Tycker att min sambo är för hård mot vår 1,5-åring

Xylofon! Mitt barn fick en (av trä) när han fyllde ett och det var en av hans favoritleksaker i flera år. Han leker fortfarande med den ibland nu, efter nästan 6 år.

En sån där är också bra: www.ikea.com/se/sv/p/uppsta-bultbraede-flerfaergad-60513889/

Slår du också dina barn så därför du tycker det är okej?

TS skriver "Min sambo är lite väl aggressiv enligt mig och kan rycka honom därifrån i armen samtidigt som han skäller på honom eller slå (löst) på armen eller handen."

Försöka få ett litet barn att sluta slå på saker genom att stå och skrika på barnet? Hur tänkte han där 

Och hur fick du ihop det där? Som sagt - häxjakt utan att veta ....

Men jisses, vilken överreaktion hos alla som kommenterat här. Visst är det alltid OK att slå eller skada ett barn men...

TS skriver "Min sambo är lite väl aggressiv enligt mig och kan rycka honom därifrån i armen samtidigt som han skäller på honom eller slå (löst) på armen eller handen."

Jag tolkar det som att pappan kanske tar barnet i armen och flyttar hen från glasskåpet eller platsen/saken hen inte ska leka med. Sedan bör det givetvis följas upp med någon annan lek/distraktion någon annanstans, men man måste ju få flytta på barnet från en sak hen inte ska ha? Jag har själv vad ni säkert skulle kalla "våldsamt" tagit saker ur händerna från min snart 1,5 åring för att han inte ska ha dem. Men står han med en liten kula (som lätt kan fastna i halsen) och griper hårt så måste man ibland ta i lite för att lirka ur den. Han skriker som en skållad gris och lägger sig på golvet och gallskriker, men hur ska man göra? Om barnet vägrar gå bort från glasskåpet, så måste man ju få bära/dra bort dem? Och daska dem lätt på fingrarna, inte så de får ont, men för att markera ajabaja, är det plötsligt att likställa med en anmälan till SOC? Då skulle varenda förälder som någonsin borstat bort gräs eller sand från sina barns kläder (som sitter på barnet) ligga risigt till... Jisses...

Självklart ska du inte skicka honom på en kurs med motiveringen att han gör fel, även om han gör det.

Ni ska gå tillsammans, för han behöver höra från någon utomstående att man inte ska behandla en 1,5-åring så. Att det inte handlar om att du är för mesig. Att han går för långt och har för dåligt tålamod.

Att vara vänlig men bestämd mot barnet, säga till lugnt, samt avleda, är också att sätta gränser. Men personer som förespråkar auktoritär uppfostran, tror ofta felaktigt att gränssättning enbart handlar om att vara hård. Därför tycker de att andra är mjäkiga, trots att de flesta experter på barnpsykologi och barns utveckling, talar emot dem. 

Vägrar han gå, säg att ni bör göra det för bådas skull, för att ni inte är överens. Att man alltid kan lära sig mer. Vägrar han ändå, tyder det på att han innerst inne vet att han gör fel. Men stå på dig och få honom att förstå att det ligger honom i fatet om han inte tar detta på allvar. Att det är han som förlorar på det, han och sonen.

Att börja filma och hota och vifta med soc-anmälan är inte nödvändigt i dagsläget. Då ska det vara värre än det du beskriver. I dagsläget riskerar du att förstöra mer än du bygger upp, om du tar till stora släggan direkt. Förhoppningsvis kan du få med honom på banan utan att behöva ta till så drastiska metoder. Var också tydlig med att DU självklart inte gör allt rätt heller (det gör ingen, alla föräldrar begår misstag). Men att ni båda kan lära er mer och samarbeta bättre.

Aldrig slagit ett barn men när jag och mitt ex var och handlade och bonusdottern fick "spel" så slutade det med att jag gick med ungen vilt skrikandes under armen genom hela butiken, Mamma handlade klart och jag satt i bilen med bonusdottern.
Gjorde jag mig skyldig till våld? Mamman och jag var helt överens. Inga slag men upplyft och utburen fasthållen under armen.Gräns markerad, man bär sig inte åt som man vill.
Var nog ett test men det slog ju klart fel, hahaha
Dotter nr 2 är rödhårig och var lite besvärligare som liten.
Sonen lugn som en filbunke.
Både barn och föräldrar är olika

Lyssna på det här TS. Helt klart de mest nyanserade och vettiga råden i tråden! Ja rimmet där på slutet var oavsiktligt! 

Gå inte och vänta på att förskolan kommer att lösa era problem, för ditt barn kommer inte bli lugnare för det. Om du har ett aktivt barn så kommer barnet fortsätta vara aktivt på kvällar och helger. 

Plocka undan så mycket som möjligt, vi fick möblera om rejält med våra två första. Vi hade tex inte blommor i de låga fönstren i vardagsrummet under två år när mellanbarnet var litet. Vi prioriterade alltid en barnvänlig miljö mot att behöva ha järnkoll hemma. 

Är såklart jättesvårt för oss att veta exakt hur ni är mot sonen. Personligen hade jag nog ryckt/lyft undan ett barn som höll på att slå på glasbord/glasdörr/fönster eller liknande, kan ju bli en farlig situation och i såna kan det vara rimligt att man höjer rösten och drar bort barnet från faran.

I övrigt tänker jag att ni dels behöver avleda, och förmodligen i ett tidigare skede. Och dels förklara att man slår inte på glas, man kan slå på sin trumma eller på xylofonen mm men inte på glas. Eller man sparkar på bollar men inte på mamma eller pappa. Du får kasta boll ute men inte kasta stenar/bollar/leksaker inne. Osv.

Bra tips du fått om att gemensamt gå föräldrautbildning. 

två läsvärda böcker:
5 gånger mer kärlek
Vad alla föräldrar borde få veta