Hur vet man att man vill separera?

Har ni nyss flyttat dit där din släkt bor?

Generellt så borde alla inse att relationer kan ta slut. Vilket de ofta gör också. Så i "avtalet" er i mellan så ingår ju det scenariot också. Det bör ju alla vara medvetna om.
Samtidigt är ju en relation ett kollektivt projekt där man har ansvar för varandra. Det är också en del av "avtalet".
Speciellt viktigt blir det ju om man gjort stora förändringar i sina liv, exempelvis då flyttat som ni har gjort.
Men när du skriver vidare i tråden, känns det också som det är mycket annat som du inte mår bra över, och som inte är kopplat till din partner och relationen.
Så där kan man ju tänka sig att det är viktigt att ta tag i de sakerna. Jag vet inte vad du menar du har "jobbat" med och på vilket sätt, vilket du tar upp.
För där låter det rimligt att ta in hjälp på olika plan. Sedan kanske känslorna är slut och ni bör separera ändå.
Men gör du inte den "hemläxan" först, så är ju risken att ni separerar. Sedan när du kanske mår bättre så inser du att ditt beslut var fel. Finns ju rätt många sådana trådar här inne på Familjeliv.

Har ni nyss flyttat dit där din släkt bor?

Jag vill lämna min sambo. Tror jag.
Vi har varit tillsammans i snart 9 år, har ett barn på 3 år.
Jag har tvivlat fram och tillbaka på våran relation i några år nu faktiskt. Men aldrig så mycket att jag trott jag velat lämna honom, har snarare känt stor sorg att jag känt så och försökt jobba med det.
Men sen ca ett halvår tillbaka har detta vuxit så starkt att jag nästan bestämt mig. 
Det är bara SÅ jobbigt. 
Han älskar mig, han har ingen annan då vi nyligen flyttat till ny stad. 
Jag är så ambivalent.
Jag vet vad jag vill egentligen, men hur kan man förstöra någon annans liv? 
Har sökt så mycket information om separationer och skilsmässor och allt relaterat till detta den senaste tiden så känner mig som expert på ämnet. Men inte när det kommer till mig själv.

Hur klarar man att ta detta första steg?
Att förstöra någon annans liv. 

Jag skulle kunna stanna med honom bara för att inte såra honom. För han gör inget fel alls. Det är bara mina känslor som tagit slut. Känner mig som en egoist och jag vet att människor runtomkring kommer ta hans sida och jag känner mig bara inte redo för denna storm.
Någon med erfarenhet?

Exakt samma situation som du är i är jag..lever med en kvinna sen 22år och känner bara att det inte räcker till längre.Finns ingen lust till att fortsätta alls och känt det ett bra tag,men kommer inte vidare för jag inte vill såra henne och barnen..Trampar verkligen vatten här och håller mig sysselsatt så mycket som möjligt för att få kvällarna att gå..vet det är helt fel för alla parter men på nåt vis känns det bäst,att åsidosätta mig och det jag vill för att jag är för feg för att ta steget.