att du ens vistas i hans hem...

Hmm? Vad menar du? Vi är tillsammans, vistas man inte i varandras hem då?