Det är ganska småsint av dig av vägra ge en present för att hon är en ung vuxen som har fullt upp med att frigöra sig och bli vuxen på riktigt.
Man _måste_ aldrig ge presenter, men eftersom du alltid gjort det tidigare blir det konstigt att sluta tvärt nu. Ge någon mindre grej som är bra att ha när man nyss flyttat hemifrån. En stekpanna eller nåt.
Det verkar som en del hakar upp sig på ordet styvdotter. Om vi hypotetiskt talar om biologisk dotter, hade det gjort någon skillnad? Någon skriver att ses varannan vecka är ofta, ok det är bra att veta. Från att ha setts varje dag till varannan vecka är ganska stort steg för mig iallafall. När hon väl kommer så blir mötena lite stela, man vet inte vad man ska prata om.
Till saken hör att hon träffar hans familj mycket mer än oss. Hon har inte ens introducerat sin kille för oss (trots att de varit tillsammans i ett år) medan han har visat upp henne för alla han känner. Då vi ses så sällan blir hon som en främling för mig. Jag brukar inte ge födelsedagspresenter till frugans bekanta. Det handlar alltså inte om småsinthet utan mer principer. Vi kommer inte till något kalas som ni säkert förstår med anledning av vad jag skrev ovan utan hon kommer till oss någon dag efter sin födelsedag. Jag ska nog göra som någon skrev, vara den vuxna av oss så hon får trots allt födelsedagspresent som hon alltid tidigare fått av mig.
Alltså.... Måste man fråga ChatGPT om sina relationsproblem har man större problem än sina relationsproblem...
Jag föreslår att du satsar all din energi på punkt 7. Kräv inget, men uppskatta när hon självmant söker upp er, oavsett hur ofta/sällan det är.
Har du generellt svårt med relationer och socialt samspel? Hur var du själv när du var 20, umgicks du konstant med dina föräldrar?