Anonym (Svårt)

Thu 4 Jan 21:51

14 svar

Deprimerad sambo / byta jobb?

Min partner är deprimerad. Jag upplever att han aldrig är verkligt närvarande. När jag kommer hem från jobbet sitter barnet och äter chips framför datorn typ 4 dagar i veckan. Så fort jag kommer hem "släpper" sambon föräldraskapet och stirrar i sin mobil/på datorn eller tvspel. Visst är han bra på att laga mat/handla mat/hämta/lämna barnet men...
Jag började på nytt jobb för några månader sedan och pendlar, det betyder att sambon får hämta/lämna barnet på förskolan för jag hinner inte. Jag kan jobba hemifrån 1 dag i veckan och då hämta/lämna barnet men min chef ger mig ändå sura miner inför den dagen jag ska jobba hemma (trots att företagets policy är ok med hemarbete 2 dagar i veckan) men hon har något slags duktighetakomplex och vill att alla är på plats jämt. Sambon klagar på att han inte orkar allt ansvar mer (han studerar distans) men hämtar/lämnar barn, handlar mkt mat och lagar mat för jag hinner inte. När jag kommer hem från jobbet vill barnet bara klänga på mig. Jag försöker att handla mycket på helgerna och tar matlagning så ofta jag kan/hinner men han är utmattad ändå.... Ska jag säga upp mig? Tror chefen blir sur om jag ber om 2 dagar i veckan för hemarbete när hon knappt accepterar 1. Har provanställning kan tilläggas.

Jemp

Thu 4 Jan 22:17

#1

Vad är din plan framåt? Jobbar han på att må bättre?

Du ska såklart inte säga upp dig utan annat jobb redo, och det låter kanske klokast att känna in läget och hålla sig till hemarbete 1 dag/vecka. Men det låter inte som en hållbar situation, och kommer ju bli ännu värre när han pluggat klart (när är det?). Det jag tolkar din text som är att han får ta allt ansvar för barn och hem/matlagning, och när du kommer hem och barnet vill umgås blir du sur för att han tar en paus?

Anonym (Svårt) Trådstartaren

Thu 4 Jan 23:08

#2

Jemp skrev 2024-01-04 22:17:19 följande:

Vad är din plan framåt? Jobbar han på att må bättre?

Du ska såklart inte säga upp dig utan annat jobb redo, och det låter kanske klokast att känna in läget och hålla sig till hemarbete 1 dag/vecka. Men det låter inte som en hållbar situation, och kommer ju bli ännu värre när han pluggat klart (när är det?). Det jag tolkar din text som är att han får ta allt ansvar för barn och hem/matlagning, och när du kommer hem och barnet vill umgås blir du sur för att han tar en paus?

Jag tänkte gå ner i tid men kan inte göra det förrän jag fått fast anställning (och det måste väl gå typ 2 månader till innan jag faktiskt får gå ner i tid).
Han har ca 1,5 år kvar av sina studier. Jag lagar såklart mat när han inte orkar/vill och har sagt flera gånger att jag kan förbereda mat på söndagar. Jag gör såklart mat på helgen och den dag jag jobbar hemifrån men verkar som att det jobbiga för honom är att lämna/hämta barnet på förskolan. Pappan är en gamer och sitter uppe och spelar sent på nätterna och sen är han skitsur för att han måste lämna barnet på förskolan. Han har alltid fått sovmorgon/sova ordentligt varje natt eftersom han inte vaknar av barnet på natten. När han var föräldraledig (och jag student) så sov han till 12-14 tiden på dagen medan jag tog hand om barnet. Han duschar 1-2 h per dag medan jag aldrig får vara ifred eller ha någon fritid...

Mimosa86

Fri 5 Jan 10:07

#3

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-04 23:08:52 följande:

Jag tänkte gå ner i tid men kan inte göra det förrän jag fått fast anställning (och det måste väl gå typ 2 månader till innan jag faktiskt får gå ner i tid).
Han har ca 1,5 år kvar av sina studier. Jag lagar såklart mat när han inte orkar/vill och har sagt flera gånger att jag kan förbereda mat på söndagar. Jag gör såklart mat på helgen och den dag jag jobbar hemifrån men verkar som att det jobbiga för honom är att lämna/hämta barnet på förskolan. Pappan är en gamer och sitter uppe och spelar sent på nätterna och sen är han skitsur för att han måste lämna barnet på förskolan. Han har alltid fått sovmorgon/sova ordentligt varje natt eftersom han inte vaknar av barnet på natten. När han var föräldraledig (och jag student) så sov han till 12-14 tiden på dagen medan jag tog hand om barnet. Han duschar 1-2 h per dag medan jag aldrig får vara ifred eller ha någon fritid...

Då ska du knappast ha dåligt samvete! Välkommen kära man in i vuxenlivet och föräldralivet. Klart han mår dåligt om han fått bete sig som ett barn och helt plötsligt tvingas sätta sig själv i andra hand (som alla föräldrar måste).

jag tror han mår dåligt för att han inte lägger sig i tid på kvällen, är trött på morgonen och inte hänger med vänner irl! Sportar han? Det kan ge energi att komma iväg på träning, ansträngandet fysiskt och få ett socialt sammanhang.

Problemet TS är inte ditt jobb eller barnen utan hans dåliga vanor!

Anonym (Försörjning?)

Fri 5 Jan 10:16

#4

Har du nytt jobb på g? Annars kan du ju inte säga upp dig? Ni är väl beroende av din lön om han studerar?

Din sambo låter inte särskilt seriös som sover hela dagarna under föräldraledighet istället för att umgås med sitt barn, varför accepterade du det? Men det är en annan fråga, och försörjning behöver du säkra upp under alla omständigheter.

Anonym (Hin håle)

Fri 5 Jan 10:20

#5

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-04 23:08:52 följande:

Jag tänkte gå ner i tid men kan inte göra det förrän jag fått fast anställning (och det måste väl gå typ 2 månader till innan jag faktiskt får gå ner i tid).
Han har ca 1,5 år kvar av sina studier. Jag lagar såklart mat när han inte orkar/vill och har sagt flera gånger att jag kan förbereda mat på söndagar. Jag gör såklart mat på helgen och den dag jag jobbar hemifrån men verkar som att det jobbiga för honom är att lämna/hämta barnet på förskolan. Pappan är en gamer och sitter uppe och spelar sent på nätterna och sen är han skitsur för att han måste lämna barnet på förskolan. Han har alltid fått sovmorgon/sova ordentligt varje natt eftersom han inte vaknar av barnet på natten. När han var föräldraledig (och jag student) så sov han till 12-14 tiden på dagen medan jag tog hand om barnet. Han duschar 1-2 h per dag medan jag aldrig får vara ifred eller ha någon fritid...

Du är ju tillsammans med en barnrumpa.
Ställ krav, han måste ju bete sig som vuxen och inse att han inte kommer i första hand längre.

Jemp

Fri 5 Jan 10:30

#6

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-04 23:08:52 följande:

Jag tänkte gå ner i tid men kan inte göra det förrän jag fått fast anställning (och det måste väl gå typ 2 månader till innan jag faktiskt får gå ner i tid).
Han har ca 1,5 år kvar av sina studier. Jag lagar såklart mat när han inte orkar/vill och har sagt flera gånger att jag kan förbereda mat på söndagar. Jag gör såklart mat på helgen och den dag jag jobbar hemifrån men verkar som att det jobbiga för honom är att lämna/hämta barnet på förskolan. Pappan är en gamer och sitter uppe och spelar sent på nätterna och sen är han skitsur för att han måste lämna barnet på förskolan. Han har alltid fått sovmorgon/sova ordentligt varje natt eftersom han inte vaknar av barnet på natten. När han var föräldraledig (och jag student) så sov han till 12-14 tiden på dagen medan jag tog hand om barnet. Han duschar 1-2 h per dag medan jag aldrig får vara ifred eller ha någon fritid...

Ja, då framkommer ju en helt annan bild. Låter ju mer som att han behöver lära sig ta ansvar. Sköter han ens studierna?

Agda90

Fri 5 Jan 10:42

#7

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-04 23:08:52 följande:

Jag tänkte gå ner i tid men kan inte göra det förrän jag fått fast anställning (och det måste väl gå typ 2 månader till innan jag faktiskt får gå ner i tid).
Han har ca 1,5 år kvar av sina studier. Jag lagar såklart mat när han inte orkar/vill och har sagt flera gånger att jag kan förbereda mat på söndagar. Jag gör såklart mat på helgen och den dag jag jobbar hemifrån men verkar som att det jobbiga för honom är att lämna/hämta barnet på förskolan. Pappan är en gamer och sitter uppe och spelar sent på nätterna och sen är han skitsur för att han måste lämna barnet på förskolan. Han har alltid fått sovmorgon/sova ordentligt varje natt eftersom han inte vaknar av barnet på natten. När han var föräldraledig (och jag student) så sov han till 12-14 tiden på dagen medan jag tog hand om barnet. Han duschar 1-2 h per dag medan jag aldrig får vara ifred eller ha någon fritid...

När jag kom till "pappan är en gamer" då brast det. Så han sitter upp på nätterna och spelar och sen blir han sur för att han måste gå upp och lämna barnet?
Sparka honom i röven så att han växer upp!

Han är inte depriermad, han har kört sin kropp i botten för att han inte får den sömn som hans kropp behöver. Helt och hållet självförvållat!
Våra kroppar återhämtar sig och läker när vi sover! Och tro det eller ej men många funktioner är dygnstyrda och vi behöver sova vid vissa tidpunkter på natten för att den generationen ska fungera. Det är ju därför som många nattarbetare mår dåligt för i längden fixar inte kroppen det!

Och att han ska duscha 1-2 timmar... Alltså förlåt men du har ju en vuxen bebis till partner!
Och det är jobbigt att laga mat?

Han verkar inte förstå att han har ett ANSVAR som vuxen!
Hur ska han göra när han är färdigpluggad och ska jobba?
Ska han sitta uppe halva nätterna och sedan komma försent till jobb?

Anonym (Lilo)

Fri 5 Jan 11:03

#8

Han måste rycka upp sig. Steg ett verkar vara att sköta sömn- och matrutiner. Hur ska han kunna bli frisk och må bra om han gör sådär? Vad säger läkaren?

Om han är deprimerad är det så klart tungt och jobbigt för honom, men då måste han ändå göra det båsta av situationen och nu låter det snarare som att han förvärrar den.

Dexter dot com

Fri 5 Jan 14:33

#9

Du får kräva att han tar tag i sin "depression", skippar sena nätter och börjar ta ansvar som en vuxen person! Får du inget resultat åt rätt håll får du tyvärr acceptera att han struntar i både dig och barnen och fundera på om det är bättre att lämna honom.

Anonym (z)

Fri 5 Jan 16:17

#10

Dexter dot com skrev 2024-01-05 14:33:59 följande:

Du får kräva att han tar tag i sin "depression", skippar sena nätter och börjar ta ansvar som en vuxen person! Får du inget resultat åt rätt håll får du tyvärr acceptera att han struntar i både dig och barnen och fundera på om det är bättre att lämna honom.

Exakt. Den kommer garanterat sluta så, tror inte att en människa som TS sambo är kapabel till att steppa upp.

TS, varför är du tillsammans med honom?

Anonym (Svårt) Trådstartaren

Sun 7 Jan 07:32

#11

Tack för era svar. Helt ärligt har jag tänkt lämna honom. Han är verkligen som en tonåring i en 35+ årings kropp. Visst har han i perioder "bättrat sig" men till exempel igår lördag så gick han upp kl 12 och var sur för att jag inte väckt honom (han vaknade varken av alarm eller av mig) men jag tycker inte det är mitt ansvar att väcka en vuxen människa. Sen satte han sig direkt vid datorn, sen gick han och duschade någon timme och sen gick han ut. Var inte förrän senare på eftermiddagen/kvällen han visade något intresse för barnet. Jag försöker visa så mycket intresse jag kan för barnet. Tycker det är tragiskt med en pappa som bara stirrar på skärmar hela tiden. När barnet vill leka så säger pappan att de ska gå till vardagsrummet och leka där, så att pappan kan sätta på tvn och sitta vid datorn. Det som är sjukt jobbigt för mig är att det är flera månader kvar tills jag kan gå ner i tid. Men det är bara försöka hålla sig fokuserad på att jag kommer att få mer tid med mitt barn sen.

Jemp

Sun 7 Jan 11:30

#12

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-07 07:32:44 följande:

Tack för era svar. Helt ärligt har jag tänkt lämna honom. Han är verkligen som en tonåring i en 35+ årings kropp. Visst har han i perioder "bättrat sig" men till exempel igår lördag så gick han upp kl 12 och var sur för att jag inte väckt honom (han vaknade varken av alarm eller av mig) men jag tycker inte det är mitt ansvar att väcka en vuxen människa. Sen satte han sig direkt vid datorn, sen gick han och duschade någon timme och sen gick han ut. Var inte förrän senare på eftermiddagen/kvällen han visade något intresse för barnet. Jag försöker visa så mycket intresse jag kan för barnet. Tycker det är tragiskt med en pappa som bara stirrar på skärmar hela tiden. När barnet vill leka så säger pappan att de ska gå till vardagsrummet och leka där, så att pappan kan sätta på tvn och sitta vid datorn. Det som är sjukt jobbigt för mig är att det är flera månader kvar tills jag kan gå ner i tid. Men det är bara försöka hålla sig fokuserad på att jag kommer att få mer tid med mitt barn sen.

Det för dig ju tillbaka till din första fråga: bör du byta jobb (genom att först hitta ett nytt såklart) eller klarar du dig ekonomiskt och med hämtning/lämning som ensamstående om du går ner i tid?

Anonym (Försörjning?)

Wed 10 Jan 07:55

#13

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-07 07:32:44 följande:

Tack för era svar. Helt ärligt har jag tänkt lämna honom. Han är verkligen som en tonåring i en 35+ årings kropp. Visst har han i perioder "bättrat sig" men till exempel igår lördag så gick han upp kl 12 och var sur för att jag inte väckt honom (han vaknade varken av alarm eller av mig) men jag tycker inte det är mitt ansvar att väcka en vuxen människa. Sen satte han sig direkt vid datorn, sen gick han och duschade någon timme och sen gick han ut. Var inte förrän senare på eftermiddagen/kvällen han visade något intresse för barnet. Jag försöker visa så mycket intresse jag kan för barnet. Tycker det är tragiskt med en pappa som bara stirrar på skärmar hela tiden. När barnet vill leka så säger pappan att de ska gå till vardagsrummet och leka där, så att pappan kan sätta på tvn och sitta vid datorn. Det som är sjukt jobbigt för mig är att det är flera månader kvar tills jag kan gå ner i tid. Men det är bara försöka hålla sig fokuserad på att jag kommer att få mer tid med mitt barn sen.

35+? Trodde ni var runt 20-22. Sin ålder till trots låter han väldigt omogen tyvärr. Låter mer som han är ansvarslös och ointresserad än deprimerad. Har ni provat parterapi?

Anonym (Hin håle)

Thu 11 Jan 09:30

#14

Anonym (Svårt) skrev 2024-01-07 07:32:44 följande:

Tack för era svar. Helt ärligt har jag tänkt lämna honom. Han är verkligen som en tonåring i en 35+ årings kropp. Visst har han i perioder "bättrat sig" men till exempel igår lördag så gick han upp kl 12 och var sur för att jag inte väckt honom (han vaknade varken av alarm eller av mig) men jag tycker inte det är mitt ansvar att väcka en vuxen människa. Sen satte han sig direkt vid datorn, sen gick han och duschade någon timme och sen gick han ut. Var inte förrän senare på eftermiddagen/kvällen han visade något intresse för barnet. Jag försöker visa så mycket intresse jag kan för barnet. Tycker det är tragiskt med en pappa som bara stirrar på skärmar hela tiden. När barnet vill leka så säger pappan att de ska gå till vardagsrummet och leka där, så att pappan kan sätta på tvn och sitta vid datorn. Det som är sjukt jobbigt för mig är att det är flera månader kvar tills jag kan gå ner i tid. Men det är bara försöka hålla sig fokuserad på att jag kommer att få mer tid med mitt barn sen.

Oj...35+?
Jag hade stått ut en dag sen hade min sambo fått steppa upp redan dagen efter.

Deprimerad sambo / byta jobb?

INNEHÅLL