ivf90

Wed 13 Dec 2023 16:13

568 svar

Vi som till slut blev gravida med IVF

Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv.

En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

Ålder: 33
Vecka nu: 12+6
Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1
Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år

Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:

Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.

När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka.

Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt.

I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren.

När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till.

Hur jag blev gravid:

I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck.

Hur jag har mått så här långt:
De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln.

Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov.

I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket.

Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu!

Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

Noelani

Thu 21 Dec 2023 17:17

#31

Ang julmat är jag inte så orolig. Försöker tänka med sunt förnuft och de stora / viktigaste sakerna har man nog koll på. Min BM sa också att någon bit dessertost någon gång inte är någon fara osv.. Tror inte heller en dagsfärsk gubbröra är någon fara..

Jag går in i v.22 på lördag och pendlar mellan att vara pigg och må bra och sliten och ont på olika sätt haha.. Det är verkligen ingen höjdare att vara gravid och jag beundrar verkligen dem som gjort detta flera gånger!

grimaserar

Fri 22 Dec 2023 15:15

#32

Så fint med en sådan här tråd!

Jag har hängt lite i någon IVF tråd och känner igen några av er där från. Nu är jag i vecka 15+6, så om allt går som det ska så är en liten pojke beräknad att anlända rund den 7 juni.

Jag och min sambo har försökt i tre år. Vi hade oerhört tur och lyckades på första IVF försöket, vilket vi aldrig ens vågade hoppas på. Bara ett ägg klarade sig till dag 5 och det är nu det som växer i mig. Jag är 32 och min sambo 38 år.

Har mått oerhört illa och har varit väldigt trött, men mår helt klart bättre nu, (även om jag fortfarande spyr några gånger i veckan). Hoppas nu på det omtalade gravid-glowet, som än så länge tydligt lyser med sin frånvaro. Som småtjock trodde jag inte att magen skulle börja synas på ett tag men upplever att den faktiskt börjar synas lite, även om de som inte vet så klart bara tror att jag börjat tidigt med julborden än så länge. Jag är ganska öm i magen och har tyckt att det varit ganska tufft att vara gravid, efter att försökt i flera år vi hade en ganska tuff början med väldigt mycket blödningar. Brukar känna mig som en ganska sansad person, men varje gång jag går på toaletten kollar jag fortfarande efter blod. Den värsta ångesten och oron har dock släppt, och jag är nu mer glad än orolig, vilket jag faktiskt inte var i början. Vi gjorde NIPT för tre veckor sedan och allt såg bra ut, det var en oerhörd lättnad, har nu vågat börja skriva en graviddagbok till vårt frö och försöker prata och sjunga för honom, även om han väl än så länge inte hör så mycket...

Vickan31

Fri 22 Dec 2023 16:43

#33

grimaserar skrev 2023-12-22 15:15:09 följande:

Så fint med en sådan här tråd!

Jag har hängt lite i någon IVF tråd och känner igen några av er där från. Nu är jag i vecka 15+6, så om allt går som det ska så är en liten pojke beräknad att anlända rund den 7 juni.

Jag och min sambo har försökt i tre år. Vi hade oerhört tur och lyckades på första IVF försöket, vilket vi aldrig ens vågade hoppas på. Bara ett ägg klarade sig till dag 5 och det är nu det som växer i mig. Jag är 32 och min sambo 38 år.

Har mått oerhört illa och har varit väldigt trött, men mår helt klart bättre nu, (även om jag fortfarande spyr några gånger i veckan). Hoppas nu på det omtalade gravid-glowet, som än så länge tydligt lyser med sin frånvaro. Som småtjock trodde jag inte att magen skulle börja synas på ett tag men upplever att den faktiskt börjar synas lite, även om de som inte vet så klart bara tror att jag börjat tidigt med julborden än så länge. Jag är ganska öm i magen och har tyckt att det varit ganska tufft att vara gravid, efter att försökt i flera år vi hade en ganska tuff början med väldigt mycket blödningar. Brukar känna mig som en ganska sansad person, men varje gång jag går på toaletten kollar jag fortfarande efter blod. Den värsta ångesten och oron har dock släppt, och jag är nu mer glad än orolig, vilket jag faktiskt inte var i början. Vi gjorde NIPT för tre veckor sedan och allt såg bra ut, det var en oerhörd lättnad, har nu vågat börja skriva en graviddagbok till vårt frö och försöker prata och sjunga för honom, även om han väl än så länge inte hör så mycket...

Så fint att du delar din berättelse, tre år är en oerhört lång tid som ofrivilligt barnlös och jag tror att många av oss här känner igen oss och förstår precis den där oron med att fortfarande kolla efter blod varje gång man går på toaletten och så. Så fantastiskt att er första IVF ledde till guldägget, och vad skönt att höra att du mår bättre nu plus att du känner hur glädjen får större plats än oron

Wow vad spännande med en liten pojke i början av juni, jag förstår verkligen att ni längtar! 🥰

Vickan31

Fri 22 Dec 2023 16:47

#34

ivf90 skrev 2023-12-21 15:31:05 följande:

Vickan 31: Vi ska helt klart berätta för familjen om IVF! Vi har fått 3 syskonbarn under tiden som vi har varit ofrivilligt barnlösa och det har varit ganska tufft. Vi har inte orkat vara superengagerade i våra syskons graviditeter och bebisar när vi har mått så dåligt, så det känns viktigt att förklara vad det faktiskt beror på. Det ska faktiskt bli underbart att våga berätta!

Angående det här med nojighet för mat så är jag verkligen noll orolig för det. Nu är jag vegetarian, så då elimineras automatiskt många risk-råvaror, men jag är inte heller superstrikt med dessertostar och sånt. Inte så att jag kanske går och köper det själv, men kan äta lite om det bjuds. Har läst på om listeria och insett att risken faktiskt är extremt liten för att drabbas när det kommer till just dessertost. Jag kan bli ganska irriterad på råd som är överdrivet försiktiga! Det räcker liksom med oro som det är.

Angående gubbröra på julbordet så borde det väl inte alls vara några problem, särskilt om den görs samma dag. Det är väl framförallt i vakuumförpackad fisk det kan hinnas utvecklas listeria. Ansjovis som man har i gubbröran är en säker fisk att äta enligt livsmedelsverket.

Ååh det måste minst sagt ha varit tufft ja! Som ofrivilligt barnlös upplevde jag att det kändes som att alla runtomkring mig mellan 20-45 blev gravida men inte jag, och extra tufft var det förstår när det var någon man träffade varje dag på jobbet eller någon närstående som syster eller bästa vän som berättade om sina graviditeter medan vi fortfarande kämpade, samtidigt som man blev glad för deras skull såklart men smärtsamt påmind om hur dåligt man själv mådde. Jag tror precis som du säger att det kommer att kännas bra att ni får förklara varför ni inte klarat av att vara superengagerade i deras graviditeter och bebisar, och jag är säker på att de kommer att bli så glada över er stora nyhet

Ja men vad bra, tack för att ni lugnar mig lite grann med det här med maten. Min syster har varit framme med pekpinnen väldigt ofta eftersom hon har två barn och läste massor då om vad man inte får äta som gravid, så jag har tyckt att det har varit hjälpsamt ibland men lite ångestframkallande ibland när hon är överdrivet strikt till och med gällande saker som Livsmedelsverket skriver att man får äta som gravid.

Vickan31

Fri 22 Dec 2023 16:49

#35

Jag kanske inte kommer att vara så aktiv här under jultiderna, men jag vill passa på att skicka en stor varm kram till varenda en av er och jag ser verkligen fram emot att få dela ännu fler tankar, känslor, tips och omtanke med er under 2024

Humlaaan

Tue 26 Dec 2023 14:42

#36

ivf90: BF 19 juni 2024

Noelani:

Tilltro:

Melsson: BF 28/5

Humlaaan: BF 5/3

Clemmentina: BF 19/4 2024

Vickan31: BF 19 juni 2024

Orkide8181: BF 19/2

Humlaaan

Tue 26 Dec 2023 14:45

#37

Hej på er! Hoppas ni haft e fin jul!

Jag undrar om det är någon av er som har börjat få ont i kroppen under graviditeten? jag är i vecka 30+5 och har fått som "feber känningar" i kroppen i tid och otid. Detta har pågått i två veckor nu utan att något har brytit ut så jag misstänker att det har med graviditeten att göra?

Orkidé8181

Tue 26 Dec 2023 14:59

#38

Humlaaan skrev 2023-12-26 14:45:09 följande:

Hej på er! Hoppas ni haft e fin jul!

Jag undrar om det är någon av er som har börjat få ont i kroppen under graviditeten? jag är i vecka 30+5 och har fått som "feber känningar" i kroppen i tid och otid. Detta har pågått i två veckor nu utan att något har brytit ut så jag misstänker att det har med graviditeten att göra?

Hej,

Jag går in j v 33 idag, har börjat få lite känningar i bäckenet, men tror det mer är pga att bebis trycker på.
Men ja det börjar bli tungt, det är tungt att resa sig upp från att ha suttit på huk tex, eller hålla på med storstädning mm, det tar sin lilla tid 😂

Har börjat bli väldigt hungrig emelllanåt, kan typ äta ett mål mat när jag vaknar, jag som aldrig är hungrig på mornarna?

Har även blivit tröttare, kan sova en stund på dagen om det tillåts 😊

ivf90

Mon 1 Jan 18:03

#39

Hoppas att alla har haft en bra jul- och nyår! Jag hade en så läskig händelse inatt, några timmar efter att jag hade lagt mig på nyår. Jag vaknade med en hemsk känsla i kroppen. Som att något riktigt dåligt skulle hända. Stark magknip. Det visade sig att jag hade blivit magsjuk/matförgiftad och där mitt i natten fick jag för mig att det var listeria och att fostret nu skulle dö, trots att jag inte ätit några risklivsmedel. Mådde fruktansvärt fysiskt, men ännu mer psykiskt. Efter några timmar när allt var ute (ugh!!) så började jag dock må bättre. Inser att det mest logiska bara är att jag har ätit något dåligt. Men är heeelt utmattad nu.
På onsdag ska vi träffa mina föräldrar och berätta om graviditeten. Dom kommer att bli överlyckliga, så ser verkligen fram emot det.

Melsson

Tue 2 Jan 12:06

#40

Hoppas alla haft en fin ledighet under jul och nyår <3.

Nu är man tillbaka i verkligheten igen hehe. Och idag har vi RUL så ska bli så himla spännande att se att allt är bra med bebisen! (och även få veta kön)

Usch då IVF90, låter inget vidare alls med magsjuka, förstår att du blir orolig men det ska ju inte vara något farligt. Det går ju väldigt mycket magsjuka nu.
Vad spännande att berätta för föräldrarna, dom kommer att bli jätteglada <3

Vi som till slut blev gravida med IVF

INNEHÅLL