• Sally101

    BF Februari 2025

    Hej! Har skapat en grupp för oss som har plussat och är beräknade att föda någon gång i februari 2025 GravidSolig

    Vi kan följas åt här och dela med oss av frågor, känslor, tankar {#emotions_dlg.flower}

    Jag plussade 24 maj och är (utifrån äl) beräknad 4 februari! Vi har försökt i ett år och har två missfall bakom oss, vi håller alla tummar och tår för att det ska gå vägen denna gångHjärta

  • Svar på tråden BF Februari 2025
  • Anonym (A.A)
    Lillkroken skrev 2024-07-05 18:37:03 följande:

    Hur går det för dig? ☺️
    jag är också i samma sits som du , mensvärk och pyttelite rosa flytning. mensvärk ? jätte kraftig. Har haft det mer eller mindre hela graviditeten 


    pratade med BM som satt de va helt normalt. Sen såg jag hur det gick för EFW , beklagar ❤️


    Inte fått någon mer blödning och har kvar mina symptom så har ändå hoppet uppe just nu 😅

    Såg ett citat för någon dag sedan som jag försöker påminna mig själv om - "Du väntar barn, inte missfall".
    Sen vet man om att allt kan hända ändå men jag försöker tänka positivt och det citatet fick mig att känna mig lite bättre till mods ❣️
  • missme24

    Hej, är det någon kvar här i gruppen? 


    Hur går det för er? 


    Känner mig inte redo att gå med i Fb gruppen men kanske längre fram men skriver gärna lite här? 

    Det är första gången jag skriver i den här tråden men har läst sedan start då jag testade positivt den 25/5.

    Fick ett missed abortion i februari och hela processen var ganska traumatiskt. Är livrädd att allt inte står rätt till även om jag gjort ett tidigt ultraljud i v 8 och fick se hjärtslag. 

    Jag har haft en del symtom men tycker det plötsligt kändes som att symptomen i livmodern plötsligt försvann för någon vecka sedan i samband med lite bruna flyttningar några dagar efter första ultraljudet. På torsdag ska jag på andra besöket och ska bokas in för kub. Längtar till nästa ultraljud men är utom mig av oro. Så jobbigt. 

    Har haft illamående, kräkningar, trötthet, ömma bröst, känslig för lukter m.m och allt är väl kvar förutom att det känns annorlunda i livmodern. 

  • Anonym (40+ 6 barnsmamma)

    Hej o välkommen! Jag är nog en av de fåtal kvar här, är tyvärr ingen FB-fan. 


    Känner igen mig i din oro, sista graviditeten slutade i MA som upptäcktes v 12. Efter skrapning fick jag dessutom reda på att det fanns lite rester och behövde ta starkare p-piller för att se om det återbildades/upplöstes eller vad det nu var för förklaring. Tre månader senare var allt klart och vi fick klartecken att försöka igen, men allt som allt tog processen nästan sex månader innan vi fick börja försöka. På oregelbunden mens (troligen pga p-pillrena) plussade vi på 3e försöket, så detta är första graviditeten sen MA, och mest troligen vårt sista försök för orkar nog inte gå igenom den känslomässiga smällen o alla förhoppningar blandad med oro en gång till ifall liten lämnar oss. 


    Är i vecka 10 och gjorde privat UL igår igen och ännu fortsätter det vara väl därinne! Håller tummarna och kommer göra ett UL i veckan tills KUB-UL åtminstone. 


    Mår bra, men trött och disträ, lite smått omotiverad till att arbeta och längtar efter semester. Däremot en knasig sak som hände igår och idag är att jag tyckt mig känna rörelser redan! Tidigast annars har varit lite innan vecka 12, men känner mig ganska så säker på att det var liten som gjorde sig märkt. Efter så många graviditeter som jag haft känner man skillnad på bubblor, tarmrörelser, och minisprattel. Bara att det är sååå otroligt tidigt som får mig att undra men kan ju ha med min välutnyttjade livmoder att göra. hah. 

  • missme24
    Anonym (40+ 6 barnsmamma) skrev 2024-07-09 21:17:33 följande:

    Hej o välkommen! Jag är nog en av de fåtal kvar här, är tyvärr ingen FB-fan. 


    Känner igen mig i din oro, sista graviditeten slutade i MA som upptäcktes v 12. Efter skrapning fick jag dessutom reda på att det fanns lite rester och behövde ta starkare p-piller för att se om det återbildades/upplöstes eller vad det nu var för förklaring. Tre månader senare var allt klart och vi fick klartecken att försöka igen, men allt som allt tog processen nästan sex månader innan vi fick börja försöka. På oregelbunden mens (troligen pga p-pillrena) plussade vi på 3e försöket, så detta är första graviditeten sen MA, och mest troligen vårt sista försök för orkar nog inte gå igenom den känslomässiga smällen o alla förhoppningar blandad med oro en gång till ifall liten lämnar oss. 


    Är i vecka 10 och gjorde privat UL igår igen och ännu fortsätter det vara väl därinne! Håller tummarna och kommer göra ett UL i veckan tills KUB-UL åtminstone. 


    Mår bra, men trött och disträ, lite smått omotiverad till att arbeta och längtar efter semester. Däremot en knasig sak som hände igår och idag är att jag tyckt mig känna rörelser redan! Tidigast annars har varit lite innan vecka 12, men känner mig ganska så säker på att det var liten som gjorde sig märkt. Efter så många graviditeter som jag haft känner man skillnad på bubblor, tarmrörelser, och minisprattel. Bara att det är sååå otroligt tidigt som får mig att undra men kan ju ha med min välutnyttjade livmoder att göra. hah. 


    Åh tack! 


    Låter långdraget, jobbigt och hemskt. Håller också tummarna för dig att det går bra för er 🙏🏽

    Min förra graviditet avstannade i v. 6 men upptäcktes inte förrän i v. 9, fick 2 omgångar med cytotec men livmodern tömdes aldrig helt, jag blödde som bara den, det var blod överallt och jag han knappt till toaletten vid flertalet gånger, var så otroligt trött. Detta pågick ett par dagar. Fick vid ett tillfälle åka in till akuten då jag började få olidligt ont mitt i natten och det hade fastnat rester i cervix som de hjälpte mig med, fick även morfin som hjälpte mot smärtan och lugnade ner mig. 


    Till slut så fick jag skrapning 5 veckor efter upptäckt missed abortion. 


    Detta var i februari, blödde lite i ett par veckor efter skrapningen i mars, väntade en mens och så plussade jag i slutet av maj. Ville egentligen vänta till juli men det satte sig på första ?försöket? denna gången och på 3:dje vid förra.


    Om det inte skulle gå bra denna gång vill jag nog vänta tills nästa år. Vi har inga barn sedan tidigare, jag är 35 och min sambo blir 36 i år.

    Jag har inte jobbat sedan jag testade positivt p.g.a. den typen av jobb jag har. Det är och har varit jobbigt att vara hemma utan sysselsättning men det hade inte funkat att jobba ändå så inte mycket att göra åt den saken.

    Funderar på att ta ett privat ultraljud men är väl rädd för svaret, är i v 11 enligt app. Fick tidigt ultraljud i v. 9 och allt såg bra ut.

  • Lillkroken

    Jag hänger också kvar här inne. 


    jag har också haft lite rosa flyttningar vid 2 tillfällen. Tror det har varit i samband med samlag, men vågar inte svara helt 100 på att det är så.. 
    tidigare 2 grav har jag aldrig haft en rosa flytning. Så man blir ju orolig som sjutton inombords men försöker hålla masken utåt.

    har äntligen inskri på torsdag, pga sommaren är det köer och lite tider att erbjuda. Jag är då 9+7 enligt egna beräkningar. Så efter detta borde det bokad in en kub. 


    Längtar efter kub, och stilla sin oro. 

  • missme24
    Lillkroken skrev 2024-07-09 23:46:33 följande:

    Jag hänger också kvar här inne. 


    jag har också haft lite rosa flyttningar vid 2 tillfällen. Tror det har varit i samband med samlag, men vågar inte svara helt 100 på att det är så.. 
    tidigare 2 grav har jag aldrig haft en rosa flytning. Så man blir ju orolig som sjutton inombords men försöker hålla masken utåt.

    har äntligen inskri på torsdag, pga sommaren är det köer och lite tider att erbjuda. Jag är då 9+7 enligt egna beräkningar. Så efter detta borde det bokad in en kub. 


    Längtar efter kub, och stilla sin oro. 


    Bra att fler är kvar. Kom på att jag kanske inte borde ha skrivit min historia så detaljerat, ber om ursäkt ifall det är stötande för någon. 

    Ja denna oro kommer man nog aldrig att komma undan tyvärr, blir väl till att lära sig att leva med den till slut. 

    Vi får hålla ut och bara vänta på våra besök, har också besök nu på torsdag de ska ta blodprov och boka in mig för ultraljud (KUB). De bokar förhoppningvis in dig för ett andra besök snarast och ditt KUB om ett par veckor. 
  • Lillkroken
    missme24 skrev 2024-07-10 01:29:14 följande:
    Bra att fler är kvar. Kom på att jag kanske inte borde ha skrivit min historia så detaljerat, ber om ursäkt ifall det är stötande för någon. 

    Ja denna oro kommer man nog aldrig att komma undan tyvärr, blir väl till att lära sig att leva med den till slut. 

    Vi får hålla ut och bara vänta på våra besök, har också besök nu på torsdag de ska ta blodprov och boka in mig för ultraljud (KUB). De bokar förhoppningvis in dig för ett andra besök snarast och ditt KUB om ett par veckor. 

     


    äh, här inne ska man väl kunna skriva allt, högt och lågt ☺️ Det är ju till för att dela!

    Hur upptäckte du ert i vecka9? 
    Jag är också intresserad av ett tidigt privat UL, det är det värt tycker jag, men svårt att boka där jag bor och de håller hårt i alla tider nu under sommaren känns de som.

    är detta dit 2a besök nu då? Jag tänker att mvc vet om att jag är i senare veckor och jag hoppas och tror att de bakar ihop besök 1 och 2. och bokar ett kub. Alla tider kan ju inte vara upptagna 😌

  • Anonym (40+ 6 barnsmamma)

    Absolut, vi borde kunna skriva om allt, stort som litet och mer eller mindre detaljerande så no worries!

    Lustigt hur det med inskrivning och Kub tider mm varierar. Jag bor utomlands så det fungerar logiskt sätt lite annorlunda här men reagerar på skillnaderna hemma i Sverige. Verkar lite som alla kör sin egen grej beträffande tider och om man erbjuds vissa tjänster eller inte men kanske fått det om bakfoten? Är inte så insatt utan bara en observation. 

  • camomill

    Även jag är kvar här 😁 använder knappt Facebook och avskyr att få aviseringar i tid och otid. Det räcker med alla aviseringar jag får från jobbet i diverse chatter. 


    Jag tycker bara det är skönt att ni berättar om tidigare erfarenheter. Detta är min första graviditet någonsin och på något sätt känns det bra att kunna skriva här om något skulle hända. Känna att man inte är ensam liksom. Låter det vettigt? 


    I helgen var jag och sambon på ett privat viabilitetsultraljud. Jag har två äggstockar som ligger ovanpå varandra och det är oklart om den ena fungerar. Jag har varit livrädd för ett utomkveds och att förlora den friska äggstocken. Behövde även motivation för jag mår illa hela tiden och känner mig som en urtorkad disktrasa. Där var ett pickande hjärta på rätt plats och allt såg normalt ut 😍 jag hade räknat rätt på graviditetens längd och jag är idag i v. 9+2.

    Bokat in KUB i slutet av juli och besök hos BM nästa vecka. Där jag bor erbjuds KUB och RUL till alla. Under sommaren gör man KUB hos en privatklinik (där jag var i helgen) och man bokar in en tid som passar, tänk typ BokaDirekt. De har öppet på kvällar och helger också. Väldigt smidigt! 


    Hur tänker ni kring resultatet på KUB? Behålla eller ta bort?


    Jag och sambon resonerar såhär:
    Även om jag får bra resultat på KUB kommer jag göra NIPT också. Om jag får utslag på någon av trisomierna kommer jag inte att behålla barnet - tyvärr. Jag har jobbat inom LSS i över tio år och jobbat med barn som har trisomi 13, 18 och 21 och många av de har varit väldigt sjuka. Förlåt, men jag vill inte leva med den ständiga oron som kommer med ett (i vissa fall) svårt sjukt barn och många följdsjukdomar och/eller komplikationer. Jag hoppas ingen blir arg på mig över beslutet. Jag vet om att det finns massor av genetiska sjukdomar som man inte kan testa för. När barnet väl är här kommer det älskas och man får göra det bästa av situationen - om det skulle vara sjukt.


    Själv mår jag hemskt och är illamående dygnet runt. Började må illa i v. 4 och det eskalerade i v. 7. Senaste veckan har jag börjat vakna på nätterna för att jag mår så fruktansvärt illa. Ska se om jag överlever helgen och ringer vårdcentralen på måndag. Får ingenting gjort heller utan sover så mycket som möjligt. Håller tummarna för att jag snart mår bättre. 

  • Anonym (40+ 6 barnsmamma)

    Först och främst - Grattis till pickande hjärta!! Sen, huvva för illamående! Jag har haft turen att slippa den pärsen åtminstone. Tröttheten däremot? och med mitt krävande arbete blir det snabbt mos och en mycket trött varelse av mig.

    På KUB frågan är jag otroligt kluven. Jag tror jag skulle ha extremt svårt för att avbryta, speciellt om det inte är så gravt att det inte är förknippat med liv. Samtidigt, även mildare bitar skrämmer mig mest pga de barn jag redan har. Kanske kan jag inte tillgodo se dem som man bör med en som tar ?allt tid/ork och lite till?. Mycket svårt så hoppas inte behöva finna mig i den situationen 🙏

Svar på tråden BF Februari 2025