Stark förnekelse och ångest i separationen

Jättejobbigt...men du kommer klara det här. Du är ung och har så mycket att se fram emot. Det bästa du kan göra är att så snabbt som möjligt komma ifrån den här situationen. När du väl står på egna ben kommer det börja kännas bättre - steg för steg, bit för bit. Även om du inte har lust är det viktigare än någonsin just nu att syssla med sådant du gillar, att umgås med vänner och att träna. Skapa är bra också - vad det än är. Du fixar det här!!!

Det löser sig.

Du KOMMER att kunna gå vidare, jag lovar!
Det gör som mest ont nu och det kommer att gå upp och ner, det är oundvikligt.
Se det som att du går igenom en sorgeprocess som behöver gå i olika steg för att du ska kunna läka klart.
För mig tog det ett år.
Jag var i samma ålder som dig.
Vi försökte också flera gånger men till sist var det JAG som  gav upp och gjorde slut.
Gör inte mitt misstag. Det jag har lärt mig är att har man brutit en gång och försökt att lappa ihop det har man oftast tappat en stor del av tilliten till varandra som är mycket mycket svårt att få tillbaka.
Mitt bästa tips är att killen flyttar från er bostad så snabbt som möjligt så att du kan börja ditt sorgearbete snabbare!
Är det möjligt att han bor hos någon kompis eller familjemedlem så vore det bäst för dig.
Jag och min första kille bodde också under samma tak den första tiden ( ca 2 veckor) och det var fruktansvärt plågsamt ( fastän jag saknade honom i vartenda cell) och jag led bara mer och ställde till med mer scener än vad jag trodde att jag någonsin skulle vara kapabel till,så hemskt och sorgligt.
Min familj lyckades hitta ett boende åt killen efter ca 3 veckor och hur ont det än gjorde med det oåterkalleliga så kunde jag börja att fokusera på mig och mitt läkande.
Jag bytte också boende så snabbt jag kunde för att börja om på ny kula och slippa alla minnen.
Det tog ett år att komma tillbaka och fram till nu har jag mött på många kärlekar och lärt mig mycket från den första hjärta krossen hur jag vill bli behandlad av någon.
Och, mitt motto har blivit , en gång slut, alltid slut.
Idag är jag lyckligt gift med man.och barn❤️

Kanske du kan hitta ny bostad snabbare än honom, så kan han bo kvar?

Fy vilket extremt dåligt bemötande du fick av VC, nästan så man skulle överväga att göra en anmälan! 

Försök att kontakta KRY, där kan du möta en läkare oneline, jag har gjort det vid vissa tillfällen då jag inte heller alltid har så mycket över för VC.
Klart du i din kritiska situation behöver få något mot din oro, ångest och sömnsvårigheter, det finns hjälp! 

Jag har fått ångestdämpande och sömntabletter när jag har varit i kris, det har aldrig varit några problem.
Jag intog medicinering under ca 3 månader och gock samtidigt på samtalsstöd KBT och läste en massa. 

Det sammantaget gjorde min läkning och att fungera i vardagen mycket lättare och eftersom jag tyvärr har drabbats av flera kriser i mitt förflutna så vet jag att medicin hjälper mycket.
Ta kontakt med KRY redan idag.
Stora varma kramar🍀

Du kanske bara borde söka för depression, så borde du få hjälp?  i värsta fall psyk-akuten för att du inte kan äta och sova. Konstigt att du fick ett sånt dåligt bemötande, jag fick ett jättebra när jag gick igenom en kris efter separation. Fick antidepressiva, samtal med psykolog, sömntabletter och ångestdämpande.

Gällande att be och böna när någon gjort slut har visats ha helt motsatt effekt. Det måste du försöka sluta med, för annars kommer han bara bli ännu säkrare på att han fattat rätt beslut. Det anses tyvärr som oattraktivt att be någon att älska en. Däremot attraktivt när du blir stark, glad och får ordning på ditt liv.
Försök att tänka dig bilden när du kommit över detta och är stark igen, be om hjälp tills du får den så du snabbare kommer förbi denna hemska period. 

Jag vågar lova att du kommer hamna där, även om det inte känns så nu. 

Om du har en pågående vårdkontakt med både läkare och psykolog på vårdcentralen så är det ju bäst att försöka få till ett besök där. Ring vårdcentralen igen, du kanske får prata med en annan sköterska den här gången som gör en annan bedömning.

Hej! 

Jag känner med dig i alla dina rädslor och pendlanden i att längta efter personen och er relation även om det var dåligt.
Det är normalt att känna så, speciellt efter en sån här destruktiv relation. För även om det var dåligt så vägrar hjärnan att inse hur dåligt det faktiskt var och den väljer därför ut de bra stunder ni hade av ren överlevnad i den ångest du känner nu.

Efter helvetes-fasen så blir därmed topparna övernaturligt bra som gör att det dåliga normaliseras / glöms bort och inte längre så allvarligt som det för en stund sen var. Man får väldigt starka emotionella band och det är just de som personens manipulation lyckas tänja på. Det är som en drog och många vittnar om att det är som en avgiftning i dessa separationer. Det är därför man många gånger får återfall. 

Jag befann mig i en liknande situation efter en avslutad destruktiv relation. Jag ville också gå tillbaka, samtidigt som det hade gått upp för mig att jag inte kunde eftersom det varit på väg att kosta mig livet, rent mentalt. Jag kände att mitt liv var slut och jag befann mig på havets botten i en grå odefinierbar dimma. 

Jag ringde också VC men de förstod inte alls. Blev kopplad till andra ställen men utan resultat. Tillslut fick jag kontakt med en person på Familjerådgivningen som lyckligtvis förstod den här typen av separation. Jag gick hos personen i ett par månader. Efter det kom jag och prata med en annan person på våldsenheten.

Detta du är i är en lång och mödosam bearbetningsprocess som inte försvinner genom mantran. För att successivt kunna gå vidare så behöver man få hjälp med förståelse kring vad detta har varit för relation, dess mönster och vem personen var som utövade misshandeln. Och sen tillslut (när det är moget) ens egna attraktionsmönster.
Allt får ta sin tid och det är okej! 

Tipsar gärna om Klara Legers YouTube kanal. Hon förklarar väldigt bra och pedagogiskt om olika mönster i dessa relationer. 

Det som hjälpte mig genom dagarna när det var som värst var sysselsättning och saker att se framemot varvat med förståelse. Successivt lättade dimman. 
Om du saknar jobb så kanske ett par få rutiner skulle kunna hjälpa att bara få lite brytning i det värsta mörkret. Men jag förstår verkligen om du känner att det är svårt att komma till det steget. 🙏

Finns här och förstår! 💚

Jag som haft några mindre bra relationer känner igen det att det är plågsamt när dom upphör även om dom var dåliga. Men som någon annan var inne på så var du förmodligen inte fri från ångest precis även under den, så var det för mig. Stod inte ut längre speciellt i en av dom, visste att det skulle bli svårt efteråt men den gav mig alldeles för mycket ångest under tiden, visste att jag var tvungen att avsluta för gott för att kunna gå tillbaka till mitt rätt bra normalläge. Och nu ett år senare är jag nästan som förut. Eller aningen skadeskjuten men mkt mer medveten, en väldigt stor skillnad.

Mitt råd är att du efter att du tagit dig igenom det akuta ser till att utbilda dig i hur relationer ska funka och hur du själv är. Gränser är nr 1. Att kunna bryta när dina nödvändiga gränser överträds är a och o. Spelar ingen roll hur mkt kärlek man har eller "connection", det är annat som är helt nödvändigt med. Annars riskerar man att göra våld på sig själv och det vill man inte.

Jag kan inte låta bli att böna och be, förhandla och försöka få honom tillbaka

Förlåt men det där fungerar i princip aldrig. Man behöver vara stark och fokusera på sig själv. Då kan man ha en chans.