• Anonym (Rosalee)

    Stark förnekelse och ångest i separationen

    Du KOMMER att kunna gå vidare, jag lovar!
    Det gör som mest ont nu och det kommer att gå upp och ner, det är oundvikligt.
    Se det som att du går igenom en sorgeprocess som behöver gå i olika steg för att du ska kunna läka klart.
    För mig tog det ett år.
    Jag var i samma ålder som dig.
    Vi försökte också flera gånger men till sist var det JAG som  gav upp och gjorde slut.
    Gör inte mitt misstag. Det jag har lärt mig är att har man brutit en gång och försökt att lappa ihop det har man oftast tappat en stor del av tilliten till varandra som är mycket mycket svårt att få tillbaka.
    Mitt bästa tips är att killen flyttar från er bostad så snabbt som möjligt så att du kan börja ditt sorgearbete snabbare!
    Är det möjligt att han bor hos någon kompis eller familjemedlem så vore det bäst för dig.
    Jag och min första kille bodde också under samma tak den första tiden ( ca 2 veckor) och det var fruktansvärt plågsamt ( fastän jag saknade honom i vartenda cell) och jag led bara mer och ställde till med mer scener än vad jag trodde att jag någonsin skulle vara kapabel till,så hemskt och sorgligt.
    Min familj lyckades hitta ett boende åt killen efter ca 3 veckor och hur ont det än gjorde med det oåterkalleliga så kunde jag börja att fokusera på mig och mitt läkande.
    Jag bytte också boende så snabbt jag kunde för att börja om på ny kula och slippa alla minnen.
    Det tog ett år att komma tillbaka och fram till nu har jag mött på många kärlekar och lärt mig mycket från den första hjärta krossen hur jag vill bli behandlad av någon.
    Och, mitt motto har blivit , en gång slut, alltid slut.
    Idag är jag lyckligt gift med man.och barn❤️

  • Anonym (Rosalee)
    Anonym (Pixie) skrev 2024-03-27 13:37:07 följande:
    Som jag skrev i texten så ringde jag vårdcentralen, dagen efter. Jag hulkade och grät hysteriskt och förklarade att jag kommer inte överleva detta själv jag behöver hjälp. Jag bad om att få prata med min läkare och psykolog men hon nekade mig. Det var lite så att "alla separerar, alla överlever, bit ihop" 

    Men min värld har rasat, kan ingen förstå

    Fy vilket extremt dåligt bemötande du fick av VC, nästan så man skulle överväga att göra en anmälan! 


    Försök att kontakta KRY, där kan du möta en läkare oneline, jag har gjort det vid vissa tillfällen då jag inte heller alltid har så mycket över för VC.
    Klart du i din kritiska situation behöver få något mot din oro, ångest och sömnsvårigheter, det finns hjälp! 


    Jag har fått ångestdämpande och sömntabletter när jag har varit i kris, det har aldrig varit några problem.
    Jag intog medicinering under ca 3 månader och gock samtidigt på samtalsstöd KBT och läste en massa. 


    Det sammantaget gjorde min läkning och att fungera i vardagen mycket lättare och eftersom jag tyvärr har drabbats av flera kriser i mitt förflutna så vet jag att medicin hjälper mycket.
    Ta kontakt med KRY redan idag.
    Stora varma kramar🍀

Svar på tråden Stark förnekelse och ångest i separationen