Missbrukande mamma som manipulerar dotter

Hon känner sig antagligen jäkligt pressad från ert håll som ni håller på. Sluta ställa frågor, se till att ta med henne på aktiviteter istället. Främja umgänge med kompisar och få gärna in henne i föreningslivet.

Vi "håller inte på". Vi frågar hur det är med henne, vilket BUP inrått oss att göra. Vi gör såklart aktiviteter med henne. Vi spenderar tid med henne varje dag. Film, myskvällar, matlagning tillsammans. Åker till stan, bio osv. Men som jag skrev isolerar hon sig mer och mer. Vill inte följa, vill inte delta, vill inte äta osv. Det är svårt att tvinga en tonåring till att umgås med oss vuxna eller familjen.

Situationen med mamma/dotter borde ni anmäla till socialtjänsten.

Ja, och som jag skrev så lär hon känna sig pressad av "hur ni håller på", dvs allt det du räknade upp om att fråga henne olika saker. Det skulle även en välmående tonåring kunna känna sig pressad av, och tro mig så känner hon energin bakom de där frågorna också!

Du trodde seriöst att jag menade att ni ska tvinga henne...? 

Och ssamtidigt förlora det lilla de har?
Lämna för i hela världen soc utanför detta!

JAg är SÅ less på alla som har en hemsk övertro på soc, en myndighet som förstör mer än de hjälper.

Mmmm... men för att värna om dottern i detta fall så finns nog ingen annan väg att gå.

Vilka har vad?

Jag tror ni borde försöka begränsa mammans kontakt med dottern. Det är inte sunt någonstans att de pratar så många timmar i telefon, det hade det inte varit ens om hon inte var missbrukare och manipulativ.

Min väninna och granne var en extremt manipulativ narcissist och borderline, hennes dotter var bästis med min dotter och jag såg på nära håll hur hon manipulerade dottern och förstörde hennes liv. När hon var hos sin pappa mådde hon bra men mamman brukade ringa och förgifta henne med inlindade elakheter i försök att förstöra hennes kontakt med pappan om hon var där, eller hennes dag om hon åkte med oss för att göra något kul utan mamman.

Som jag skrev gör socialtjänsten inget genom att mamman inte är vårdnadshavare.
Det är svårt att begränsa kontakten. Dels är dottern så pass stor att hon har egen telefon, men lås etc. Hon är så pass stor att hon umgås med vänner, åker in till stan osv ensam. Så oavsett så kan hon ta kontakt med sin mamma. Rent krasst så vet vi inte ens om hon umgås med mamman när hon säger att hon är med kompisar t ex. Det enda vi kan göra egentligen är att försöka visa att vi finns. Men man skulle vilja hjälpa henne på andra sätt också.

Jag tänker att hon innerst inne förstår att mamman är ofungerande. Men jag tror att hon också känner ett behov av att finns där för henne. Vilken normal tonåring utan övriga svårigheter umgås eller pratar med sina föräldrar flera timmar per dag? Hon gör ju detta endast av lojalitet och att hon känner skuldkänslor osv om hon inte finns där för sin mamma. 
Men det är inte något hon skulle erkänna och förmodligen inte ens är medveten om själv.