Hur vet man att man vill separera?

Fast det var inte det du skrev.

Det finns väl gott om exempel där kärleken kommit tillbaks av en rad olika anledningar. Mår man inte bra, tenderar man att knyta an mycket sämre än annars. Och knyter man inte an, är den typen av starkare känslor svåra.
Bryter man det negativa mönstret finns det en chans att känslorna kommer.
Sedan vet jag inte med dig. Men många som mår dåligt, medicinerar för det. Och den typen av medicin brukar kunna dämpa även kärleks-känslor. 

Hade du velat fortsätta vara tillsammans med någon som inte har känslor för dig? Om du är helt säker på dina känslor, och att det är irreversibelt så lämna för hennes skull. Hon förtjänar en man som älskar henne.

Detta handlar ändå om något så mycket större för mig. 
Jag ogillar starkt ekorrhjulet, vill inte leva så här resten av livet. Varannan-vecka livet skrämmer mig inte, tvärtom.
Jag söker en större mening med livet i stort.
Jag vet inte konkret vad jag vill annorlunda.
Jag vet bara att jag vill inte leva ett upprepande liv. Livet med honom blir upprepande och jag tror nödvändigtvis inte på att man måste leva med en och samma person hela livet. Jag ser inte en separation som ett misslyckande.
Däremot är jag för lite egoist för att göra allt jag egentligen vill, och kan offra mig för hans skull. 
Och bara hoppas att känslorna kommer tillbaka.
Men är tveksam. Vi har inte varit intima på 1,5 år, vi kramas inte, pratar lite och jag har allmänt tappat nästan allt intresse gentemot honom. 
Och samtidigt som detta sker händer annat inom mig, jag söker efter något större.
Jag mår bra i övrigt, lider inte av depressioner eller liknande diagnoser. Så bra som man kan må i en sån här situation..
Vill liksom leva utifrån "livet är för kort för att leva med en och samma person" samtidigt som det finns något djupt fint i att leva med just bara en hela livet. Men de människorna är förmodligen gjorda för det. Och jag är det nog inte.
Nu blev det väldigt långt här men mitt problem i det hela är ju hur jag ska klara av att skada honom så.
Han har haft ett otroligt enkelt och lyckligt liv, det finns egentligen ingenting han någonsin varit med om som ens närmar sig svåra skeenden. 
Detta skulle bli hans första motgång någonsin. Vilket jag tänker på ett sätt också är bra?

Men, han i mitt fall,skulle ju aldrig få veta det.
Att vi som egentligen vill lämna, offrar oss själva och tuffar på ändå.
Det man inte vet tänker jag..

Då skadar ni inte bara er partner utan er själva med. :(
Varför försaka ett liv med någon ni älskar och älskar tillbaka?
Tänker ni att det blir enklare att lämna när partnern är 50-60-90 år? 

Tänk om du går miste om ditt livs kärlek för att du inte vågar lämna? 
Känner verkligen inte din partner att du inte älskar honom? Jag hade inte klarat av att ljuga om sådant, det hade märkts om jag inte längre velat ta på honom, kyssas eller ha sex. Jag skulle inte klara av att skådespela om sånt.

Det måste verkligen finnas en väldigt stark anledning till att stanna, om man inte längre har känslor kvar?

Menar att det inte finns något hedrande att stanna om känslor är döda, Då gör du er båda en otjänst.
Om du tvivlar över känslorna, kan det inte vara bra att ge det ett försök med parterapi, men att faktiskt bestämma sig för att lämna om det inte funkar efter en bestämd tid?

Men varför får inte han vara med och bestämma över sitt eget liv? Det är ju elakt att gå omkring som du gör och på sätt och vis dumförklara honom.
Jo man kan visst lida av det man inte vet eftersom det är så tydligt att ni inte har det bra . Ett bra förhållande fungerar inte som ni har det. Det fattar han också.  

Nej precis. Det är ju detta jag vet. 
Vet inte om du läst resten av inläggen i tråden men allt handlar om att jag har så svårt för att krossa hans hjärta.
Att någons hjärta måste krossas i detta och då kan det lika gärna vara mitt och min uppoffring. 
Men jag vet ju att det inte håller. Jag vill inte leva så heller. Jag vet bara inte hur jag ska klara av att krossa hela hans tillvaro.

Jag kommer ju inte låta det vara så här. 
Men det är mest ett tänkesätt, hur man hanterar att krossa någons hjärta och förstöra någons tillvaro.
Han är ju minst lika delaktig i detta så givetvis ska jag inte fejka kärlek resten av våra liv.