-
Hur ska man hjälpa en tonåring som blir manipulerad av sin mamma?I detta fall bor dottern i tonåren hos sin pappa med anledning av missbruk och psykisk ohälsa hos mamman. Dottern har bott där växelvis innan missbruket uppdagades och det hade då gått ganska långt. Det har förmodligen pågått en längre tid och dottern har medvetet eller undermedvetet vetat om att något varit fel. Dottern är 100% lojal till sin mamma och skulle inte berätta något om vad som sker eller skett.Mamman har ändå daglig kontakt med dottern. Hon ljuger om att hon inte har missbruk, kommer med olika bortförklaringar och manipulerar dottern. De kan prata i telefon i flera timmar. Vi ser att dottern mår mycket dåligt. Är inbunden. Sitter instängd på sitt rum. Sitter och stirrar rakt fram vid middagsbordet och säger ingenting. Hon kan brista ut i gråt och säger att det beror på stress över skolan t ex. Hon umgås periodvis med kompisar. Men det är svårt att veta om hennes mående beror på mamman eller kompisar eller något annat som hänt. Hon är tyst som muren.Vi vet inte hur vi ska nå fram till henne. Vi vet inte exakt vad mamman säger till henne, mer än det som kommer fram mellan raderna när dottern argumenterar för att få bo där igen.Vi kan inte säga något, för vi vet inte vad de pratar om. Vi kan bara säga att hon inte kan bo där på grund av mammans missbruk. Mamman har ingen kontakt med pappan. Pappan tar kontakt vid planering av övervakat umgänge. Men mamman har inte tagit kontakt under senaste året en enda gång. Vi vet inte heller vad som sker med kompisarna. Om konflikter där eller liknande. Sånt vet vi däremot att hon pratar med mamman om, men mamman skulle aldrig säga något till pappan om det. Hon ser dottern som en kompis.Dottern säger ingenting. Vill inte prata med oss eller någon annan. Varken skolkurator eller BUP. Hon vill inte ha en kontaktperson. Hon vet att vem som helst som hon skulle prata med har anmälningsskyldighet och att hon aldrig kan berätta för någon om något, för då tror hon att hon aldrig kommer få träffa sin mamma. Allt hon bär på får hon bära ensam och vi känner oss hjälplösa?Vi brukar försöka prata med henne. När vi frågar hur hon mår säger hon bra. När man frågar henne om något speciellt hänt när hon sitter helt tyst säger hon nej, att det inte är något eller när hon onormalt ledsen för småsaker och man frågar om det är något annat som hänt säger hon nej. Vad gör man?
-
Svar på tråden Missbrukande mamma som manipulerar dotter
-
Stackars tjej. Den där mamman blir nog en förebild där. Klarar hon sig själv och håller allt inom dig så ser hon att det är det som är det normala.
Ver tyvärr inte vad du kan göra mer än informera bup, skolan, görs en anonym orosanmälan till sov.
Hur är relationen till pappan då, med tanke på att hon är så nära mamman? Den kan ju vara bra ändå men tänkte om hon vågar öppna sig mot honom. Jag höll tex mig själv till min pappa för mamma tog bara hand om min lillasyster och struntade i mig. Har hon själv sagt. Pappa var dock oftast i garaget. Men jag har insett i efterhand att tillit till henne har jag aldrig haft. Hur är pappan? Är han också en som klarar sig själv eller visar han känslor.
Kan hon komma närmre sin pappa kanske han kan prata med henne och hon våga prata med honom om mamman.
-
Det är nog mest mamman gör som borde ta tag i sina problem. Dottern har förmodligen börjat känna ansvar över hennes mående och tycker synd om mamman. Hon kan också då bli en sådan som sluter sig själv också.
Gör en orosanmälan anonymt på mamman till soc. Det hade jag gjort.
-
Ta med henne på aktiviteter hjälper knappast ändå mer än för stunden. Hon verkar orolig för sin mamma, det är uppenbart. Oron finns kvar vad de än gör. Hennes mamma är ändå hennes mamma och hon ser upp till henne.Anonym (Jo) skrev 2024-05-01 08:50:04 följande:Hon känner sig antagligen jäkligt pressad från ert håll som ni håller på. Sluta ställa frågor, se till att ta med henne på aktiviteter istället. Främja umgänge med kompisar och få gärna in henne i föreningslivet.
-
Vänner vill man inte vara med när man är ledsen och orolig. Det hjälper också enbart för stunden tyvärr.
-
Mamman kan ju knappast vara en tung missbrukare eftersom hon är fullt fungerande och pratar (med största sannolikhet även träffar) sin dotter ofta. Dottern verkar ha en bättre, öppnare och närmare relation till sin mamma än pappan. Vad är det hon missbrukar?
Tycker dottern är gammal nog att själv få välja om hon vill bo hos mamman, särskilt eftersom hon troligen skulle må bättre då och trivas i sitt hem och sitt liv.
Manipulativ vet jag inte alls vad du fått ifrån? Det är en mamma som saknar och älskar sin dotter, som bryr sig om dottern på riktigt. -
Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-05-02 07:34:46 följande:
Mamman kan ju knappast vara en tung missbrukare eftersom hon är fullt fungerande och pratar (med största sannolikhet även träffar) sin dotter ofta. Dottern verkar ha en bättre, öppnare och närmare relation till sin mamma än pappan. Vad är det hon missbrukar?
Tycker dottern är gammal nog att själv få välja om hon vill bo hos mamman, särskilt eftersom hon troligen skulle må bättre då och trivas i sitt hem och sitt liv.
Manipulativ vet jag inte alls vad du fått ifrån? Det är en mamma som saknar och älskar sin dotter, som bryr sig om dottern på riktigt.
De kan dölja missbruk bra. O hon saknar och älskar sin dotter så mkt skulle hon se att hon mår dåligt och försöka hjälpa henne.
Min mamma missbrukade alkohol men det fattade jag inte förrän jag var vuxen. Allt är inte självklart.
-
Ni kan och ska inte fysiskt begränsa henne genom att ta telefonen e.dyl men försök prata med henne. Säg som det är att det är inte sunt och normalt, en tonårig tjej som hon kan och ska inte bära den stora bördan att ansvara för sin missbrukande mamma. Sätt ord på hur det är: Det kan vara en befrielse för henne att få höra att det inte är hennes ansvar, hon är inte en dålig dotter om hon inte ger upp sitt liv för mamman och låter henne leva genom henne. Flickan mår dåligt av den här dysfunktionella relationen och hon har i första hand ansvar emot sig själv!Anonym (missbruk) skrev 2024-05-02 07:08:47 följande:Det är svårt att begränsa kontakten. Dels är dottern så pass stor att hon har egen telefon, men lås etc. Hon är så pass stor att hon umgås med vänner, åker in till stan osv ensam. Så oavsett så kan hon ta kontakt med sin mamma. Rent krasst så vet vi inte ens om hon umgås med mamman när hon säger att hon är med kompisar t ex. Det enda vi kan göra egentligen är att försöka visa att vi finns. Men man skulle vilja hjälpa henne på andra sätt också.
Jag tänker att hon innerst inne förstår att mamman är ofungerande. Men jag tror att hon också känner ett behov av att finns där för henne. Vilken normal tonåring utan övriga svårigheter umgås eller pratar med sina föräldrar flera timmar per dag? Hon gör ju detta endast av lojalitet och att hon känner skuldkänslor osv om hon inte finns där för sin mamma.
Men det är inte något hon skulle erkänna och förmodligen inte ens är medveten om själv.
Som du säger är hon antagligen inte medveten om det själv och det kan vara skönt att höra någon säga att du gör inte fel, det är inte ditt ansvar, du behöver inte känna skuld över din mammas dåliga mående: det är hennes ansvar och det finns andra, vuxna människor som kan hjälpa mamman. Det är svårt även för en vuxen att vara medberoende, tänk dig då hur förvirrande det är för en tonåring... och barn är alltid lojala mot vuxna även om de skadar dem, t.o.m utsätter dem för övergrepp. -
Det är så klart ett långsiktigt arbete. Du tror väl inte att jag tänkte att en trevlig utflykt skulle ändra hela hennes situation...? Oron kan dämpas om dottern mår bättre i sig själv och känner sig trygg, vilket hon tydligen inte gör nu. Med ålder och mognad kommer också andra insikter, men hon behöver ha ett skyddsnät omkring sig för att kunna utvecklas åt rätt håll på ett bättre sätt.Anonym (Bfnf) skrev 2024-05-02 07:28:32 följande:Ta med henne på aktiviteter hjälper knappast ändå mer än för stunden. Hon verkar orolig för sin mamma, det är uppenbart. Oron finns kvar vad de än gör. Hennes mamma är ändå hennes mamma och hon ser upp till henne.
-
Skitsnack. Man kan visst vara tung missbrukare och ändå fungera. Känner till en person (bekant till en bekant) som tar riktigt tunga saker dagligen. Hen sköter sin tonåring och hemmet, lider av hälsoproblem men sköter kontakter med läkare mm mm.Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-05-02 07:34:46 följande:
Mamman kan ju knappast vara en tung missbrukare eftersom hon är fullt fungerande och pratar (med största sannolikhet även träffar) sin dotter ofta. Dottern verkar ha en bättre, öppnare och närmare relation till sin mamma än pappan. Vad är det hon missbrukar?
Tycker dottern är gammal nog att själv få välja om hon vill bo hos mamman, särskilt eftersom hon troligen skulle må bättre då och trivas i sitt hem och sitt liv.
Manipulativ vet jag inte alls vad du fått ifrån? Det är en mamma som saknar och älskar sin dotter, som bryr sig om dottern på riktigt.
Sedan minns jag inte allt ts skriver men de märker väl denna manipulation på sånt som mamman säger till dottern och som sedan kommer fram i samtal med ts och andra vuxna. -
Ja jo men oron finns ändå kvar och mamman behöver ta tag i sina problem. Där är ju grunden. Ju fortare den fixas desto snabbare mår hon ju bättre.Anonym (Jo) skrev 2024-05-02 09:13:26 följande:Det är så klart ett långsiktigt arbete. Du tror väl inte att jag tänkte att en trevlig utflykt skulle ändra hela hennes situation...? Oron kan dämpas om dottern mår bättre i sig själv och känner sig trygg, vilket hon tydligen inte gör nu. Med ålder och mognad kommer också andra insikter, men hon behöver ha ett skyddsnät omkring sig för att kunna utvecklas åt rätt håll på ett bättre sätt.