Jag ber alla som kan svara om jag tänker fel

Ring kvinnofrids linjen, vad bra att ni inte flyttat ihop...........har du någon du kan berätta för hur illa det är....någon som är förstående.......
För det är inte ditt fel hur han beter sig....så känn ingen skam....
Att han pendlar mellan kall o varm är för att du ska stanna kvar...
Han har redan brytit ned din värdighet säger du.... Det gör att du knarkar/blir beroende av hans värme.....så att han gör sig både till förövaren och den goda...det gör att det blir svårt för dig att bryta upp...
Samtidigt som han säkert mer och mer kommer att isolera dig ifrån dom som kan ge dig sann bekräftelse på att du är värdefull såsom vänner och familj. Att han visar upp en annan bild för dom är inte alls konstigt.. 
Han är ju falsk och han vill inte bli påkommen....

Säg uppmuntrande saker till dig själv varje dag.....och gör allt du kan för att bryta så snart som möjligt.....

Du skriver själv att relationen är destruktiv och du mår hela tiden sämre sen ni blev ihop.

Vad är det som är svårt? Lämna!

Det är ofta tyvärr väldigt svårt att lämna och omgivningen är ofta oförstående och kanske utövar press men jag tänker att beslutet måste komma inifrån att du själv känner att du vill och kan lämna att du är stark nog att ta beslutet.. ....men ring kvinnofridslinjen dom vet allt om sånt...
För jag tror ju att partner kommer och bedriva påtryckningar på olika sätt för att vinna tillbaka dig tyvärr. Vet säkert vilka knappar han ska trycka på....
Normaliseringsprincipen finns t.ex. att man stegvis vänjer sig och inte ser att det som pågår inte är osunt utan det blir vardagsmat.... visst man kan ha konflikter men det som du beskriver verkar helt sjukt....och du har ju barn att skydda också....tänk på dom. 
Så all hjärntvätt och alla lögner om att det är du som är problemet och inte han som har problem och beroendet av dom varma stunderna, lögnen om att det kommer att bli bättre etc....det behöver du bli av med....
Kanske också sorgen efter förra skilsmässan gör sig påmind och du tänker att du inte vill bryta upp ännu en gång...kanske något som behöver bearbetas också.
Vad det än är.....
Så är dom experter och dom kommer inte med dömande pekpinnar.....
Du kan ju ta och läsa på själv om våld i nära relationer.....
Allt är inte fysiskt våld. Det du beskriver skulle jag säga är åtminstone psykiskt våld....men det kanske har förekommit ekonomiskt våld, sexuellt våld??
Relationen är ju destruktiv o det medger du själv, tänk på att det brukar gradvis bli sämre inte bättre.....
Du är värdefull och ingen ska ta ifrån dig ditt värde.....det är inte kärlek.... kärlek ska vara ömsesidigt att man ger och tar...inte bara tar.....och man får inte bete sig hur som helst även om båda kan ha visst överseende så är detta långt ifrån att ha normala sunda gränser....

Ok. Ja det vore ju bra om hon hade gjort det...

Inte sällan är dessa trådar till för att fiska sympatier, lite bränsle för att stå ut lite till i ett outhärdligt förhållande och slippa göra något åt sin eländiga situation. Därför uteblir uppdateringar om vad som hänt; TS återvänder bara när han gjort något nytt hemskt för att få ännu mer sympati och medhåll.

Det är tröttsamt som läsare att bli upprörd över någons situation när man inte kan göra något åt den, och personen själv bara letar ursäkter till att inte göra något själv.

Lämna! Flytta inte ihop utan lämna! Du förtjänar så mycket bättre än så här. Sänk dig inte utan lämna och finn dig själv.
Jag hade hellre varit själv resten av mitt liv, om det så bli 70 år, än att stanna i ett sådant förhållande.
Du förtjänar bara det bästa och ska bara förvänta dig det så lämna.

Hej, jag vill bara svara på det här, jag har haft en hemskt helg. Jag är inte ute att fiska någon sympati som du beskriver. Jag söker all hjälp jag kan få då jag är psykiskt skadad på en nivå där jag överväger självmord.  

Så jag behöver ingen sympati det här är mitt fel att jag har tillåtit mig själv att vara med den här mannen  trots att han redan från början visade tecken på narcissim.

Tack för ditt svar i alla fall.

Du har ett gyllene läge att avsluta denna destruktiva relation, jag råder dig att ta den. Säg till honom att han har rätt. Om du inte tar steget nu (att flytta tillsammans) kommer du nog aldrig våga och du vill inte ta steget. Det är bättre ni avslutar. 

Om du behöver motivation till att avsluta så föreställ dig den dagen du måste lämna honom ensam med ditt barn för något har hänt. Tänk hur mycket han kan komma att skada ditt barn psykiskt. 

Jag vill i verkligen tacka dig från hela mitt hjärta för ditt svar. Jag har varit i kontakt med Stoppcenter som jobbar med frågor kring våld i nära relationer. 
Problemet är att jag är i jätte dålig tillstånd just nu.  
Under hela mitt uppväxt har jag och mina syskon blivit misshandlade av våran pappa. Sedan jag flyttade till Sverige för 10 år sedan har jag fått hjälp och bearbetat en del från min barndom. Mitt ex och jag separerade  då vi inte hade några känslor kvar, men han var en stor trygghet i mitt liv och jag har som du skriver inte bearbetat skilsmässan. 

Jag sorger för mina barn varje dag sedan skilsmässan. Tack vare mig har de inte längre båda föräldrarna under samma tak. Mitt hjärta går sönder varje gång de går ifrån mig. 

Ett av mina barn fick en diagnos förra året och även det har varit en stor utmaning att få ihop vardagen då jag i verkligen går på mina knä både psykiskt, fysisk och ekonomiskt på grund av sjukskrivningen.

Jag känner mig inte värdig längre, min familj kommer bli så besviken att jag avslutar ett förhållande där en man har accepterat mina barn. Enligt de ska en skild kvinna med barn vara tacksam om någon vill ha henne.
 Jag försöker göra mitt bästa att ta mig ut från det här, jag är rädd att avsluta på en och samma gång för jag måste hitta en lägenhet där jag kan ta vägen. 

Tack så mycket för ditt förståelse. Jag önskar dig all lycka 🤍

Som skild har du ansvar för dig själv och dina barn. Inget annat.

Ditt värde sitter inte i en ny man. En ny man ska vara en bonus, en som du är med för att du verkligen vill. Som får dig att må bra och ger dig glädje och energi.

Jag kan förstå att man väljer att kämpa med fadern till sina barn, för att få det att funka, för att hålla ihop en familj. Men i det här kan och ska du vara 100 % egoistisk. Du har inga skyldigheter mot någon annan än dig själv och dina barn. Det bästa du kan göra för er är att må så bra som möjligt, bli stark i dig själv och bygga ett liv där du så småningom kan ge plats för någon som du vill släppa in. Som ger dig energi på riktigt.

Din familj ska vara stolt över dig som tar ansvar för dig själv och dina barn. Inget annat.

Du behöver nog frigöra dig både från din familj såväl som din s.k. pojkvän om de tycker du ska stå ut med hans behandling av dig. Om din pappa dessutom misshandlat dig under uppväxten borde han verkligen sparkas ut ur ditt liv om du inte redan gjort det!

Kommer du från en kultur där en kvinna saknar värde utan en man? Du vet väl att du i Sverige har rätten att klara dig helt ensam? Helt utan en man - det hade jag i ditt fall föredragit hela livet ut istället för detta förhållande. Tro mig, HAN drar ner dig ännu mer och gör det svårare för dig att ta dig ur din utmattning. Du behöver bry dig om dig själv och dina barn till 100% nu och då får inte en sådan s.k. "man" plats.

Va fint att jag kan vara till hjälp, en del här kommer med hårda och dömande ord det är något du får räkna med men sålla bort det och läs dem som visar omtanke och förståelse men ändå är ärlig och rak och kanske säger obekväma saker men inte elakt och anklagande sett.

Jag tror att du behöver all psykolog hjälp och stöd som du kan få.  Efter allt du gått igenom. Finns det samtalsstöd där du bor eller andra kvinnor som kommit ur en våldsam relation som kan stötta dig? Du får prata av dig och du ska absolut inte skämmas för det som hänt dig, det kan drabba den starkaste kvinnan också....

Om man har obearbetade sår så blir man ett lättare byte för våldsamma instabila omogna män.... som inte vet hur man får någon att stanna i förhållandet för att dem vill och inte bara är kvar för att dom inte vågar annat.... 

Att säga att någon är egoistisk och bara tänker på sig själv för att du vill avvakta att flytta ihop när du har barn varav en har nyligen fått en diagnos... och han har ju också barn....  det är ju lögn från hans sida men så länge argumentet biter på dig så är det så han beter sig, han klarar inte av att samtala som en vuxen om hur man får alla att trivas för att kunna bo ihop och att man jobbar på sin osäkerhet och pratar om sina och hanterar sin egna känslor istället för att kontrollera en annan människa.....en liten svag och feg person på insidan som du inte ska låta kontrollera dig.....han ska inte skrämma dig till lydnad...det är han själv som är den största egoisten.

Det är bättre och vara ensam än i en dålig relation......du kommer att klara detta! Kämpa på för det ÄR DU VÄRD!!!! <3 <3 <3 Fråga dina barn, för dom är du en av dom viktigaste!! 

Kan din exman stötta dig trots att ni skilt er? För barnens skull, för att hjälpa dig ur detta som annars riskera att skada era barn annars... Jag tänker att du skrev att han var en bra man även om det inte höll mellan er.... 
Om du förklarar läget.....tror du att han kanske är mera förstående än din familj... hoppas din familj kan förstå också att han faktiskt är farlig....han kanske kan hjälpa till med att hitta en bostad t.ex. som du skrev om... som du har råd med..

Ta hand om dig!! En dag i taget! du klarar detta! Du är klok och förnuftig det märks och kom ihåg du är värdefulll!!! <3 

Finns det någon vänlig själ som kan ge mig lite tips och råd. Jag börjar nämligen tvivla på mig själv, jag börjar tvivla på min uppfattning av allt. Jag försöker alltid se något bra i varje människa och förlåta när någon sårar mig.  Gör jag fel att jag vill vänta med allt? 

Tvivla inte på dig själv du har rätt han har fel! 

Så fin egenskap av dig att vara förlåtande och se det goda i alla.

Det finns tyvärr vissa som tycker att detta ska utnyttjas....   du har tyvärr råkat utför en sådan person....  Din egenskap är jättebra i ett normalt förhållande, där den andre beter sig liknande men inte här.... Han ser dig som ett bankkonto, här kan man ta och ta utan att ge tillbaka....

Så här blir din styrka en svaghet.... men inte om du är medveten om den.... och lär dig ditt eget värde och var dina gränser går.....

Lär känna dig själv bättre så att du kan bli starkare.....<3