Måste man ge vuxen styvdotter födelsedagspresent?

Ni ger en present tillsammans. Du kan inte förvänta dig att en ung person som just flyttat ut har en tät kontakt med sin styvfar.

Min första reaktion när jag läste var precis som ovan, att ni ger väl present/er gemensamt? 

Och jo jag hade fortsatt att ge present/er om jag varit dig för det talar om hur fin du är som person, handlar inte om henne.

Hon är en ung vuxen och de är lite som de är, uppe i sitt, ni lever olika liv, mycket ska hinnas med när man är i den åldern, man tänker och fungerar inte på samma sätt som en annan vuxen i din ålder, du får vara den vuxna åt er båda så länge. 

En vacker dag när hon ser tillbaka kommer hon nog uppskatta dig ska du se. 

När jag var i unga 20 års åldern hade jag inte de reflektioner och tycken jag har idag när jag tänkte tillbaka på min (röriga) uppväxt och styvförälder. 

Jag hade en fin styvförälder. Idag är jag tacksam. 

Tack för ditt svar. Min fru är anhöriginvandrad från ett asiatiskt land så flickan har aldrig haft en pappa förutom mig. Kanske var det fel av mig att ta henne till mig som min dotter men jag ville hon skulle få samma levnadsstandard som sina klasskamrater. Pga den dåliga kontakt jag hade med henne adopterade jag henne aldrig. Men i mitt hjärta är hon min dotter och jag tror hon ser mig som sin pappa även om hon aldrig uttalar ordet. Till saken hör att min fru var likadan när hon var i 20-års åldern, det var hennes kille som gällde och hon hade knappt någon kontakt med sina föräldrar så det kanske har gått i arv eller också är 20-åringar så här.

I grunden har du rätt (var den vuxne) men jag är ju ingen Gandhi, jag är en vanlig man med känslor så visst är det svårt. Vi köper inte presenter tillsammans utan var för sig.

Jag googlade på om man måste ge presenter och där sas det att det inte var krav. Att ge present är att visa uppskattning och ynnest och jag har inte så mycket att visa uppskattning för tycker jag men det kanske inte kan appliceras på i mitt fall.

Det är ganska småsint av dig av vägra ge en present för att hon är en ung vuxen som har fullt upp med att frigöra sig och bli vuxen på riktigt. 
Man _måste_ aldrig ge presenter, men eftersom du alltid gjort det tidigare blir det konstigt att sluta tvärt nu. Ge någon mindre grej som är bra att ha när man nyss flyttat hemifrån. En stekpanna eller nåt.

Blir ni bjudna på kalas så ge present. Blir det inget kalas så skicka ett sms och gratta henne bara.

Att träffas varannan vecka är ju rätt ofta. 

Har du gjort det tidigare och ser henne som din dotter tycker jag du bör ge henne present, ja.

Du träffar henne varannan vecka, varför ska hon höra av sig däremellan? Jag hade aldrig kontakt med min styvfar om det inte gällde att typ överraska mamma eller köpa present eller nåt. Vi träffades ju med jämna mellanrum och så hade jag kontakt med mamma däremellan. 

Du låter väldigt knepig, att du ens överväger att inte köpa present och fira henne. Snacka om överkänslig och lättkränkt. 

Det verkar som en del hakar upp sig på ordet styvdotter. Om vi hypotetiskt talar om biologisk dotter, hade det gjort någon skillnad? Någon skriver att ses varannan vecka är ofta, ok det är bra att veta. Från att ha setts varje dag till varannan vecka är ganska stort steg för mig iallafall. När hon väl kommer så blir mötena lite stela, man vet inte vad man ska prata om.

Till saken hör att hon träffar hans familj mycket mer än oss. Hon har inte ens introducerat sin kille för oss (trots att de varit tillsammans i ett år) medan han har visat upp henne för alla han känner. Då vi ses så sällan blir hon som en främling för mig. Jag brukar inte ge födelsedagspresenter till frugans bekanta. Det handlar alltså inte om småsinthet utan mer principer. Vi kommer inte till något kalas som ni säkert förstår med anledning av vad jag skrev ovan utan hon kommer till oss någon dag efter sin födelsedag. Jag ska nog göra som någon skrev, vara den vuxna av oss så hon får trots allt födelsedagspresent som hon alltid tidigare fått av mig.

Vad är ens detta...troligt

 

Nej det är samma sak om det vore en biologisk dotter även om du borde isåfall vara mer involverad i presentinköpandet. Hon har fullt upp med sitt liv. Låt henne leva det.

När jag flyttade hemifrån så träffade jag inte mina föräldrar på en hel termin... Så varannan vecka är ofta. Med tanke på hur du verkar se på er relation så är det kanske inte konstigt om hon föredrar killens familj. För som du lägger fram det här så verkar du rätt knepig... 

ÄVEN om hon hade varit din biologiska dotter så har hon sitt eget liv nu. Var glad för att hon är en ung kvinna med driv istället. Det har varit ett otal trådar på sistone med "barn" som inte visar något intresse av att flytta, trots att de är klara med skolan sedan länge. Och (styv)föräldrar som förtvivlar.