Är man verkligen helt låst med hund?

Har du en bra hundvakt så blir man inte låst. Jag har en granne, en kompis och en släkting som kan ha min hund när jag reser bort. Jag tar hand om deras hundar när dom reser.

Vi brukar åka till ställen där man får ha med hunden, så behöver inte lämna bort hunden ofta. Men det beror ju på hur ofta ni tänkt resa utomlands etc.  

Har man ett par bra och pålitliga hundvakter samt ett pensionat där hunden trivs i fall hundvakterna är upptagna är man inte låst alls.

Det finns hundpensionat!

Jag tycker nog att man blir ganska låst (även om det är värt det). Vi måste tänka på klockan varje gång vi är på fest eller på en dagsresa så att vår hund inte har varit själv för länge, man måste kolla med gäster om de tycker om hundar, gästernas allergier, när sotaren eller liknande kommer mm.

Det är ett åtagande som gäller många år och det är någon som behöver ha lite extra ansvar under dagen för att ha koll på att mattiderna hålls och att man tar den dryga promenaden på morgonen när det är mörkt och kallt/blött.

Däremot har vår hund fått vår familj att ta många promenader tillsammans och det blir verkligen en familjemedlem till, en bonus i hemmet som jag aldrig velat vara utan.

Skaffa hund men tänk på nyår 😉
Så gnäll inte på smällare /raketer 

Låst blir man av alla djur. Mer eller mindre.

Det bästa är väl att se till att ha 2-3 alternativ vid händelse av att man själv inte kan ta hand om sitt djur i kortare perioder som vid resor.

Din bror kanske kan vara ett alternativ till hundvakt, det finns hundpensionat som nämnts och det skulle säkert gå att skaffa dagis eller dagmatte/daghusse.

Det svåra är ju att inte bara tänka på vad ni har för alternativ idag, utan även alternativ cirka 15 år framåt i tiden.

Vi skaffade hund med mycket hemmajobb, flera hundvakter. Nu är jag på ett kontor fem dagar i veckan- som tur är jobbar min man oftast hemifrån och jag kan ta med hunden till jobbet när det behövs. Annars ska man få plats på hunddagis som kostar ca 3000 i månaden. En av våra hundvakter känner sig för gammal och vågar i ta ansvar för en hund, om hon en dag inte orkar gå ut osv. De andra har själv hund hemma och hundarna är inte avslappnade tillsammans. När vi har åkt iväg har det därför blivit hundpensionat. Var borta drygt 3 v i somras- kostade ca 6000. Ska man iväg på middag eller liknande till någon man inte kan ta med hunden till måste man ha koll på tiden. 

Jag förstod inte hur mycket hunden skulle kosta oss - nu är den tre år gammal, mellanstor ras som anses rätt frisk. Försäkringen kostar ca 650/månad. Maten, torrfoder rek av veterinär pga magproblem, ca 650 i månaden också. Vi klipper hunden själv, annars 7-800 i kvartalet. Veterinären hamnar man hos ibland, vaccination ett par hundra om året, i övrigt har vi snittat några tusenlappar om året där. Sen ska man varje år ha recept på, och ta ut, tabletter mot fästingar, en hemhundring till. Medlemskap i SKK och brukshundsklubb är en tusenlapp till. Så inköpskostnaden av hunden kostar den minst varje år - åtminstone för oss. 

Ja, jag vill inte tänka på hur mycket vår hund har kostat oss. Fasta utgifter som försäkring och mat kunde jag räkna ut innan men att han skulle få fukteksem, artros och trasiga tassar pga detta var svårt att veta. Detta har kostat och kostar oss många tusenlappar varje år.

Beror helt och hållet på hunden och ditt sociala nätverk. Jag har haft 2 hundar. 

Hund nummer 1: Löd alla kommandon. Hittade aldrig på hyss. Glad i barn och människor överlag. Aldrig svårt att hitta hundvakt, även om jag skulle resa iväg under en längre tid. Det enda sättet jag kände mig "låst" var att dagens minst 3 promenader ska gås oavsett väder. Spöregn, kyla och vind spelar ingen roll. Ska du åka iväg och göra något så måste du ändå se till att va hemma skapligt så att hunden kommer ut. Sen när hunden va sjuk vilket händer ibland så fick man se till att någon var hemma och tog hand om hunden. Det var jobbigt när jag var singel men jag löste det efter mycket om och men. 

Hund nummer 2: Trots lydnadskurser fick jag inte riktigt ordning på henne. Tuggade sönder saker, skällde mycket. Kunde aldrig lämnas ensam hemma för då skällde hon tills grannarna klagade. Ett fåtal personer ville passa henne. Det gick endast kortare tider för hon blev stressad och började gnaga bort sin päls och sluta äta. Med denna hunden var vi totalt låsa. 

VAD för hund?

Det finns fjällhundar, vattenhundar, kamphundar, jakthund. 

Det är för att dom alla har rätt olika behov. 

Jag har inte själv hund, men mina två närmsta vänner har skaffat hund (ena för 6 år sedan och andra för 2 år sedan). Jag älskar hundar, men kan verkligen se nu att hund inte är för mig - för jösses vad låsta de är! 

Allt planeras kring hundarna. Vilket jag givetvis förstår, men inte riktigt hade insikt om tidigare. Varje dag är ett pussel med vem som ska rasta på lunchen, vem som slutar tidigt och så vidare. Ena har "dagmatte" och andra har hunden hemma och åker hem under dagen. Alla spontana aktiviteter (resor, fester, fika, övertid) måste först checkas av med övriga familjen p.g.a hunden. Det har faktiskt blivit svårare att umgås med mina hundvänner på samma sätt som förr.

Alltså: att ha hund är som att ha ett litet barn. Ditt liv kretsar kring någon som inte kan klara sig på egen hand. Med skillnaden att en hund inte är välkommen i alla miljöer på samma sätt som ett barn oftast är (åka bil med någon, hälsa på hos någon, fika ute, hyra en stuga, bo på hotell). Självklart är detta värt allt för de som brinner för att vara hundägare. Men det gäller nog att vara införstådd med att man kliver in i ett liv som är väldigt styrt av någon annan (hunden).

Ibland är jag glad att jag är allergisk mot hund för vi har helt sluppit höra barnen tjata om hund. De åker hem till farmor och farfar och får sitt "hund gos" tillfredsställt där.

Vi kan när som helst sätta oss i bilen och köra till stranden. Vi kan åka in till stan och gå på restaurang när vi känner för det. Barnen har fritidsaktiviteter där hundar inte kan följa med. När det är säsong är vi iväg 2-3 helger på matcher, cuper, seriespel och andra tävlingar. Inte ett liv för en hund. 

Jag ser mina vänner som har hund hur de måste planera och ha koll på tiden så fort de är iväg någonstans. Det är ju som att ha små barn igen, enda skillnaden att det kommer att vara samma nivå hela hundens liv. Så 10-15 år.  

Så även om vi hade kunnat så hade jag inte velat ha en hund. 

Jag har haft hundar sedan 2004. 

Hur låst du blir med hund? Egentligen 24/7 även om hunden kan vara ensam korta stunder, vara på dagis mm. Man har ju ansvar för att hunden sköts om väl och mår bra heeeela tiden. Att bo hos en vän, släkting el på pensionat kan givetvis funka, men det är viktigt att du tar dig tid att se att hunden är trygg där den skall vara. Inte bara gullad med utan också ha gränser den är van vid och att hundvakten förstår vikten av tryggt lugn och tydlighet. 

Jag och min man har hund! Nu är vi pensionärer men låst är man inte
Anita