Måste man ge vuxen styvdotter födelsedagspresent?

Tack för ditt svar. Min fru är anhöriginvandrad från ett asiatiskt land så flickan har aldrig haft en pappa förutom mig. Kanske var det fel av mig att ta henne till mig som min dotter men jag ville hon skulle få samma levnadsstandard som sina klasskamrater. Pga den dåliga kontakt jag hade med henne adopterade jag henne aldrig. Men i mitt hjärta är hon min dotter och jag tror hon ser mig som sin pappa även om hon aldrig uttalar ordet. Till saken hör att min fru var likadan när hon var i 20-års åldern, det var hennes kille som gällde och hon hade knappt någon kontakt med sina föräldrar så det kanske har gått i arv eller också är 20-åringar så här.

I grunden har du rätt (var den vuxne) men jag är ju ingen Gandhi, jag är en vanlig man med känslor så visst är det svårt. Vi köper inte presenter tillsammans utan var för sig.

Jag googlade på om man måste ge presenter och där sas det att det inte var krav. Att ge present är att visa uppskattning och ynnest och jag har inte så mycket att visa uppskattning för tycker jag men det kanske inte kan appliceras på i mitt fall.

Det verkar som en del hakar upp sig på ordet styvdotter. Om vi hypotetiskt talar om biologisk dotter, hade det gjort någon skillnad? Någon skriver att ses varannan vecka är ofta, ok det är bra att veta. Från att ha setts varje dag till varannan vecka är ganska stort steg för mig iallafall. När hon väl kommer så blir mötena lite stela, man vet inte vad man ska prata om.

Till saken hör att hon träffar hans familj mycket mer än oss. Hon har inte ens introducerat sin kille för oss (trots att de varit tillsammans i ett år) medan han har visat upp henne för alla han känner. Då vi ses så sällan blir hon som en främling för mig. Jag brukar inte ge födelsedagspresenter till frugans bekanta. Det handlar alltså inte om småsinthet utan mer principer. Vi kommer inte till något kalas som ni säkert förstår med anledning av vad jag skrev ovan utan hon kommer till oss någon dag efter sin födelsedag. Jag ska nog göra som någon skrev, vara den vuxna av oss så hon får trots allt födelsedagspresent som hon alltid tidigare fått av mig.

Nej någon byteshandel är det inte, jag har alltid gett henne mycket för jag ville det. I julas fick hon bla en splitterny laptop då hon kommer börja studera på universitet och behöver dator. Mammas nya tror jag inte heller på då vi har varit tillsammans i 10 år? :) hon har lite speciell introvert personlighet, hon berättade hennes kille tyckte också det var svårt att prata med henne. Som styvpappa kommer man ju inte lika nära som en pojkvän. Som jag skrev tidigare har hon aldrig haft en pappa, jag är den enda pappa hon har.

Jag frågade chat gpt och fick följande svar, se nedan. Speciellt punkt 3, 4 och 7 får jag nog titta på. Tyvärr är jag pessimistisk och tror inte det kommer fungera men jag ska försöka.

Det kan vara en utmanande och känslomässigt påfrestande situation när din vuxna styvdotter inte vill träffa dig. Här är några steg du kan ta för att försöka förbättra relationen:

 

1. **Förstå orsaken**: Försök att förstå varför hon inte vill träffa dig. Det kan vara svårt att få ett direkt svar, men försök att tänka på möjliga orsaker, som tidigare konflikter, missförstånd eller hennes egna personliga problem.

 

2. **Öppen kommunikation**: Om det är möjligt, försök att ha en ärlig och öppen konversation med henne. Försök att inte vara defensiv och lyssna noga på vad hon har att säga. Förklara dina känslor utan att lägga skuld på henne.

 

3. **Respektera hennes gränser**: Om hon behöver tid och utrymme, respektera det. Pressa henne inte att träffas om hon inte är redo. Låt henne veta att du är där för henne när hon är redo att prata eller träffas.

 

4. **Bygg förtroende**: Försök att bygga upp förtroende genom små, positiva interaktioner. Visa att du bryr dig om henne och att du vill ha en positiv relation. Detta kan ta tid, men konsekventa, vänliga handlingar kan göra stor skillnad.

 

5. **Gemensamma intressen**: Om möjligt, försök att hitta gemensamma intressen eller aktiviteter som ni båda tycker om. Detta kan vara ett bra sätt att spendera tid tillsammans utan att det känns tvingat eller obekvämt.

 

6. **Få hjälp om det behövs**: Om situationen är mycket svår eller om du känner att du inte gör några framsteg, kan det vara till hjälp att söka professionell hjälp. Familjeterapi kan vara ett bra sätt att få stöd och vägledning för att hantera komplexa familjedynamiker.

 

7. **Var tålmodig**: Relationer tar tid att utveckla och reparera. Var tålmodig med processen och ge både henne och dig själv tid att anpassa er och bygga en starkare relation.

 

Kom ihåg att varje familjesituation är unik, så det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Det viktigaste är att visa att du bryr dig och är villig att arbeta för att förbättra relationen.

Tack för ditt svar, du har 100% rätt. Detta handlar egentligen inte om present utan relationer. Hon är medveten om vi har dålig relation det är därför hon inte har introducerat honom för oss. Man skull kunna tro hon då gör något för att förbättra relationen men icke, drivet där ligger på mig och hon verkar inte vara så villig att släppa in mig. Till saken hör hennes numera sambo är 7 år äldre än henne och bodde tills nyligen hemma så de har setts i hans pojkrum och då förmodligen även hans föräldrar i princip 2 dagar i veckan så ja vi känner oss nog bortprioriterade. När hon flyttade blev mamma rejält deprimerad så jag köpte henne en iPhone 15 plus så hon skulle få tankarna på annat. Jag är ingen dålig människa jag har empati i överflöd men även jag har ju känslor. Du har rätt, jag ska vara den stora i detta. Det har aldrig lönat sig tidigare och jag tror inte det kommer göra det denna gång heller men då vet jag iallafall att jag gjorde allt jag kunde.

Ja känner igen min dotter (styvdotter) i det du skriver. Hon sa uttryckligen hon ville börja vuxenlivet, därför hon funderade på flytta till Stockholm. Nu är jag glad hon valde universitetet på orten istället. 

För ett par veckor sedan åkte hon och kompisar till Taylor Swift konsert. Hon blev sur när hennes kompis fick 3000kr swishat av sin pappa men hon inte fick något av mig (Kompisen har bra relation med sin pappa). Mitt hjärta ville ge henne men hjärnan sa ifrån då vi hade så dålig relation. På kvällen blev jag lite onykter och mitt hjärta tog över, jag tyckte synd om henne så jag swishade 1000kr. Hon såg det 2 på natten när de kom tillbaka till hotellet och blev väldigt glad. Jag planerar att ge henne en slant i mitten av månaden fram till hon får studiemedel då kommer hon klara sig. Som sagt jag tror inte det kommer leda till förändring men jag blir gärna motbevisad.

Hur lång tid tog det innan du tog till dig din pappa efter du hade flyttat hemifrån?

Chat GPT och AI är på tapeten nu så jag var nyfiken vad den skulle svara på en så komplex fråga och jag tycker jag ändå fick ett seriöst svar :)

Jag förstår och har full respekt för att hon är upptagen med sitt liv och inte hinner träffas så ofta, därför har jag föreslagit vi kan hålla kontakt via chatt men hon avskyr den kommunikationsmetoden. Hon tycker det känns stelt. Skriver jag något till henne svarar hon men hon tar inte själv initiativ till kommunikation. Återstår då att träffas IRL. När vi väl ses tycker jag det känns stelt då jag inte hört ett pip på två veckor, det är svårt vara social och trevlig då som om inget hade hänt.

Alla är nog olika men jag har behandlat min styvdotter som min 5-åriga biologiska son, dvs som mitt barn. Sen finns ju skillnader som DNA och arvsrätt där är det skillnad. Hade jag haft tidsmaskin hade jag givetvis åkt tillbaka och träffat min fru mycket tidigare så styvdotten kom hit tidigare. 10 år är en besvärlig ålder att komma till annat land. Den dag jag går bort vill jag hon ska minnas mig som att jag var en bra pappa även om hon inte hade så bra kontakt med mig.

De hade jättetajt relation, som bästisar. Nu är kontakten betydligt mindre men de ses ändå ett par gånger i veckan och hör av sig på SMS. Men som jag skrev tidigare är dottern otroligt dålig på kommunicera via SMS så ofta är det mamman som hör av sig och dottern svarar.

Vi är glada hon verkar ha hittat en bra kille (vi har inte träffat honom än) i den mening han är hel och ren, har heltidsjobb och inte brukar alkohol eller droger. Hon är hans andra tjej (enligt hans utsago) så det är med andra ord ingen som strular runt. Det enda felet i ekvationen är vi saknar vår dotter. Men detta är nog en del av frigörelseprocessen. Det kommer nog ta något år innan allt sätter sig.

Som jag skrev tidigare har vi närmare 10 års relation. Back then när jag tog hit dem hade jag inte riktigt bearbetat min skilsmässa så vi fick nog inte så bra start. Till det så var mor och dotter otroligt tajta de pratade med varandra på sitt språk, det kan man ju förstå i början men jag kände mig utanför. Hon pratade till mig genom mamman som översatte fast båda förstår engelska bra. Till slut blir det onormala normalt så man reagerar inte längre och åren går och går. Till slutet av oktober förra året kunde hon skicka sms "hej pappa kan du hämta mig" så även om vi inte pratade med varandra (annat än hej, godnatt, tack för maten och liknande) så kändes det som jag hade bra relation med henne. Detta peakade väl på julafton när hon fick ny laptop av mig.

I mellandagarna stack hon iväg utan att säga hejdå (jag förstår nu varför) hon drog iväg långt norrut för att bo på hotell med sin kille vilket mamma fick äran att berätta. Dottern tyckte väl det var rätt tidpunkt nu. Tyvärr så reagerade jag inte så bra och sa en del ogenomtänkta saker som hur kan hon ha kille när hon inte kan prata och hon kan visa tuttarna för honom men inte prata med mig. Detta sa jag till mamman och tänkte inte på hon skulle berätta det vidare.  Det är här skon klämmer, hon kan prata med andra men inte mig vilket får mig att känna mig rejält misslyckad och sårad. Trots allt jag har gjort för henne. Sista månaderna var hon sur som ett bi trots jag hjälpte henne genom att skjutsa henne till sitt jobb fick jag elak blick.

Hon har sagt till mamma hon ska börja prata med mig "så småningom" vad det nu betyder. Hon har även sagt det händer mycket och hon kan inte riktigt hantera det vilket du antydde i din text. Hon sa även hon inte introducerat honom för oss för vi hade så dålig relation och hon visste inte hur jag skulle reagera (ungefär det du skrev). Själv är jag lite ambivalent - visst vill jag träffa honom han verkar vara en fantastisk kille men kanske inte förrän jag har bra relation med henne. Skulle det hjälpa träffa honom innan vi har bra relation? Jag är öppen för förslag, jag har aldrig varit i den här situationen tidigare så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den.

Jag föreslog i söndags genom mamman hon skulle komma hit men hon hade inte tid för hon hade tvättstuga. Jag tänker hon har en 6-7 år äldre sambo han borde vara fullt kapabel köra tvättmaskinerna själv, det klarade jag av när jag bodde ensam. Tidigare sa hon att hon var trött och skulle laga mat åt sin sambo när jag ville bjuda henne och mamma lunch på stan. Ja du hör vi är inte högt på hennes prioriteringslista. Jag har full förståelse att hennes stora kärlek är viktig för henne men jag tycker även hennes familj borde vara viktig för henne.

Du och min dotter verkar ha en del gemensamma drag men på en punkt skiljer ni er åt och det är synen på pengar. Hon besökte mig en söndag vilket jag blev glad över, mamma jobbade då så jag antog hon ville träffa just mig. Hon sa hon skulle inte jobba så mycket i sommar då hon och sambon skulle göra en massa saker, med andra ord kommer hon inte tjäna så mycket pengar. Jag förstod syftet med mötet var hon ville jag skulle stödja henne ekonomiskt. Hon är en high maintenance tjej som behöver pengar till makeup och fina kläder så här är hon pragmatisk och tar gärna emot pengar från mig men utan att träffa mig. Som jag skrev tidigare i tråden ska jag vara den vuxna i tråden, jag vill gärna vara en del av hennes liv så jag kommer skicka en slant varje månad tills hon börjar få CSN medel. Egentligen är jag emot köpa kärlek, uppenbarligen har det inte fungerat tidigare men detta kanske inte är samma sak...?

Du säger det tog ett år för dig att släppa in din pappa i ditt liv och jag misstänker (med tanke på historiken) min dotter kommer behöva ännu längre tid. Tyvärr är jag en väldigt otålig man så detta kommer bli jobbigt för mig.

Det känns som du var mognare än min dotter och hade mer integritet eftersom du inte tog emot pengarna. En del kan argumentera det var fel tacka nej till pengarna för hyra och annat måste betalas. Sen har vi "know your worth" och kanske var det det du gick efter. Som pappa hade jag nog känt stolthet om min dotter hellre velat ha mig istället för pengarna. I mitt fall är det tyvärr inte så. Hon sa tidigare hon ville köpa elsparkcykel och igår sa hon att hon ville köpa en speldator så hon kan spela samtidigt och tillsammans med sin sambo. Ja ni hör ju, en speldator med någorlunda prestanda landar nog på 10-15 k och då har vi inte inkluderat skärmen.

Prata med henne kan jag tyvärr inte än öga mot öga (om djupa problem) men jag har skrivit ett brev jag tänkte hon skulle få tillsammans med fina presenter när hon fyller år. Där lättar jag på mitt hjärta, kanske känner hon också att hon får upprättelse så vi kan börja om. Ibland har jag skrivit meddelande till henne på messenger och fått långt och utförligt svar så hon kan ju skriva. Men jag vill inte pressa henne, därav detta brev där det inte förväntas svar.

En del kanske undrar varför jag lägger ner så mycket energi på en styvdotter. Men detta är inte ett vanligt fall där det finns en närvarande biologisk pappa. Hon kommer från ett asiatiskt land så jag är den enda pappa hon känner så jag försöker vara här för henne.