• ivf90

    Vi som till slut blev gravida med IVF

    Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv. 

    En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

    Ålder: 33 
    Vecka nu: 12+6 
    Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1 
    Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år 


    Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:


    Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.


     


    När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka. 


     


    Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt. 


     


    I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren. 


     


    När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till. 


     


    Hur jag blev gravid: 


    I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck. 


     


    Hur jag har mått så här långt:
    De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln. 


     


    Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov. 


     


    I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket. 


     


    Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu! 


     


    Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

  • Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF
  • Orkidé8181
    Zaro skrev 2024-01-20 06:41:25 följande:

    Vad roligt att våra barn rör sig på ett likt sätt! Man blir ju lite nyfiken. Jag har ingen aning hur min kaka sitter mer än att den hela tiden varit väldigt nära slidan och förhoppningsvis flyttar sig så jag slipper operation. Däremot vet jag att vårt barn sen veckor tillbaka också legat med huvudet nedåt, vid slidan, alltså fixerad antar jag men tydligen betyder det inte att han är redo ännu. Han verkar ha ett favoritställe också, ligger väldigt lågt nere, och rör sig ofta under naveln på höger sida. Ibland på vänster sida. Typ aldrig över naveln. Hur gör era? Vet inte om något beror på ens kropp eller vikt heller. Jag är 167 och vägde ca 52 innan ivf. Väger nog 56 nu och börjar få en liten kula.


    Jag har hela tiden känt mest sparkar på höger sida, mer buffande på vänster.

    nu är jag ganska långt gången så känner ju bebis högt upp, precis strax under brösten, det knäpper i revbenen och jag brukar putta på han lite när han trycker uppåt, du flyttar han sig lite 😅

    Jag är 154 och vägde 51 vid inskrivnin, väger 61 nu.

    har gått upp 9 redo 11 kg tidigare grav. 


    Båda barnen normalvikt och normalstora vid födsel. 

  • Clemmentina
    Orkidé8181 skrev 2024-01-19 17:05:02 följande:
    Aha, tack för förklaringen ang veckor.
    min BM har liksom inte satt sig in i min app och jag har ju inte direkt suttit med den när jag varit där 😅
    det var mer att jag skulle ta Trombyl t.o.m. v 36+0, men vart ju helsnurrig eftersom jag nu enligt app var i v 36 och hon sa att jag skulle äta 1 v till 😅

    idag är det exakt 1 mån kvar till BG 😱
    19/2 har jag BF, men förstår inte hur det ska gå till, känns som han kan få komma ut nu😅

    ja Norrland blir en dyr fika för mig 🤣
    Det är samma för mig! Mvc räknar hela veckor medan apparna påbörjad vecka. Men om du ska äta Trombyl till vecka 36+0 så är det väl det som gäller och inte något annat. Glad Jag tror ocker jag ska sluta 36+0. 

    Häftigt att det bara är en månad kvar för dig. Tre månader kvar här. Tiden går snabbt!
  • Clemmentina

    @zaro Så var det för mig med tidigare! Från jag började känna sparkar tills för ett par veckor sen var det tydligast på kvällarna eller om jag åt något sött alternativt satt framåtlutad. Nu känner jag rörelser på ett annat sätt?mer att han snurrar runt och lite när som på dagen. Musik verkar också trigga rörelse och även att ligga på sidan (framför allt vänster sida) som om det är mindre plats då!? 

  • Clemmentina

    @Vickan31 Så jobbigt att du fick så ont! Förstår din oro men släpper det är det förmodligen ingen fara. Det där med urinvägsinfektion behöver inte vara fel. Ibland är enda symptomet när man är gravid just smärta som en sammandragning. Symptomen för uvi är mer diffusa när man är gravid. Med det sagt tänker jag också att det skulle kunna vara en vanlig sammandragning eller foglossning. Jag hade lite foglossning när jag var i vecka 18-20 någonting. Dock utlöstes den av rörelse. Nu är det mer ligamenten som gör ont. Ofta just på morgonen när jag sovit på något konstigt sätt. Har också börjat få kramp i vaderna på nätterna. Mycket krämpor och mindre lär det nog inte bli under tredje trimestern...

    Får du ont igen skulle jag sökt vård för att kolla upp det! Hoppas du mår bra nu Hjärta

  • Orkidé8181
    Clemmentina skrev 2024-01-20 16:43:33 följande:
    Det är samma för mig! Mvc räknar hela veckor medan apparna påbörjad vecka. Men om du ska äta Trombyl till vecka 36+0 så är det väl det som gäller och inte något annat. Glad Jag tror ocker jag ska sluta 36+0. 

    Häftigt att det bara är en månad kvar för dig. Tre månader kvar här. Tiden går snabbt!
    Ja precis, jag ska äta tom nästa v 😊

    de ? glömde ? ju skriva ut trombyl så har bara ätit sedan v 20 tror jag, skulle ju äta from v 12 om jag förstått det rätt? 

    ja helt sjukt, 30 dgr kvar står det i min app? 
    försöker njuta även om det börjar bli tungt 😅

    när var det du var beräknad?
  • Clemmentina
    Orkidé8181 skrev 2024-01-20 18:53:52 följande:
    Ja precis, jag ska äta tom nästa v 😊

    de ? glömde ? ju skriva ut trombyl så har bara ätit sedan v 20 tror jag, skulle ju äta from v 12 om jag förstått det rätt? 

    ja helt sjukt, 30 dgr kvar står det i min app? 
    försöker njuta även om det börjar bli tungt 😅

    när var det du var beräknad?
    Åh vad bra! Så dumt att de glömde skriva ut. Jag började i vecka 12 ungefär. 

    Förstår att det börjar bli tungt. Häftigt att det är 30 dagar kvar. Vi har bf 19/4 så tre månader för oss.
  • Orkidé8181
    Clemmentina skrev 2024-01-21 19:52:49 följande:
    Åh vad bra! Så dumt att de glömde skriva ut. Jag började i vecka 12 ungefär. 

    Förstår att det börjar bli tungt. Häftigt att det är 30 dagar kvar. Vi har bf 19/4 så tre månader för oss.
    Wow😍
    tiden kommer springa iväg även för er på slutet, jag har ju valt att fortsätta jobba eftersom det ändå funkar och jag mår hyfsat bra, vet inte hur jag skulle få dagarna att gå annars?

    samtidigt som jag vill träffa bebis så är jag nästan säker på att detta är sista gång jag är gravid och försöker njuta av det och önskar att man fick några månader till? även om min kropp är rätt trött nu 😂
  • grimaserar
    ivf90 skrev 2024-01-19 09:38:39 följande:

    Melsson: tar för betryggande ord! Vet egentligen att det sannolikt inte är någon fara, men svårt att få logiken och känslorna att hänga ihop. 

    Vickan: usch vilken obehaglig upplevelse! Allt som är kroppsligt känns ju väldigt läskigt tycker jag. Hur har du mått nu efteråt? 

    Jag mår bra nu om än fortsatt orolig fram till RUL! Fint att du ska få göra ditt i veckan. Hopps att du kikar in här och skriver hur det gick. Och ja! Vi har båda BF den 19 juni.

    Jag är egentligen inte superpepp på att ha en doula, dels pga dyrt (mannen får dock såklart betala), och dels för att jag verkligen inte ha någon sån flummig som bara tycker att allt ska vara naturligt osv (jag vill garanterat ha smärtlindring!). I vårt fall känns det dock tryggast. Vill inte att min man ska ligga avsvimmad på golvet och att jag ska lämnas utan en stödperson om det händer något. 

    Orkidé: så nära nu då! Vi väntar alla med spänning hur det ska gå. Jag tror att BM säger "vecka 35" om 35+0 till 35+6, medan det räknas som vecka 36 när man läser på 1177 osv. Jag brukar säga exakt vilken vecka och dag jag är i när jag snackar med min barnmorska för att undvika förvirring. 
    Jag bor förresten också i Stockholm (på söder)!

    Grimaserar: superfina namnförslag! Jag tycker det är skitsvårt med killnamn - man vill liksom ha något som både känns bra på ett litet barn och en vuxen man. Och något som inte är supervanligt men inte heller något som är allt för konstigt haha. Kan också tänka mig att man känner att namnet man har valt plötsligt känns fel när barnet kommer ut. Tur att man kan ändå sig då!


    Ja men precis! Känns som att många killnamn antingen funkar på en vuxen man eller på ett barn... Så mycket ångest men det är precis som du säger väldigt skönt att en kan ändra sig när barnet äntligen dyker upp :)
  • Zaro
    Orkidé8181 skrev 2024-01-20 08:59:50 följande:

    Jag har hela tiden känt mest sparkar på höger sida, mer buffande på vänster.

    nu är jag ganska långt gången så känner ju bebis högt upp, precis strax under brösten, det knäpper i revbenen och jag brukar putta på han lite när han trycker uppåt, du flyttar han sig lite 😅

    Jag är 154 och vägde 51 vid inskrivnin, väger 61 nu.

    har gått upp 9 redo 11 kg tidigare grav. 


    Båda barnen normalvikt och normalstora vid födsel. 


    Vad lustigt att det låter så likt!

    Dum fråga som kvinna men både livmodern och barnet klättrar alltså högre upp med tiden? Moderkakan då? Och när händer det? Känns som att vår son ligger närmare slidan och naveln är i närheten av brösten, haha...

    Jag vet inte vad jag kan ha tänkt om graviditeter förut, och jag förstår ju att alla är olika, men jag trodde att man skulle gå upp typ 30 kilo! Det gjorde min mamma i alla fall och eftersom jag också är tunn trodde jag det ökade sannolikheten... men jag antar att jag är så tidig ännu att det är upp till bevis. Äter som en häst för att jag tänker att han ska ha möjlighet att bli stor men gick ned en del i och med fostervattnet som försvann.

    Är det ditt tredje barn och känner du dig lugnare denna gång? Alla graviditeter är väl olika men kan tänka mig att man känner igen vissa saker och så.

    Jobbar du också hemma förresten? En väldigt bra möjlighet, även om jag saknar kollegor.
  • Zaro

    Jag antog förresten av någon outgrundlig anledning redan före plusset att det skulle bli en pojke, så vi bestämde namn redan då, och kallar honom för det nu, får bara hoppas att det passar när han kommer Spöke

Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF