-
Eller ja, jag tog henne till frisören.Min sambo har en 4 årig dotter från tidigare förhållande, som bor hos oss vv.Förra veckan var våran vecka och jag tog med bonusbarnet till frisören, vilket pappa visste om. Flickan hade långt hår ner till svanken och varje dag var katastrof. Hennes hår bildade lätt tovor trots flätor, balsamspray, håroljor. Hon är dessutom väldigt håröm. Varje dag tårar och katastrof vid hårborstning och man kände sig jävligt elak som behövde utsätta henne för det. Så i samråd med henne gick vi till frisören och klippte det till axlarna. Barnet var inte ledsen innan eller efter. Hårborstningarna resterande dagarna av veckan gick utan tårar.På måndagen när mamma hämtade flickan från förskolan blev hon galen och såg det som en kränkande handling mot barnet och henne, av mig. Hon har även spelat in där hon ledande frågat barnet om det var jag som sa att hon skulle klippa sig. Barnet svarar JA. Men det var ju inget från mig tvång utan vi hade en dialog och hon var inte ledsen. Varken efter frisören eller resten av veckan.Nu ikväll skrev hon att hon inte kommer lämna på förskolan imorgon eller resten av veckan då hon inte vill att barnet ska till oss. Jag är ännu kluven, gjorde jag så fel? Gör hon fel? Vad gör man?
-
Svar på tråden Klippte bonusbarnets hår?
-
Givetvis pratar man ihop sig innan en sån sak så ja, du gjorde fel.
Däremot väldigt överdrivet av henne att inte ?lämna tillbaka? barnet.
-
Jag skulle blivit galen om jag inte var tillfrågad i ett sånt beslut ang mitt barn.
-
Du gjorde fel. Men det är trots allt bara hår. Mamman gör betydligt mer skada genom sitt beteende att filma och vägra lämna på vanligt umgänge.
-
Jag tänker att det var ju av välvilja såklart. Ska ett barn behöva skrika och gråta sig igenom varje hårborstning för att mamman vill att barnet ska ha långt hår? Min sambo är konflikträdd och har iallafall bett om ursäkt för övertrampet. Tänker också att jag inte kommer göra om detta. Håret kommer växa ut igen och kanske hårborstningarna då inte är ett lika stort problem
-
Anonym (BonusPia) skrev 2024-01-21 22:20:54 följande:
Jag tänker att det var ju av välvilja såklart. Ska ett barn behöva skrika och gråta sig igenom varje hårborstning för att mamman vill att barnet ska ha långt hår? Min sambo är konflikträdd och har iallafall bett om ursäkt för övertrampet. Tänker också att jag inte kommer göra om detta. Håret kommer växa ut igen och kanske hårborstningarna då inte är ett lika stort problem
Det borde mamman förstå oxå men det är ändå ett känsligt ämne o jag förstår att hon är upprörd.
-
Oj vad sjukt. Förstår att mamman var upprörd.
Att ha håret i fläta, även sova med fläta funkar för mig för att undvika tovor.
-
Ja du gjorde jävligt fel. Hade blivit fullständigt galen jag också om jag var mamman. Det är inte din sak över huvudtaget. Grattis till att ha förstört all möjlighet till någon form av förtroende och samarbete någonsin. Hur du ens kunde tänka att detta var ok att göra bakom mammans rygg är helt otroligt. Totalt gränslöst vidrigt beteende.
-
Om pappan sagt ja så är det väl på honom som mamman ska bli arg på. Det är ju hans ansvar att komma överens med mamman om hur sånt här ska skötas....
Om du bara gjort det på eget bevåg är det självklart något annat...
Sen kan jag väl tycka att du lät det klippas lite väl mycket, helst när den andre föräldern inte varit med och bestämma...från svanken till axlarna, stor skillnad även om det växer ut...
-
Tveklöst fel! Pappan borde haft en dialog med mamman och flickan om hennes hår och på så vis kommit fram till eventuell klippning. Oavsett hur väl du menar så ska du hålla dig utanför beslut ang deras gemensamma dotter. Alla beslut som har med dottern att göra ska ske mellan hennes föräldrar.
-
Förstår att hon blev upprörd. Det var ett övertramp. Man kan inte bestämma så över nån annans barn utan att fråga.
Hade det varit pappan som gjort det utan att fråga sin medförälder så hade jag också tyckt det var ett övertramp men som förälder har man ju rätt att ta ett sånt beslut tyvärr.
mitt ex klippte av vårt barn håret, jag blev rasande. Dock uttryckte vårt barn att det saknade sitt långa hår och grät så det var ju mycket det jag blev arg för, att pappan gick emot barnets vilja.
Sen har hon ju ingen rätt att hålla barnet ifrån att träffa sin pappa och hindra umgänget.