clarababa skrev 2024-09-04 09:09:24 följande:
Tack för att ni delade med er om hur ni mår.
Känns som att detta är enda stället jag kan prata med andra som är i samma situation. Mina vänner kan inte relatera då de blivit gravida på 1-3 försöken och slänger ur sig saker som "Det händer när du minst anar det" och "var glad att du iallafall har ett barn, de finns de som inte ens kan få ett".
Jag är 24 år och trodde att det här med att skaffa barn kan jag planera precis som jag vill. Ribbans sattes högt då vår tvååring blev till på första försöket. Jag trodde jag och min sambo var superfertila och det gör ont att inse att det inte är så.
Ni som försökt en längre tid, planerar ni för ivf eller vill ni bli gravida naturligt?
Jag är 32, inne på 6:e försöket och har aldrig varit gravid innan. Har känt mig besviken varje månad när mensen kommer men tror ändå att jag var inställd från början på att det kan ta lite tid så även om det känns tråkigt känns det inte bottenlöst. Tror jag. Eller så är det för att jag inte på riktigt vågar gå in i känslan av att hoppas.
Ivf låter väldigt påfrestande för kroppen, så min inställning än så länge är att försöka naturligt så långt det går. Men vi har inte riktigt satt någon gräns för hur lång tid det är.
Men jag är också i en umgängeskrets där väldigt få har barn än så länge, det spelar nog stor roll för känslor kring stress, duglighet, förväntan osv ❤️