ivf90

Wed 13 Dec 2023 16:13

568 svar

Vi som till slut blev gravida med IVF

Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv.

En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

Ålder: 33
Vecka nu: 12+6
Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1
Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år

Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:

Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.

När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka.

Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt.

I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren.

När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till.

Hur jag blev gravid:

I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck.

Hur jag har mått så här långt:
De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln.

Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov.

I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket.

Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu!

Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

Noelani

Wed 13 Dec 2023 20:11

#1

Ålder: 40 år

Vecka nu: 19+4

Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 15/1

Tid med ofrivillig barnlösthet: 10 år

Så bra med denna grupp - känner inte att man passar in i andra gravidgrupper och få som förstår vad man gått igenom för att komma hit.. Glad att vi har varandra här på FL!

Tilltro

Wed 13 Dec 2023 20:38

#2

Ålder: 33 år

Vecka nu: 14+0

Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 18/1

Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år

Hej och tack för en fin tråd! Klokt att inte översvämma ivf-trådar med gravidmagarna och jag känner precis som Noelani att andra gravid-trådar saknar något. Att kämpa med infertilitet är ett trauma och sätter spår i hur iaf jag upplever graviditeten.

Vi lyckades på första försöket med en kläckt blastocyst på Linnékliniken i Uppsala. Eftersom vi bedömdes behöva högspecialiserad vård var väntetiden extremt lång för statligt finansierad ivf, varför det blev privat. Jag har bara lovord att ge Linné. Tacksamheten är oändlig och jag kan inte förstå att jag ska få bli mamma. Det är på riktigt för mycket att ta in på djupet.

Grattis till era så liv! Det ska bli kul att följas åt här! :)

Tilltro

Wed 13 Dec 2023 20:40

#3

? vill bara tillägga att jag inte menade att skriva gravidmagarna. Det var autokorrigeringens version av gravidämnen. 🤷🏼?♀️

ivf90

Thu 14 Dec 2023 07:36

#4

Fint att ha er här! Hur har ni resonerat kring att berätta för vänner och familj om IVF-processen? Vi har berättat för vänner, men har väntat med familjerna. Dom bryr sig så mycket om oss (såklart fantastiskt) och det har känts jobbigt att dom nog oundvikligen hade blivit väldigt investerade. Jag har verkligen inte velat att dom ska gå och tänka på hur det går hela tiden eftersom det hade känts som en ytterligare press..

Melsson

Thu 14 Dec 2023 08:57

#5

Jag hoppar in här med, har inte hängt i IVF-trådarna utan bara varit inne och läst där, men har hängt i en annan tråd med personer som haft svårt att få till första barnet. Känner mig inte alls riktigt hemma i gravidtråden. Så toppenbra initiativ att denna tråd startades <3

Lite om mig och min sambo: Vi är 34 och 35 år gamla och är gravida via IVF, lyckades turligt nog på första insättningen vilket vi är enormt tacksamma för. Vi har även några krigare i frysen till ev syskonförsök i framtiden. Innan IVF (landstingsfinansierat i Örebro) så gick vi privat och fick där hjälp med ägglossningssimulerande (letrozol och ovitrelle) i ca 7 mån, gjorde även spolning privat. Totalt försökte vi ca 2,5 år innan det tog sig via IVF.

Just nu är jag i v 17 (16+2) och har haft turen att må otroligt bra under hela tiden, jag hoppas att det fortsätter så men det återstår att se :)

Intressant att läsa lite om er IVF90 och Tilltro, Noelani dig har jag liiite koll på sen en tidigare tråd men inte fullt ut.

Ska bli kul med denna tråd och hoppas fler ansluter som kämpar på just nu<3

Melsson

Thu 14 Dec 2023 08:59

#6

ivf90 skrev 2023-12-14 07:36:17 följande:

Fint att ha er här! Hur har ni resonerat kring att berätta för vänner och familj om IVF-processen? Vi har berättat för vänner, men har väntat med familjerna. Dom bryr sig så mycket om oss (såklart fantastiskt) och det har känts jobbigt att dom nog oundvikligen hade blivit väldigt investerade. Jag har verkligen inte velat att dom ska gå och tänka på hur det går hela tiden eftersom det hade känts som en ytterligare press..

Vi har varit väldigt öppna med IVF:en, framförallt med vänner men även berättat för familj, dock var vi lite mer "försiktiga" med familjen, berättade ex inte om insättningen av embryot osv. Har ni berättat för familjen nu?

Någon mer än jag som upplevde det som att alla frågade "är du gravid, hur gick det" och att man fick en väldig press att berätta om man var gravid eller ej? Jag ångrade faktiskt att vi varit så öppna för alla vänner om processen, för när vi väl blev gravida ville jag egentligen hålla det lite för oss själva, men alla frågade rakt ut och då kändes det inte som man ville ljuga.....

Humlaaan

Thu 14 Dec 2023 21:42

#7

Hej!!

Jag hoppar också in här, var med i förra men har precis som ni inte velat dela så mycket då jag också blev gravid!

jag och min sambo försökte få barn i 3,5 år och lyckades på ivf nr 2. Jag har pcos så har haft svårt att ägglossa. Vi har tre blaston i frysen ❄️

Min sambo ville berätta för sin familj och vänner direkt att vi gjorde ivf medans jag inte var lika sugen? jobbigt att uppdatera alla andra för att alla vill veta när man själv knappt vet vad man håller på med.

slutade såklart i att jag fick uppdatera hans familj trots att det var han som ville berätta
😂

är nu gravid i vecka 29 (28+0) med en liten pojke ????
ska på tillväxt UL 2/1 eftersom att han låg några dagar efter i storlek , hoppas han växt till sig! Alltid något att oroa sig för!!!

ivf90

Fri 15 Dec 2023 09:35

#8

Melsson och Humlaaan, välkomna till tråden ni också!

Melsson: jag tycker att det var skönt att alla vänner hade koll på vad som pågick och berättade vad som var på gång innan dom hann fråga haha. Men jag hade verkligen inte stått ut med det med min familj. Jag tror på riktigt att min mamma hade gått och tänkt på hur det går med IVF:en varje dag om jag hade involverat henne. Hon hade säkerligen varit finkänslig, men jag hade inte stått ut med tanken på att hon hela tiden gick och oroade sig och liksom tyckte synd om mig. Det fick räcka med att JAG gick och tänkte på det precis hela tiden. Min kille och jag åker bort själva över julen, men när vi kommer hem ska vi berätta för familjerna. Och vi har bokat ett privat ultraljud några dagar innan vi ska berätta så att vi är säkra på att fostret fortfarande lever då.

Humlaaan: wow då har ni verkligen kommit långt i graviditeten! Relaterar verkligen till oron. Dom flesta gravida är väl oroliga såklart, men tror ändå det är på en annan nivå när man har fått kämpa så för att lyckas bli gravid. Jag antar att du känner en massa fosterrörelser vid det här laget? Hur är det? Har ni börjat förbereda er på något speciellt vis inför förlossningen och den första tiden efter?

Noelani

Fri 15 Dec 2023 10:43

#9

Vi berättade bara för några i min familj och några av mina vänner. Min man ville inte berätta för någon på sin sida...

De var rätt skönt att ha några som visste som kunde stötta när det inte gick vägen men också skönt att få visste för att slippa massa frågor. Min familj fick dock inte veta när specifika saker skulle ske utan bara i efterhand när tex en insättning var gjord osv. 2 vänner fick vara med på hela resan.

Jag berättade enbart för samma personer om plusset direkt när vi plussade.. fåtal till vid v.12 och min man för sin familj först v.16-17. Vi håller det fortfarande väldigt "hemligt" även fast jag nu imorgon går in i vecka 21. Kommer nog förbli så till födseln.

Jag har väldigt svårt att ta till mig allt trots 4 ultraljud osv varav det sista där läkaren tom gick igenom hela bebisen och visade oss varenda kroppsdel i 30 min... 😅 Känns jobbigt att prata om med andra just därför.. förstår inte heller varför jag inte kopplar.. Någon annan som känner igen sig ?

Clemmentina

Fri 15 Dec 2023 17:11

#10

Hej på er! Jag hoppar också gärna in i tråden! Har följt olika ivf-trådar de senaste åren men har nog själv inte varit aktiv på ett par år. Vi är nu äntligen gravida i vecka 22+0 efter att ha försökt i många år och sedan 2020 med ivf. Blev gravid efter 6:e ägguttaget och 9:e återföringen. Fyra tidiga missfall/kemiska graviditeter har det blivit på vägen. Har fortfarande svårt att ta in att vi är gravida och har kommit så här långt. Går inte en dag att jag oroar mig men det är nog bara så det är när man som vi kämpat länge.

Vi som till slut blev gravida med IVF

INNEHÅLL