Tycker att min sambo är för hård mot vår 1,5-åring

Det din sambo gör är misshandel. 

Man uppfostrar inte ett barn i den åldern, man avleder och kan visa med mjukt kroppsspråk hur man tar i saker, t ex att klappa ett djur eller en person istället för att slå och dra, sådana saker. Pappan utsätter barnet för misshandel. Hur länge tänker du låta det fortgå?

Du börjar med sambon! Det han gör är barnmisshandel.

Jag håller med om att man försöker avleda och ta undan utan att vara aggressiv på något sätt, även fast det inte känns som att det gör någon skillnad heller. 

Är det så illa att det är misshandel? Jag blir förbannad varje gång han gör såna saker och vår son måste ju undra varför jag tar honom i försvar hela tiden. Han förstår nog att pappan gör fel och därför blir extra trotsig mot honom. Blir så sjukt frustrerad att han inte inser att det blir tusen gånger värre att hålla på och bli så arg. Jag kan vara hemma med sonen en hel dag och det är rätt lugnt men så fort sambon kommer hem så blir sonen gapig och ska gå och slå på saker. Känns som att han söker sin pappas uppmärksamhet mer. 

Din sambo är alldesle för hård. I den åldern så har ditt barn tillräckligt svårt att förstå sin omgivning och behöver er trygga famn för att förstå den. Barn behöver tydlighet och struktur, men aldrig tillsägelser på det sättet som du beskriver. 

En av de första reflexerna ett barn lär sig är att le när någon annan ler. Men också tvärt om. Små barn som ler när en vuxen är arg, tycker förmodligen att situationen är obehaglig och vill att den som skäller ska bli glad. Ditt barn försöker bara att förstå vad som händer och vill reglera känslorna i rummet. Om ett barn ler när du skäller på det så är det dags för dig att ta ansvaret för situationen, lugna ner dig  och prata lugnt om vad som händer. Det är inte barnets ansvar att reglera sina känslor efter hur ni mår. 

Jag tror inte att din sambo blir arg i pedagogiskt syfte, utan för att han själv inte kan hantera situationen. Det är inget fel att känna att man inte klarar av en situation, men det är inte barnets ansvar att hantera det och inte heller ditt. Det är din sambos ansvar.. Han behöver hjälp att förstå vilken roll han som anknytningsperson har. Klarar inte din sambo att hantera det så är det ditt ansvar att skydda barnet och ta barnets parti som du nu gör. Det är svårt att vara föräldrar till små barn, men det är ännu svårare att vara ett litet barn. Bra att du reagerar, tror på dig

Misshandel är att ta i, men bra är det inte. 
Min sons pappa gjorde ungefär likadant och pojken fick inga men av det.
Din son förstår inte att pappan gör fel, han upplever det mer som en "kapplöpning". Därav beteendet när pappan kommer hem. 

Ja, er son blir utsatt för mild fysisk misshandel men desto mer psykisk misshandel. Om det ser ut så här när pojken är 1,5 så kan du nog se fram emot knytnävsslagsmål när han är 15, alternativt självskadebeteende eller bara att han kryper ihop som en rädd hund. Hur vill du att ert barn ska må på kort och lång sikt?

Det går inte att uppfostra en 1,5-åring. De är inte heller trotsiga på samma sätt som en treåring kan vara t ex. Det handlar bara om att de har noll impulskontroll och inte ens förstår att något kan gå sönder eller att de kan skada sig. 

Det enda man kan göra i den här åldern är att avleda och lyfta bort barnet, visa något annat och prata på så att barnet glömmer den där roliga grejen som han just var på väg att förstöra. 

1,5 är en extremt jobbig ålder eftersom man måste passa dem hela tiden. Det blir lättare med åren, MEN om din man reagerar såhär nu så undrar man ju hur han kommer att ta det när en femåring säger "jag hatar dig" eller "du är tjock" eller vad som helst. Eller en tonåring som kommer hem en timme försent och smäller i dörren till sitt rum. Hur ska han orka med det om han inte orkar med ett spädbarn? Det är meningslöst att straffa en ettåring. Det leder ingen vart.

Pappan kanske behöver en föräldrakurs? Det kanske biter mer om en utomstående säger att han gör fel, samt berättar eller visar hur han ska göra i stället.

Man kan visst säga till små barn, men inte på ett aggressivt sätt. Annars är avledning det som gäller. Man kan lyfta undan barnet men inte ta i hårdare än nödvändigt. Man kan vara bestämd men får självklart inte bli fysisk.

Som "Tvillingmorsan" skriver ovan så vore det nog bra med en kurs. Det är ju inte bara det att uppfostrinkstänket är från typ 50-talet, det är också hopplöst utdaterat och kommer få konsekvenser längre fram. Så ta tag i det omgående.