• Melsson

    Vi som till slut blev gravida med IVF

    Jag hoppar in här med, har inte hängt i IVF-trådarna utan bara varit inne och läst där, men har hängt i en annan tråd med personer som haft svårt att få till första barnet. Känner mig inte alls riktigt hemma i gravidtråden. Så toppenbra initiativ att denna tråd startades <3

    Lite om mig och min sambo: Vi är 34 och 35 år gamla och är gravida via IVF, lyckades turligt nog på första insättningen vilket vi är enormt tacksamma för. Vi har även några krigare i frysen till ev syskonförsök i framtiden. Innan IVF (landstingsfinansierat i Örebro) så gick vi privat och fick där hjälp med ägglossningssimulerande (letrozol och ovitrelle) i ca 7 mån, gjorde även spolning privat. Totalt försökte vi ca 2,5 år innan det tog sig via IVF. 

    Just nu är jag i v 17 (16+2) och har haft turen att må otroligt bra under hela tiden, jag hoppas att det fortsätter så men det återstår att se :)

    Intressant att läsa lite om er IVF90 och Tilltro, Noelani dig har jag liiite koll på sen en tidigare tråd men inte fullt ut. 

    Ska bli kul med denna tråd och hoppas fler ansluter som kämpar på just nu<3

  • Melsson
    ivf90 skrev 2023-12-14 07:36:17 följande:

    Fint att ha er här! Hur har ni resonerat kring att berätta för vänner och familj om IVF-processen? Vi har berättat för vänner, men har väntat med familjerna. Dom bryr sig så mycket om oss (såklart fantastiskt) och det har känts jobbigt att dom nog oundvikligen hade blivit väldigt investerade. Jag har verkligen inte velat att dom ska gå och tänka på hur det går hela tiden eftersom det hade känts som en ytterligare press.. 


    Vi har varit väldigt öppna med IVF:en, framförallt med vänner men även berättat för familj, dock var vi lite mer "försiktiga" med familjen, berättade ex inte om insättningen av embryot osv. Har ni berättat för familjen nu? 

    Någon mer än jag som upplevde det som att alla frågade "är du gravid, hur gick det" och att man fick en väldig press att berätta om man var gravid eller ej? Jag ångrade faktiskt att vi varit så öppna för alla vänner om processen, för när vi väl blev gravida ville jag egentligen hålla det lite för oss själva, men alla frågade rakt ut och då kändes det inte som man ville ljuga.....
  • Melsson
    ivf90 skrev 2023-12-15 09:35:57 följande:

    Melsson och Humlaaan, välkomna till tråden ni också! 

    Melsson: jag tycker att det var skönt att alla vänner hade koll på vad som pågick och berättade vad som var på gång innan dom hann fråga haha. Men jag hade verkligen inte stått ut med det med min familj. Jag tror på riktigt att min mamma hade gått och tänkt på hur det går med IVF:en varje dag om jag hade involverat henne. Hon hade säkerligen varit finkänslig, men jag hade inte stått ut med tanken på att hon hela tiden gick och oroade sig och liksom tyckte synd om mig. Det fick räcka med att JAG gick och tänkte på det precis hela tiden. Min kille och jag åker bort själva över julen, men när vi kommer hem ska vi berätta för familjerna. Och vi har bokat ett privat ultraljud några dagar innan vi ska berätta så att vi är säkra på att fostret fortfarande lever då. 


    Humlaaan: wow då har ni verkligen kommit långt i graviditeten! Relaterar verkligen till oron. Dom flesta gravida är väl oroliga såklart, men tror ändå det är på en annan nivå när man har fått kämpa så för att lyckas bli gravid. Jag antar att du känner en massa fosterrörelser vid det här laget? Hur är det? Har ni börjat förbereda er på något speciellt vis inför förlossningen och den första tiden efter? 


    Ja jag har också ett behov att ventilera med vänner så hade ALDRIG kunnat hålla IVF-processen hemlig :P Men känner samma med familjen, jag sa till min mamma att vi skulle göra IVF under hösten, men berättade aldrig när, detaljer osv. Åhh ni har inte berättat än nej? Vilken v kommer du vara i när ni berättar? Vi berättade för familjen v 13, så fint och så kul att se dom så glada <3 (min sambo berättade dock för sin familj typ på en sekund, var bara jag som var nojig och ville vänta med min familj, tror man är lite mer orolig som tjej hehe). 
  • Melsson
    Noelani skrev 2023-12-15 10:43:32 följande:

    Vi berättade bara för några i min familj och några av mina vänner. Min man ville inte berätta för någon på sin sida... 

    De var rätt skönt att ha några som visste som kunde stötta när det inte gick vägen men också skönt att få visste för att slippa massa frågor. Min familj fick dock inte veta när specifika saker skulle ske utan bara i efterhand när tex en insättning var gjord osv. 2 vänner fick vara med på hela resan.

    Jag berättade enbart för samma personer om plusset direkt när vi plussade.. fåtal till vid v.12 och min man för sin familj först v.16-17. Vi håller det fortfarande väldigt "hemligt" även fast jag nu imorgon går in i vecka 21. Kommer nog förbli så till födseln.

    Jag har väldigt svårt att ta till mig allt trots 4 ultraljud osv varav det sista där läkaren tom gick igenom hela bebisen och visade oss varenda kroppsdel i 30 min... 😅 Känns jobbigt att prata om med andra just därför.. förstår inte heller varför jag inte kopplar.. Någon annan som känner igen sig ? 


    Ja det här med att berätta har jag med tyckt varit jättejobbigt. Jag har precis berättat på jobbet och jag hade sån ångest inför det, vet inte varför. Vill helst inte att alla på jobbet ska veta om det och vet inte varför jag känner så? Snart börjar ju magen bli stor och då kommer ju alla att få veta det ändå... Så ja, känner igen mig helt, känns så overkligt att man nu är gravid. 
  • Melsson

    Så kul med lista för att se hur alla ligger till. Roligt också att vara så nära er IVF90 och Vickan31, har för mig att Noelani har i maj och är nära oss med? :)


    ivf90: BF 19 juni 2024




    Noelani:




    Tilltro:




    Melsson: BF 28/5




    Humlaaan:




    Clemmentina:




    Vickan31: BF 19 juni 2024 

    Orkide8181: BF 19/2


  • Melsson

    Och hörrni - äntligen en jul där vi är GRAVIDA?! :D 

    Som jag suttit med en del av er i tidigare trådar och deppat ihop över ännu en jul där man inte är gravid - men nu är vi här. Jag hade hoppats på en fin julkula men den verkar lysa med sin frånvaro - men känns såå mysigt att få vara gravid över julen. 

    Ser att många i den BF-tråd jag är med i på facebook nojar extremt mycket över julbordet och vad man kan äta och inte äta men jag känner ingen hets inför det alls faktiskt så det är skönt! Funderar ni mycket kring mat? Just mat är det jag nojjat minst över faktiskt, men har kanske att göra med vad jag jobbar med (jobbar med miljögifter i mark och vatten och bl.a hur upptag sker i mag/tarmkanalen men även via hudupptag etc och har även jobbat med mikrobiologi). 

  • Melsson

    Hoppas alla haft en fin ledighet under jul och nyår <3. 

    Nu är man tillbaka i verkligheten igen hehe. Och idag har vi RUL så ska bli så himla spännande att se att allt är bra med bebisen! (och även få veta kön)

    Usch då IVF90, låter inget vidare alls med magsjuka, förstår att du blir orolig men det ska ju inte vara något farligt. Det går ju väldigt mycket magsjuka nu. 
    Vad spännande att berätta för föräldrarna, dom kommer att bli jätteglada <3

  • Melsson

    Ivf90 åh så kul att ni berättat nu! har du och din mamma en nära relation? Då kan det ju vara intressant att fråga mycket om hennes graviditet osv- jag har märkt att mycket verkar ärvas för jag verkar må lika bra (förutom dåliga blodvärden som hon med) som min mamma gjorde exempel! 

    Clementina, hoppas allt gick bra på besöket? Vilken vecka är du i nu och när började du känna sparkar? Jag är i v 20 nu men har inte känt något än.. dock moderkakan i framvägg. 


    Orkidé kämpa på! Heja dig! Och tillåt dig själv att dra ned på tempot lite <3 helt otroligt att det är ju jättenära för dig att föda nu!! 


    på RUL såg allt bra ut, man hinner ju alltid oroa sig så mycket innan. I magen låg en liten flicka <3 min sambo hade nog helst önskat en pojke faktiskt, för mig spelade det ingen roll egentligen, hade blivit lika glad över en pojke tror jag, även om det såklart är jättekul med en liten flicka! 

  • Melsson
    ivf90 skrev 2024-01-05 08:45:20 följande:

    Clemmentina: wow vad häftigt att känna sparkar på utsidan också! Längtar till det! Hoppas att det går bra hos barnmorskan idag och att ni får lyssna på hjärtat som ni önskar. 


    orkidé8181: verkligen förståeligt att det börjar bli tyngre och tröttare nu! Har ni planerat för när du ska gå på ledigt? Ska du trappa ner eller går du från heltid till ledigt? 


    Melsson: vi har absolut en nära relation! Hon verkar däremot inte minnas överdrivet mycket från sin graviditet haha.

    Gud vilken lättnad och glädje att allt såg bra ut på RUL! Och underbart med en liten flicka, grattis! Även om det inte spelar någon roll kan det vara härligt att börja fantisera om namn och sånt. Sa barnmorskan något om när du förväntas börja känna sparkar? Jag har också moderkaka i framvägg och räknar ner tills jag kan börja känna fosterrörelser även om jag vet att det nog inte kommer hända förrän efter vecka 20! 


    Åh vad typiskt, men hon kanske kommer ihåg mer och mer under resans gång <3 
    Ja man längtar ju sååå efter att känna den lilla nu, hon sa att jag ska inte vara orolig om det dröjer några veckor. För förstföderskor kan det vara svårare också för att man kan missta bebisen för tarmrörelser typ. Vilken vecka är du i nu? Jag tyckte väntan mellan KUB och RUL kändes sååååå lång
  • Melsson
    Orkidé8181 skrev 2024-01-05 09:57:08 följande:
    Jag har inte sagt något direkt datum till min AG, men har lagt in FL from BF som är i mitten av feb, sen ska jag tillbaka ganska fort men kommer då jobba 50% på distans och även min sambo kommer jobba på distans 😊
    Gud, då har du bara en månad kvar på jobbet med andra ord. Hur länge kommer du att vara helt ledig? Jag funderar på att börja jobba 20 % men efter 4 månader :) Får ju i maj så då tänker jag det är skönt med helt ledigt juni, juli augusti och kanske september med :)
Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF