Vi som till slut blev gravida med IVF

Hej, vilken bra tråd! Har hängt med sedan den startades men är lite dålig på att skriva men nu tänkte jag gå med här på riktigt!  Jag är gravid i v. 20 efter vårt andra IVF-försök och andra återföring förra året. Är verkligen glad att det ändå gick såpass fort när vi väl började med IVF! Jag är 39 och vi hade försökt i totalt två år när vi till slut lyckades bli gravida. Utredningen visade att jag har endometrios och lågt AMH så två kvinnliga faktorer. Vi var på RUL i måndags som såg bra ut och fick veta att vi väntar en liten pojke! ❤️ Känns så fint! Var ganska omtumlande först att få reda på kön tyckte jag, fastän jag kände innan att det inte spelade någon roll egentligen och faktiskt redan kände på mig att det nog var en pojke. Men det blev liksom mer verkligt och man börjar föreställa sig framtiden osv! Iaf så är det vårt första barn och BF är 2 juni 😊 Sedan början av v. 19 har jag känt av små buffar inifrån magen som känns så häftigt och fint att känna och att få kontakt med den lille därinne 😍 första dagarna kände jag bara på kvällen och senare fler ggr under dagen. Men bara ganska svaga buffar än så länge, men min sambo har lyckats känna dem utanpå magen några ggr ändå 😊

Intressant att läsa hur ni tänker kring föräldraledighet och så, jag har insett att det börjar bli dags för oss också att fundera och planera! Ska nog också dra fram ett excel-ark snart och börja räkna lite. Tror vi kommer vilja ta så mkt obetalda dagar vi har råd med under de första 18 månaderna så man kan maxa den totala ledigheten och kunna spara dagar för att ha lite mer semester de första åren, hur länge de nu räcker. Det kanske är så de flesta tänker iofs 😄 Men det är lite att fundera och räkna på helt klart!

Tack så mycket 😊

Vad kul, grattis till dig också! ❤️ Vad jobbigt med ordentligt illamående! För mig var det också jobbigast ungefär den perioden, mellan ca v 7-10/11 tror jag. Då var jag riktigt trött hela tiden och mådde illa en del men illamåendet blev aldrig så intensivt som tur var utan var på en hanterbar nivå, så jag kom nog ganska lindrigt undan ändå 😄 Sedan v 11 eller 12 mår jag typ helt som vanligt igen, illamåendet försvann och energin kom tillbaka så det känns väldigt skönt! Man blir ju så mycket gladare då man mår bra. Kan ha hjälpt också att jag började ta järntabletter efter första besöket hos barnmorskan då de såg att mitt blodvärde var lite lågt. Vad härligt att du också mår bra nu! Har du haft några problem med foglossning och annat?

Orkidé, det låter ju toppen att du sluppit foglossning och såna besvär, hoppas också att jag slipper det :) har märkt att jag blivit lite känsligare i ljumskar/bäcken för att gå mycket på ojämnt underlag, typ i djup snö eller stenig terräng, men för det mesta känner jag inget än så länge. Men kan verkligen förstå att det börjar kännas av för dig ändå att det börjar närma sig, tänk att det är typ slutspurten för er nu! 😍

Wow, stort grattis Orkidé!! 😍❤️ Hoppas ni mår bra!

Åh stort lycka till Zaro!! Hoppas verkligen att allt ska gå bra för er ❤️

Åh stort grattis Clemmentina, så roligt att höra! 😍

Vill också hälsa stort grattis till Zaro att det gått bra för er trots en kämpig start, har verkligen berörts av er resa ❤️

Jätteroligt att följa er alla i denna tråd, jag är bara så dålig på att skriva själv! 😅 Ville verkligen svara och tacka alla för det fina välkomnandet till tråden efter att jag skrev i januari men fick aldrig tummen ur (förrän nu då!). Oj vad månaderna gått både långsamt och fort! Nu är jag i v. 35 och längtar efter att få träffa vår lille kille snart 🥰 Jag har dock en lågt sittande moderkaka (tydligen vanligare vid IVF eftersom embryot förs in underifrån istället för att det kommer ovanifrån som vanligt) och behöver gå på ett extra UL om två veckor för att få besked om jag kommer kunna föda som vanligt eller om det blir kejsarsnitt. Hoppas på att kunna göra en vanlig förlossning! Har liksom laddat och känner mig peppad och skulle kännas som lite av ett antiklimax med kejsarsnitt, även om det förstås också har sina fördelar :) Vi får se helt enkelt, huvudsaken bebisen kommer ut med både sin och min hälsa i behåll!

Annars har jag mått väldigt bra under graviditeten ändå och inte känt av alltför mycket besvär. Hade ca en vecka med rejäla smärtor från foglossning för en månad sedan så jag har stor respekt för er som lider av det under flera månader!! Mirakulöst nog gick det över lika fort som det kom för min del. Jag kände av främst i fogarna på baksidan av bäckenet och möjligen att det kan ha hjälpt att jag började massera musklerna i ländryggen med en massageboll, liggandes på golvet, en stund varje morgon. Men nu börjar man ju känna sig stor och otymplig och blir lätt stel i bäcken och ländrygg, bökigt att vända sig i sängen (vilket jag gör typ 10 ggr/natt) samt alla mängder av toabesök 😂 men hanterbart ändå.

Hoppas ni mår bra alla!

Haha ja, nämen det känns absolut som att jag haft en bra graviditet hittills 😄 

Hur har det känts för dig att börja jobba igen? Kommer ihåg att du skrev att du var lite fundersam på hur det skulle funka med amningen och så? :) 

Ja det känns bort snart och långt fram samtidigt! 😅 Men skulle det behöva bli kejsarsnitt antar jag att det kan bli tidigare också så då börjar det ju vara riktigt snart isf! Jag hörde också att moderkakan oftast flyttar sig uppåt men vid uppföljnings-UL i v 33 satt min fortfarande lite för lågt men det verkade som att den borde hinna flytta sig tillräckligt långt upp ändå, typ 75 % chans trodde barnmorskan :) men får se på UL om drygt en vecka! 

Tusen tack snälla du! ❤️😀

Hihi jo vi tänkte nog också typ samsova men prova använda ett babynest i sängen till att börja med och vi har även en bedside crib så möjlighet till extra space för honom finns, så får vi se hur det kommer att funka 😊 Men det låter ju fantastiskt att han sover på nätterna utöver matning två ggr, hoppas på nåt liknande här 😀😀