• ivf90

    Vi som till slut blev gravida med IVF

    Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv. 

    En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

    Ålder: 33 
    Vecka nu: 12+6 
    Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1 
    Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år 


    Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:


    Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.


     


    När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka. 


     


    Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt. 


     


    I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren. 


     


    När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till. 


     


    Hur jag blev gravid: 


    I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck. 


     


    Hur jag har mått så här långt:
    De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln. 


     


    Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov. 


     


    I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket. 


     


    Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu! 


     


    Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

  • Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF
  • lissan111

    Grimaserar: vid senaste barnmorskebesöket i måndags låg min med huvudet neråt men jag tycker att det känns som att han fortfarande vänder sig lite då och då, särskilt på natten då jag ligger ner. Det spänner iaf sjukt mkt i magen då och blir två stora utbuktningar på båda sidor om magen så det verkar som att det skulle vara huvudet respektive rumpan men säker är jag inte 😅 Det är inte så behagligt kan jag tillägga!

  • lissan111

    Zaro, så härligt att höra att ni är hemma nu och mår bra och har landat efter allt! 😍 Kan tänka mig att det går finemang att fixa mycket bebisprylar efteråt också och att det räcker långt att ha en del iordning bara, mindre risk att man skaffar massa onödiga saker också. Låter som att det blev bra för er 😊

  • Melsson
    Noelani skrev 2024-04-29 18:31:37 följande:

    Nu är min lilla kille här 😍🥰
    Allt har gått kanon - även fast han låg på -15% i tillväxt vid sista UL så kom det ut en 3kgs bebis.

    Kejsarsnittet gick hur bra som helst också - jag kunde åka hem redan dagen efter och visst har det gjort ont men inte i närheten av vad jag trodde det skulle göra. Man fick också rejält med smärtlindrig så man kunde vara med bebis hur mycket som helst utan att tänka på smärtan. Det var mest lite märkligt att komma på fötter igen efter spinalbedövningen haha de släppte dock på bara några timmar. 

    Om det är någon som funderar på snitt men är rädda - var inte det, en sån häftig upplevelse och inte alls jobbigt/ svårt. 

    Jag tänkte absolut inte samsova innan men vi har landat där och sängen den står tom även här haha 

    Jag har inte läst igenom alla inlägg - är det någon mer som fått eller som det börjar närma sig för? Hur har det gått för Zaro - någon som vet ?

    Många kramar till er alla! ❤️


    Åh grattis till dig/er. Så skönt att allt gick så smidigt med snittet också, jag hoppas att återhämtningen kommer att gå bra med <3

    Åh det där med samsovning tänkte jag med från början Nej nej nej, men nu börjar jag tänka "åhh mysigt om  den lilla kan ligga mellan oss i sitt babynest". Hehe. Kör ni med babynest eller hur ligger bebisen? Jag tänkte jag ska läsa på lite om samsovning men har inte hunnit.... 

    Stor kram till er!!
  • Melsson

    Hallå allihop - har varit lite mayhem här någon vecka men vi har fullt ös med flytt och renovering, vi har varit i nya huset varje dag typ 12 h/dag hela förra veckan, och denna vecka går flyttlasset på torsdag - seeeen ska jag börja varva ned inför förlossning och försöka packa upp alla bebisgrejer osv <3 Är SÅ kul att följa alla och speciellt när alla börjar få sina små med. Tycker att familjeliv är så svårt använda från mobilen dock - kanske fundera på sikt om det är några här som vill prata i en lite mer användarvänlig app? Typ messenger eller whats up eller så! Vore skönt ha några att bolla lite bebisgrejer med nu när man snart ska vara hemma!


    lissan111 skrev 2024-05-02 20:29:47 följande:

     


    Vad snällt av dig att säga 😊 japp v. 36 nu, tiden går fort vilket känns bra! Vi har UL igen på måndag, så det blir spännande att få besked då om det kommer att funka med en vaginal förlossning eller ej, hoppas ju på det. Har verkligen börjat känna av mer i fogarna denna vecka, nu blir det lugnt tempo på allt sista veckorn känner jag. Känner med dig som har så mkt problem med foglossning! ❤️ barnmorskan tipsade mig om att använda TENS-apparat då jag hade besvär tidigare, har du provat nåt sånt?


    Så galet att vi är så många som närmar oss slutet och att det är flera som redan fått sina små. Vad tråkigt du känner av fogarna. Det är samma här, när jag vaknar på morgnarna har jag jätteont i höfterna, det sitter i någon/några timmar men sen släpper det som tur är. Känner du av dina hela tiden??
    Zaro skrev 2024-05-02 18:51:12 följande:

    Så kul att ta del era upplevelser och grattis till er som fått barn. Särskilt till dig Noelani som jag följt sen starten och som jag vet ville ha ett kejsarsnitt. Hjärta
    Nu är vi utskrivna från neo och bvc har tagit över. Neo kommer dock följa oss lite och räknar på hans utveckling från bf eftersom prematura ibland ligger efter i utvecklingen. Det är skönt att vara hemma, slippa alla sladdar, apparater, undersökningar och sondmatning. Amningen och nätterna fungerar också bra trots att han har sin största vakenperiod då, till skillnad från i magen. Kroppen och psyket börjar också hänga med efter lite baby blues, men det är segt att läcka så mycket bröstmjölk hela tiden. De vill inte att vi flaskmatar och skapar förvirring och så går han ned igen (har gulsot = tröttare = svårare att gå upp i vikt). Så det är en fördel med att inte amma kan jag tänka mig. {#emotions_dlg.flower}


    Åh så skönt att ni är utskrivna från neo nu Zaro, tror vi alla här har varit så oroliga och hejat på er, så känns ju så underbart att ni nu får komma hem <3 Skönt att amning osv funkar bra, känns det konstigt att amma? Jag stod igår och klämde på mina bröst och bara hmmmm snart ska en bebis äta från dessa - dock känns det som jag har noll mjölk men för vissa kommer det ju först efter förlossningen.. 
    Det där med baby blues verkar ju vara helt galet - känns som alla blir instabila och gråter osv, men så bra att folk belyser det så att man är beredd när det händer. Hoppas att hormonerna snart lugnar ned sig för dig <3

    En fråga till dig som ammar - hur många amningsbehåar skulle du säga att man behöver? har inte köpt en enda än....
    grimaserar skrev 2024-05-01 13:21:08 följande:

    Hej!
    Hoppas allt är bra med er alla, blir så glad av att se att det gått bra för så många att ni nu lever lite bebisbubbla. Jag är vecka 34+4 och pendlar mellan att vara väldigt trött på magen, vill bara få ut honom nu och få tillbaka en kropp som inte gör ont hela tiden, till att i nästa sekund vara stressad över hur jag ska hinna fixa allt den här sista månaden och hoppas att han ska stanna kvar längre så att jag har tid på mig. Men vi är i ganska bra fas tror jag, skulle han komma imorgon skulle det inte vara några större problem, utöver att jag bara packat saker till honom i BB-väskan, och inget till mig själv utöver raggsockor (som jag av någon anledning tror att jag kommer uppskatta i juni?). I övrigt tror jag att det mesta är i ordning, och det är mest småfix som att ställa in skötbordet i badrummet och spjälsängen bredvid vår säng. 

    Idag står jag och kokar storkok för att ha i frysen, är det någon som har tips på bra och smidig frysmat? Har gjort lite olika soppor och en hel del bönbiffar och tänker att jag ska göra lasagne i helgen, men sen tar inspirationen slut... 

    Jag har också en fundering, jag är som sagt i v. 35 och min skrutt har inte vänt sig än. Han har dessutom varit 4-5 "dagar" större vid varje UL, så blir lite stressad över att han snart inte ska få plats att vända sig... Vill verkligen inte göra kejsarsnitt om det går att undvika... När vände sig era, är det någon som fick göra vändningsförsök, hur var det? Och är det någon mer som försökt med att hänga upp och ner från soffan eller liknande övningar? Hur har det funkat i så fall? 


    Åh känner igen mig SÅ i det du skriver - är livrädd att bebisen ska komma för tidigt innan allt är klart för bebisens ankomst, samtidigt som jag INTE vill gå över tiden och som du säger bara vill ha ut den lilla nu haha. Men dom kommer väl när dom kommer dom små liven :P 

    Vi har gjort lite frysmat inför vår renovering nu, och då gjorde jag kycklinggryta med matvete - det har funkat bra att frysa in, även köttgryta och ris (om ni äter kött vill säga), lasagne med såklart men det såg jag ni redan fixat hehe. 

    Jag har inte fått göra vändningsförsök men har 4 kompisar som gjort det, varav 2 vände sig och 2 vände sig inte..En av mina kompisar är också övertygad om att det var för hon gick till en akupunktör som fixade det. Så om du är öppen för förslag kanske det är något att testa <3
    Vickan31 skrev 2024-04-30 12:39:27 följande:
    Melsson: Haha ja det är nästan lite orättvist att trots att man är helsyskon har den ena jättelätt för att bli gravid, mår superbra under graviditeterna och har snabba förlossningar medan en annan är precis tvärtom 😅 Eller ja, förlossning vet jag ju ingenting om än förstås, haha.

    Hur mår du nu och hur har det gått med höfterna och foglossningen i övrigt? Tycker att det bara blir värre och värre, vilket det känns som att jag sagt varje vecka nu ett tag 🙈 Men jo jag har förstått det som att det är rätt vanligt att foglossning kan kännas av i höfterna bland annat, även ryggen och blygdbenet är vanligt. 

    Vad skönt att höra att SF-måttet ökat lite, har ni någon mer koll inplanerad? Ooh vad spännande att se då när du var ett stort barn och din partner ett litet 😁 Jag tror att vi får ett barn som är väldigt medel, det säger barnmorskan efter SF-kurvan i alla fall, men med tanke på hur många som kommenterar just nu att min mage är såååå STOR och att det måste vara tvillingar så undrar man ju 

    lissan111 skrev 2024-04-25 13:42:51 följande:

    Jätteroligt att följa er alla i denna tråd, jag är bara så dålig på att skriva själv! 😅 Ville verkligen svara och tacka alla för det fina välkomnandet till tråden efter att jag skrev i januari men fick aldrig tummen ur (förrän nu då!). Oj vad månaderna gått både långsamt och fort! Nu är jag i v. 35 och längtar efter att få träffa vår lille kille snart 🥰 Jag har dock en lågt sittande moderkaka (tydligen vanligare vid IVF eftersom embryot förs in underifrån istället för att det kommer ovanifrån som vanligt) och behöver gå på ett extra UL om två veckor för att få besked om jag kommer kunna föda som vanligt eller om det blir kejsarsnitt. Hoppas på att kunna göra en vanlig förlossning! Har liksom laddat och känner mig peppad och skulle kännas som lite av ett antiklimax med kejsarsnitt, även om det förstås också har sina fördelar :) Vi får se helt enkelt, huvudsaken bebisen kommer ut med både sin och min hälsa i behåll!

    Annars har jag mått väldigt bra under graviditeten ändå och inte känt av alltför mycket besvär. Hade ca en vecka med rejäla smärtor från foglossning för en månad sedan så jag har stor respekt för er som lider av det under flera månader!! Mirakulöst nog gick det över lika fort som det kom för min del. Jag kände av främst i fogarna på baksidan av bäckenet och möjligen att det kan ha hjälpt att jag började massera musklerna i ländryggen med en massageboll, liggandes på golvet, en stund varje morgon. Men nu börjar man ju känna sig stor och otymplig och blir lätt stel i bäcken och ländrygg, bökigt att vända sig i sängen (vilket jag gör typ 10 ggr/natt) samt alla mängder av toabesök 😂 men hanterbart ändå.

    Hoppas ni mår bra alla!


    Ja verkligen orättvist, men du har säkert mer "tur" med andra saker ska du se <3 

    Ja mina höfter blir värre, sitter här med värk och hoppas det ska ge med sig, men känns som du säger som att det bara blir värre och värre för varje dag som går...Samtidigt ska jag inte klaga för oftast släpper det för mig efter jag varit vaken några timmar, men det är väldigt segt att ha ont på nätterna eftersom sömnen blir så lidande. Får du sova bra? 

    Ja väldigt skönt, nu börjar jag istället oroa mig för att man ska få en jättebebis haha, med tanke på alla godsaker jag trycker i mig så frodas bebisen i socker och blir väl hur stor som helst där inne haha. Vad skönt att hon säger att den kommer vara normalstor, ska fråga min BM på onsdag när jag ska dit vad hon tror.. Åh det där med kommentarer om magen är ju så segt, jag tycker det är jobbigt att folk verkligen GRANSKAR en och stirrar på ens mage.. Min mage har växt extremt mycket från v30 och fram tills nu, innan var det mer "åh du har sån liten mage", men nu är det mer "OJ OJ vilken mage du har hööööhööö", sen förstår man ju att folk inte menar något illa - men tycker det är lite jobbigt när folk helt plötsligt ska börja kommentera ens kropp bara för att man är gravid. Väldigt många (men mest vänner iofs) frågar ju "hur mycket har du gått upp nuuu??", och visst är ju bara av nyfikenhet men jag tycker det är lite jobbigt att diskutera viktuppgång osv.. 

    Stor kram till er alla <3

    //Melsson v 36+5




  • lissan111

    Melsson, åh vad spännande och samtidigt jobbigt kan jag tänka mig med flytten! Men så härligt när ni börjar komma iordning i nya huset snart och kan njuta av det med bebisen sen 😊 Känner igen mig lite för vi har också skrivit kontrakt på hus för en månad sedan och jobbat massa med att förbereda lägenheten för försäljning sedan dess för att få så mkt som möjligt gjort innan bebisen kommer! Men vi kommer inte att flytta förrän i höst, ville inte ta det mitt i sommaren och med ny bebis och allt. Vi flyttar dessutom rätt långt, från Uppsala tillbaka till Umeå där jag kommer ifrån! Men ser jättemycket fram emot det också 🤩

    Håller med om att detta forum inte är så användarvänligt, jag kan absolut tänka mig att vara med i en grupp i messenger eller whatsapp framöver! 


    Så jobbigt att du har så ont i fogarna men skönt att det släpper efter några timmar iaf! Jag har inte så mkt besvär egentligen, mest att de är känsliga och att jag känner av dem antingen om jag suttit mkt pga kontorsjobb eller varit extra aktiv och gått mycket eller fixat med massa i lägenheten typ under dagen. Nu har jag dessutom börjat få mkt sammandragningar bara av att promenera så det blir som sagt inga långprommisar men skönt att röra sig lite ändå 😄

    Haha känner förresten igen mig med godsakerna, under gravideten har mitt sötsug verkligen ökat!! nog för att jag alltid gillat sånt men nu är det typ det bästa som finns 😂 speciellt bakelser/mjuka kakor, choklad osv?. mmmm! Försöker hålla det på en rimlig nivå men blir helt klart mer än innan, men det tycker jag man kan få unna sig 😁 Faktiskt även börjat gilla frukt väldigt mycket som jag aldrig varit särskilt förtjust i innan men det känns ju nyttigt iaf 😄

    Och känner även igen det där att vissa stirrar på ens mage och kommenterar hur stor den blivit. Särskilt obekvämt då det hänt på kontoret, känns så konstigt att folk tycker det är okej att kommentera på ens kropp bara för att man är gravid! Vad ska man svara liksom?!

  • lissan111

    I måndags var vi inne på nytt UL och VUL för att kolla moderkakans placering och den satt tyvärr fortfarande lika nära modermunnen, mellan 10-15 mm verkar det som. De vill ha helst minst 20 mm för att ha tillräcklig marginal för att rekommendera vaginal förlossning. Så nu ser det ut att bli kejsarsnitt tyvärr, jag skulle ju verkligen föredra att få en vaginal förlossning. Både för att jag gärna vill få uppleva det samt att jag oroar mig för en massa saker med kejsarsnitt. Återhämtningen såklart, men även att bebisen plockas ut utan att vara förberedd och hur det påverkar den precis i början, att det ska bli svårt med amningen, att bebisen inte får bakterier med sig som den får vid en vaginal förlossning, mm! Men det skulle säkert också bli bra så oroar mig kanske i onödan? Vi ska på ett infomöte på tisdag och träffa barnmorska, läkare osv så då tänkte jag bombardera dem med frågor 😅 Känner att jag även vill höra mer om hur stor risken egentligen skulle vara vid vaginal förlossning innan jag släpper det helt. Som det ser ut nu blir det ett planerat kejsarsnitt då jag är i v. 40, så troligen nån gång 27-29 maj. Bara knappt tre veckor bort! Om det nu inte startar av sig själv innan dess 😅

    /lissan v. 36+3

  • Sandralinnea123

    Hej igen, har varit lite off här men är så otroligt trött hela tiden & hemskt illamående & yrhet..
    Idag ska jag ha första ultraljudet på sahlgrenska v8+2 
    & vill bara ta mig förbi v12 & hoppas alla dessa symptom försvinner 😅 tänk va man kan längta efter att vara gravid och sen må så dåligt 🙈

    Är så otroligt orolig inför ultraljudet tänk om de inte är ett hjärtslag är de ända som går i huvudet nu 

  • lissan111
    Sandralinnea123 skrev 2024-05-10 11:00:52 följande:

    Hej igen, har varit lite off här men är så otroligt trött hela tiden & hemskt illamående & yrhet..
    Idag ska jag ha första ultraljudet på sahlgrenska v8+2 
    & vill bara ta mig förbi v12 & hoppas alla dessa symptom försvinner 😅 tänk va man kan längta efter att vara gravid och sen må så dåligt 🙈

    Är så otroligt orolig inför ultraljudet tänk om de inte är ett hjärtslag är de ända som går i huvudet nu 


    Hej! Åh förstår att du har det kämpigt nu, det där är jobbiga veckor! Jag var också extremt trött under den perioden (och illamående men inte jättefarligt). För mig började det lätta så smått från v. 9 som du är i nu, med tydlig förbättring kring v. 10-11. Det är förstås väldigt individuellt men hoppas det blir bättre snart för dig med! Annars har jag hört folk säga att det kan hjälpa en del med tillskott av vitamin B6. Stort lycka till på UL!! ❤️ förstår oron men det kommer säkert gå bra, håller tummarna! 😀
  • Awesomeginger
    Sandralinnea123 skrev 2024-05-10 11:00:52 följande:

    Hej igen, har varit lite off här men är så otroligt trött hela tiden & hemskt illamående & yrhet..
    Idag ska jag ha första ultraljudet på sahlgrenska v8+2 
    & vill bara ta mig förbi v12 & hoppas alla dessa symptom försvinner 😅 tänk va man kan längta efter att vara gravid och sen må så dåligt 🙈

    Är så otroligt orolig inför ultraljudet tänk om de inte är ett hjärtslag är de ända som går i huvudet nu 


    Åh lycka till!
    Jag fick xonvea utskrivet för illamående, förändrade hela mitt liv, hade nog varit sjukskriven sen vecka 8 annars 😑
    Så hör med BM om de är något du vill testa! Man bli lite extra trött av dom men tar de framför ständigt illamående alla dagar i veckan! 

    Förstår att du är orolig, tror alla är det men tror de säkert kommer gå kanon bra. Är något så fantastiskt med ultraljudet ❤️❤️
  • Zaro
    Melsson skrev 2024-05-06 09:15:54 följande:

    Åh så skönt att ni är utskrivna från neo nu Zaro, tror vi alla här har varit så oroliga och hejat på er, så känns ju så underbart att ni nu får komma hem <3 Skönt att amning osv funkar bra, känns det konstigt att amma? Jag stod igår och klämde på mina bröst och bara hmmmm snart ska en bebis äta från dessa - dock känns det som jag har noll mjölk men för vissa kommer det ju först efter förlossningen.. 


    Det där med baby blues verkar ju vara helt galet - känns som alla blir instabila och gråter osv, men så bra att folk belyser det så att man är beredd när det händer. Hoppas att hormonerna snart lugnar ned sig för dig <3

    En fråga till dig som ammar - hur många amningsbehåar skulle du säga att man behöver? har inte köpt en enda än....Åh känner igen mig SÅ i det du skriver - är livrädd att bebisen ska komma för tidigt innan allt är klart för bebisens ankomst, samtidigt som jag INTE vill gå över tiden och som du säger bara vill ha ut den lilla nu haha. Men dom kommer väl när dom kommer dom små liven :P 

    //Melsson v 36+5




    Tack snälla Melsson!
    Det är nog på ett sätt lite konstigt att plötsligt mata sitt barn genom sina bröst, för mig är de egentligen en sensuell del, men man vänjer sig. Din mjölk kommer säkert komma i samband med förlossningen, annars får du hjälp. Oroa dig inte!
    Jag köpte aldrig gravidkläder eller amningskläder, men vissa saker var åtminstone jag inte förberedd på trots amningskurs etc, det är kanske sådant man inte säger till den gravida? Tex att de 2 första veckorna bokstavligt talat spruta mjölk och därför hela tiden ha blöta kläder, blöt bebis och blöt säng. Så jag skulle säga att flera amningsbh:ar är bra, vilket jag köpte i efterhand, att sova på en handduk i sängen, att ha mindre handdukar i närheten när det bröstet bebisen inte äter på läcker, och amningsinlägg. Jag har både en amningskupa eller vad det heter som samlar upp när man ammar på det andra bröstet samt inlägg i både tyg och engångsinlägg från Nuk. De har jag hela tiden i bh:n, även dagtid och jag har alltid extra med mig när jag är ute. Vill också säga att för mig är amningen inte fantastisk eller mysig, trots att allt fungerar perfekt så att säga, så det kan man ju också försöka vara förberedd på tänker jag. Men för mig överväger hälsofördelarna. Däremot har vården varit väldigt bra och min erfarenhet är därför att ingen hetsar en utan snarare tycker mamman ska må bra och att det finns alternativ, tex pumpa ut och ge flaska eller ge ersättning istället, om man inte vill eller kan amma. Har förstått att vissa kan bli såriga etc.
Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF