Jag håller med varenda en här som tidigare skrivit här i tråden.
sen ser jag hur illa det är med dig när du skriver att du känner att barnen skulle haft det bättre utan dig, det skulle de inte, tänk inte ens tanken, TS. Se till nu så du får god vård, hjälp.
Det här att han pendlar så mkt mot dig, kyla-värme, svartsjuka, och tar sig ton och hot om att ni måste flytta ihop nu (trots att det inte är bra mellan er) och han vet om vilken sits du är i nu, och han visar ingen hänsyn till din ena son, plus ditt psykiska mående, gör att han givetvis inte bidrar, gör så du mår bättre och kan se saker och ting klart.
När jag hade utmattningsdepression - vet du vad jag gjorde då? Ingenting. Jag flyttade inte, jag tog inga stora beslut. Min man var den det var synd om som fick axla mycket, också han fick ångest, medberoendeskap, men vet du vad? Han växlade mellan kyla och värme, han körde inte med utpressning, han gick med på möten, han köpte böcker om depression. Du har bytat ut en dålig situation som du tog dig ut ur, ditt tidigare äktenskap, mot en likadan eller mkt värre, du ska liksom gradera upp dig, gumman, inte ner dig efter du har överlevt något sånt här, men jag tror det sätter sig på självkänslan på vissa och sedan går de in i ett destruktivt förhållande, vilket du gjort.
Din största skyldighet är mot dig själv och barnen. Jag gissar på att din son ser röda flaggor med honom. Vad de här andra personerna ser är inget att bry sig om, jag vet precis hur sådana människor som han fungerar och hur en del andra tyvärr fungerar också, de låter sig manipuleras och de har inte den kunskapen eller den styrkan de behöver ha för att vara rätt sorts stöd för dig i den här svåra sitsen.
Jag tycker du ska vända dig till din behandlare och tala om det här förhållandet, om du inte gjort det hitintills och få stöd att lämna den, och vad du ska tänka på när du lämnar, nu vet jag inte vilken skala han rör sig på men det är viktigt att du vänder dig till rätt instans, behandlare och också till kvinnofridslinjen så får de hjälpa dig i den här sitsen du är i. Mitt råd är att du följer vad de säger för försiktighetsåtgärder och inte bryter av på en enda punkt, utan låt de vara den här repet i den här mörka tunnel du är i nu och följ det repet, låt honom stanna kvar i sin egen mörka tunnel, du ska ut därifrån och du ska ta dina älskade barn med dig. Du är värd så mycket bättre och dina barn älskar dig för den du är, det är den viktigaste relationen du någonsin kommer ha så är det till dina barn, försök och tänk inte så negativa tankar om dig själv och klanka ner på dig själv, det är din sjukdom nu, det är inte barnens verklighet eller någon annans att dina barn skulle ha det bättre utan dig. Kämp för dina barn, kämpa för dig själv. Han behöver du lämna till sitt eget öde som han själv har valt. Han har egna problem, så djupa, att du kan inte stå till ansvars för dem eller förändra honom.
Snälla, ta nu väl hand om dig själv, se till att få hjälp med det här, du är värd det och så mycket mer ,och det är dina barn också.
Styrkekramar
