EmmyLO

Wed 10 Jan 18:37

1819 svar

IVF/ICSI 2024

Hej alla!

Jag hoppar gärna med här!

Stort grattis till +:et, Masss! Så kul!

Vi skulle startat behandling i november, men det sköts upp på grund av operation (ett litet myom högst upp i livmodern). Vi satsade därför på januari istället, kring den 4:e januari beräknades det. Men av någon av anledning blev det en väldigt konstig och sen blödning... trodde ett tag att jag hade lyckats bli gravid.

Var hos läkaren igår på ett ultraljud och hon kunde inte säga om det verkligen är en mensblödning. Om det var det kunde jag ha börjat samma kväll eftersom det var dag 2 på blödningen. Men nu rekommenderade hon oss att vänta till nästa månad...

Känns så tråkigt men förstår ju logiskt sett. Men nu vill jag liksom bara starta, även om det samtidigt känns läskigt. Är väldigt spruträdd...

Känns fint att få följa era resor, jag håller tummarna för oss alla!

EmmyLO

Thu 11 Jan 22:25

#105

Tingel: Åh tack för pepp ❤️ Hoppas det ska kännas så! Man är ju så himla ivrig att komma igång nu. När beräknas ni starta er behandling?

jag hejar på er också! 🙏

EmmyLO

Fri 12 Jan 08:26

#107

BaeA: Upplevde att det gick snabbare och mer smärtfritt än väntat. Jag opererades den 21 november och hade inte särskilt ont efteråt, mer en ömhet långt ned. Tog nog en alvedon senare under dagen och blödde väldigt lite. Däremot var jag väldigt seg och sömnig resten av dagen och klarade inte riktigt av att jobba, som jag dumt nog hade planerat.

Kan tillägga att det tidigt under utredningen misstänktes ett litet myom men att det inte kunde fastställas. Inledningsvis var läkarens inställning att den är så liten att den inte borde påverka kaviteten. Men jag ville få det utrett ytterligare och efter ett till UL, beslutade läkaren att det ändå skulle opereras för ?säkerhets skull?. För mig kändes det skönt att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt innan vi påbörjar vårt första landstingsfinansierade IVF-försök. Läste i mina journaler att det var ett submuköst myom, 1x1 cm.

Hur var det för dig? Det låter som att du kunde påbörja IVF-processen strax efter första operationen? 😊

EmmyLO

Fri 12 Jan 14:30

#110

Tingel: jag fattar - förstår verkligen frustrationen i att väntan.

För vår del har det gått fortare än jag trodde det skulle göra. Fick höra om en annan som fick vänta väldigt länge så hade förberett mig på att det skulle ta tid.

Tror mitt första samtal till Sophiahemmet var i februari 2023 eller mars, där jag förklarade vår situation. Sen påbörjade vi fertilitetsutredningen på Sophiahemmet i april, om jag inte minns fel. De fann inget som kunde förklara varför vi inte blivit gravida än hos någon av oss, allt såg bra ut och vi blev då erbjudna att gå vidare på remiss till klinik i slutet av maj om jag inte minns fel. Tvekade först pga jag så gärna vill bli gravid på egen hand, vilket känns fånigt såhär i efterhand. Men så tackade vi ja till remissen innan sommarledigheten, typ mitten av juni. Fick beslut om landstingsfinansierad behandling i augusti och valde Livio i slutet av augusti eller början av september kanske. På Livio gjordes några ytterligare undersökningar, främst pga något som misstänktes vara ett myom i livmodern men det gick inte att se tillräckligt tydligt. Läkaren beslutade inledningsvis (början av oktober typ) att låta det vara i och med att det inte kunde fastställas att det var ett myom och att det dessutom var så litet att det inte borde störa. Det var tänkt att vi skulle kliva på behandlingen i november.

Jag kände mig dock orolig för myomet, ville skapa så goda förutsättningar som möjligt, och bad Livio kolla igen, vilket läkaren gjorde. Och då beslutades det istället att göra en operation för att ta bort det eventuella myomet. Operationen skedde redan i slutet av november.

Long story, men i korthet - hade det inte gjorts en operation, hade det inte tagit mer än 5-6 månader från att Sophiahemmet skickade remissen till att behandlingen startade. Och då räknar jag med sommarledigheten som hamnade däremellan.

EmmyLO

Sat 13 Jan 19:18

#126

Fjällfärd skrev 2024-01-12 14:35:02 följande:

Hej hej!

Vi ska också börja med får första runda IVF nu inom kort. Har beräknad mens nästa helg och planerad start med hormonsprutor 2-3 dagar in.

Sitter och hoppas på att kanske kanske det har tagit sig denna gång och samtidigt räknar ner till IVF start. Vore så skönt att slippa hela IVF processen med allt vad det innebär, samtidigt som vi är otroligt tacksamma för att möjligheten finns.

Vår situation
Ålder: 34år, tillsammans med min sambo i 7år.
Barn: Inga barn alls
Tidigare graviditeter: Aldrig haft plus på stickan någonsin. Sambo har två oplanerade graviditeter/aborter i tidiga 20års åldern.
Försök naturligt: Försökt aktivt drygt 1.5år nu, har använt oss av säkra metoder som preventivmetod i 2år och en graviditet hade varit välkommen även då. Började alltså försöka aktivt när jag var 32år. Först körde vi bara på, därefter kollat ägglossning med ägglossningstester.
Orsak till ofrivillig barnlöshet: Låg äggreserv. Mycket oväntat då jag fortfarande har regelbunden mens (28 dagar cykel) samt att det inte finns någon ärftlighet gällande tidigt klimakterie, tvärt om mycket sent.
AMH: 0.28 (2.0 pmol/l) respektive 0.58 (4.2 pmol/l)
FSH: 18 respektive 12
AFC: ca 8-10 respektive 7
Övrigt fertilitetsutredning: Normalt LH via provtagning, tydlig topp på LH stickor, bekräftad ägglossning med provtagning (progesteron) två cykler, har inte spolat äggledare. Har något lågt T4 på 11 men TSH inom normalspannet (1.5 respektive 2.2 i höst), hypoteros finns i familjen. Något lågt antal spermier hos min sambo, men inom normalspannet och har hög andel rörlighet så bedöms normalt/ska inte påverka negativt.
Mediciner/Kosttillskott: Ätit B-komplextillskott sedan ett år tillbaka. Har sedan i början av hösten tagit Thorne Basic prenatal och magnesium. Efter beskedet om låg äggreserv har vi vässat kosten hemma samt gör en rejäl boots med kosttillskott för att säkerställa att vi får i oss det vi ska. Vi tar båda multivitaminer från Thorne, E-vitamin, Q10, NAC, magnesium, probiotika, omega-3 och D-vitamin. Jag tar i tillägg NAD+ och extra Q10.

IVF omgång: 1
Finansiering: Privat av olika praktiska anledningar.
Tidigare IVF resultat: ej gjort
Planerad start: Nästa mens, beräknad 20/1
Protokoll: Kort
Planerade hormoner/dos: Gonal-f 300 IE (maxdos pga låg äggreserv), Ganirelix Gedeon Richter 0,25mg, Ovitrelle 250mg och därefter Cycklogest vagitorium 400mg.
ICSI: Läkaren har diskuterat möjligheten att göra hälften ICSI och hälften av äggen vanlig IVF om vi får ut flera ägg (för att se om något ökar chanserna).
Uppskattade chanser från klinik: De kan ej säga. Statistiskt sett låga chanser. Dock hade läkaren på IVF kliniken bra magkänsla trots mina låga värden utifrån ultraljud och att jag har fortfarande har stabil menscykel. De räknar med att kunna uttala sig mer efter denna första omgång med IVF när man sett hur jag svarar på hormonstimuleringen samt förhoppningsvis kunnat plocka ut ägg och sett hur äggkvalitén ser ut med befruktningen. Läkaren har på grund av våra låga chanser diskuterat möjligheten att sätta in två embryon om vi skulle ha sån tur att vi har två som klarat sig så långt.
Övrigt: Är lite spruträdd och generellt väldigt opepp på hela IVF processen med allt vad det innebär. Orolig för hur jag kommer må av hormonerna. Är tack och lov sjukskriven på heltid på grund av akut stressreaktion kopplat till vårt fertilitetbesked. Vi har båda en mycket långt gående barnlängtan och är av förklaringa skäl otroligt stressade och ledsna över situationen. Dock samtidigt väldigt tacksamma för att möjligheten med IVF finns. Troligtvis precis som många känner andra här <3

Välkommen Fjällfärd!

Tack för att du delar med dig. Förstår att det måste känts tufft och stressande att få det beskedet. Det låter ändå som att du har kunnat ladda om lite. Skickar massor med omtanke till dig.

När jag läser det du skriver upplever jag att vi har en liknande historik av en lång tid av aktiva försök. Även för vår del föregicks de aktiva försöken av en period då vi använde andra metoder än regelrätt preventivmedel under drygt ett år. Under merparten av tiden efter att jag slutade med minipiller var vår inställning att det gärna får vänta lite - av olika skäl, bl.a. arbete (känner mig dum nu i efterhand), men att vi ändå skulle bli glada om jag blev gravid. När det inte hände, trots att vi outtalat blev mer slarviga, började oron smyga sig på... och allteftersom längtan efter barn växte sig starkare. Jag har inte heller haft något plus på stickan, varken i detta eller tidigare förhållanden då det slarvades en del, vilket har legat och gnagt i mig. Jag fyller 34 i år och hade verkligen hoppats på en mer avslappnad resa mot barn, att det skulle råka hända, men sånt bestämmer man ju inte alltid över själv. Vår fertilitetsutredning visade inte på något. Bara ett litet myom som läkaren inte trodde störde, men som opererades bort ändå efter att jag legat på om det. Vill verkligen skapa så goda förutsättningar som möjligt innan vi startar,. Enligt läkaren visar mina värden på god äggreserv men det har ju inte hjälpt hittills, och det gör mig orolig över att det är äggkvaliteten som är för dålig.

Vi ska starta behandlingen i februari, beräknat ca 12 februari, och ska använda samma läkemedel som du, men har inte koll på doserna riktigt. Funderar också på om vi ska föreslå ICSI på hälften. Får man fråga om det var ni eller läkaren som föreslog det?

Blir inspirerade av dig och funderar även på om jag också ska försöka lägga om kosten. Hur har ni tänkt kring det, mycket grönsaker och omättade fetter, slopa hel- och halvfabrikat? Tar sedan ett år tillbaka folsyra och ett halvår tillbaka Q10. Men inser att jag kanske bör steppa upp och lägga till mer. Har även blivit rekommenderad av en av läkaren (men inte vår nuvarande) att gå upp i vikt, men trots att jag försöker äta mer och alltid har varit en riktig sockergris, så lyckas jag inte gå upp i vikt. Det har tidigare känts som en välsignelse, men nu blir jag bara arg och frustrerad på mig själv och min kropp. Ligger precis på BMI-gränsen för att få göra IVF.

När vi bestämde oss för att gå vidare med IVF var det först mycket känslor av sorg och oro, men sedan en känsla av tacksamhet över att man kan få hjälp, precis som du skriver. Det får man inte glömma i allt det jobbiga och jag försöker verkligen tänka på det när jag känner mig nedstämd och orolig.

EmmyLO

Sat 13 Jan 19:28

#127

BaeA skrev 2024-01-13 09:21:37 följande:

Direkt efter uppvaket mådde jag sämre och blödde mer än sist (nov 22) men sedan så var jag också ?återhämtad? ganska snabbt vi flyg iväg över julen bara 4 dager efter. Sen under ?läkningen? kunde jag vid några tillfällen känna lite obehag i underlivet, men inte mer än så.

Nu ska vi se, så man minns. Tiden går så fort och långsamt. aug 21 började vi försöka, jag blev gravid på första försöket men fick tidigt MF. När det hade gått ett år och vi inte hade plussat sökte jag mig till en klinik för utredning. De kunde inte ser något avvikande förutom två små myom som ev. sågs som störande. Fick tid för operation ganska snabbt - nov 22. Efter det började vi med letrozol i 5-6 cykler. Men tyvärr tog det sig inte via det.

Fick då remissen för IVF maj 23 och valde samma klinik som vi gjort utredningen på. Det var ingen kö så fick börja direkt. Gjorde mitt första ÄP i juni 23.

Gick på ett kort protokoll typ 10 dagar totalt då jag har bra äggreserv och svarar bra. Menopur och Fyremadel. Första omgången fick jag ut 19 och 11 som blev befruktade men 0 till frysen. Var helt i chock och vid den tidpunkten visste jag inte så mycket om processen som jag vet nu.

Hade precis innan vårt första försök börjat läsa boken ISWTE och plöjt alla Vulverines seminarium innan de blev betalvägg. Fick så mycket bra information och personlig rådgivning som jag är så tacksam för. boostade kroppen med mycket vitaminer inför andra försöket som gjordes i augusti. Fick då 30 ägg varav 17 blev befruktade med 5 blastocyster till frysen. Gjorde återföring i stimulerad cykel av en blastocyst i september 23 men det tog sig tyvärr inte.

Fick sen avbryta min andra återföring pga de såg att de andra myomet som var så litet förra året hade vuxit till sig, är tydligen vanligt att de växer snabbare under hormonbehandling. Så därav en till op i december 23. Och nu väntar jag på återföring i feb 24, men i naturlig cykel.

lång men kort story, tack för du orkat läsa!

Beklagar verkligen MF, det var tråkigt att höra. Uppsidan är möjligtvis att du i vart fall vet att du kan bli gravid. Förstår om det kanske är föga tröst men det skulle jag sett som positivt, som själv aldrig har varit gravid.

Synd att återföringen fick avbrytas men det känns tryggt att de hade koll på myomet när den började växa.

Superintressant att du fick ut så många ägg andra gången, och att ni fick fem till frysen. Grattis! Så inspirerande, inser att jag bör boosta mer fler vitaminer och näring inför ÄP men kanske är sent inpå nu...

EmmyLO

Sun 14 Jan 13:59

#129

BaeA: Utan att vara läkare, tycker jag verkligen att det ger positiva vibbar att du kunnat bli gravid flera gånger, även om det var tidigare, men förstår samtidigt att det kan ge lite ångest i efterhand. Man tar beslut utifrån det man vet för stunden där och då så jag hoppas du är snäll mot dig själv här. Jag håller tummarna för att denna återföring ska gå bra!

Grym du är som läst på så mycket! Jag har bara läst på lite, bl.a. på Vulverine, men inte tagit mig an böcker. Jag har varit orolig över att jag ska bli helt insnöad och inte kunna tänka på något annat än min fertilitet (vilket jag i och för sig knappt kan längre). Hoppades, och intalade mig själv, länge att det skulle ta sig naturligt under tiden som vi väntade på att sätta igång behandlingen (från juni till nu) men har fått inse att det inte kommer att hända. Eftersom vi nu ska sätta igång med behandlingen kanske det är lika bra att go all in, så man inte slösar på sina försök. Vad var det för hälsotest du gjorde för att få reda på vilka näringsämnen du hade brist på?

Jag vet sedan tidigare att jag har ganska bra järnvärden men klickade precis hem D-vitamin och Omega 3, även om det inte lär hinna verka inför ÄP, beräknad slutet av februari...

Får jag fråga hur ÄP kändes för din del, gjorde det ont?

Ja, jag hoppades verkligen att det var myomet som försvårade graviditet, och hyste så mycket förhoppningar om att bli gravid efter operationen. Men nu har jag haft två cykler efter operationen då vi har lagt in en ytterligare växel och legat mycket kring ÄL men också genom hela cykeln, 2-3 gånger i veckan, men ändå inte lyckats bli gravid. Därutöver var läkarens bedömning att myomet var så litet och satt på ett sätt som inte borde påverka fertiliteten negativt, vilket jag tolkar som att att det sannolikt är något annat. Och det enda som man ännu inte har kunnat testa, i och med att vi inte har påbörjat behandlingen ännu, är väl äggkvaliteten? Som jag förstått på en kompis som också gör IVF ser man det först när befruktning skett och hur det befruktade ägget utvecklas?

EmmyLO

Wed 17 Jan 15:56

#139

BaeA skrev 2024-01-14 17:03:17 följande:

Tack, vad fint skrivit ut av dig! Det är så lätt att kan ifrågasätter allt i denna process och hur man inte fungerar när man tycker att man gör allt rätt och det är så enkelt för många andra i en omgiven. Men du har rätt, man har så mycket press på sig själv i mycket annat så dumt att skuldbelägga. Är tacksam att också ha detta forum där man kan få insikter och stöd från andra som går igenom samma sak, även om varje resa är individuell. Kan verkligen rekommendera att läsa Rebecca Fetts bok It?s start With the Egg. Den boken borde alla läsa oavsett om man genomgår IVF eller inte ä, för den är bara så intressant och inte så teknisk även om den är baserad på endel forskning. Jag har den som vägvisare än idag. Jag tror dock att det är ?sunt? att nörda ned sig lite för att förstå vad just sin kropp mår bra av och lära känna den ännu bättre. Jag trodde jag gjorde det, men de jag trodde var vanliga för min kropp var symptom på avvikelser.

Jag gjorde HerCare?s stora test via Medisera. Här får man dock bli sin egna läkare och inte tro blint på det som står inom referensen, mycket sån info lärde jag mig från Vulverine och hennes seminarium.

För mig var ÄP kämpigt och då har jag ändå hög smärttröskel, men hon sa att det är lite jobbigare om man har många blåsor. jag försökte bara andas och be om mer morfin när det var jobbigt. Det är absolut hanterbart, men man är ju glad när det är över!

Jag kan absolut relatera till det, men och andra sidan så är ju inte två cykler efter op så långt tid! Nej, precis det ju först efter. Men fint att kunna dela resan med en vän, även om det är kämpigt.

Även om vitaminerna inte kommer göra störst skillnad nu så tycker jag absolut att du ska ta dem, det skadar inte. Dessa tillskott tog jag för att stärka äggkvaliten, vet att det är en hel del, men kändes bra och var rekommendationer från boken och andra som genomgått/går IVF.

Pre ÄP 3 mån +
Advanced Nutrient, Alpha Lipoic Acid, Basic Prenatal, Järn, C-vitamin bioflav, D-vitamin, NAC, Zinc, Magnesium, Q10, Vitamin E, flytande Omega3.

Pre FET
Basic Prenatal, Q10, Järn, C-vitamin, D-vitamin, L-argenine, Vitamin E, Zinc, Magnesium

Ja, det finns nog inte något man ännu inte har ifrågasatt. Den där pressen på sig själv är så svår att hantera... Men efter man har tänkt alla de tusen tankarna får man påminna sig om att man har gjort och gör så gott man kan.

Låter som att ÄP var rätt jobbigt, är väldigt nervös inför den. Eller ja, hela behandlingen med sprutor osv. också. Men det är verkligen som du säger, skönt att ha ett forum att dela och stötta kring känslor och erfarenheter. Det är ingen i vår umgängeskrets som känner till att vi har gjort utredningen och ska påbörja IVF. Det är framför allt för att min sambo tycker det känns jobbigt att andra ska veta att vi kämpar, och jag förstår honom ändå och vill respektera det. Men det blir lätt väldigt ensamt.

Men nu har jag klickat hem It starts with the Egg! Och har även köpt Omega 3, D-Vitamin och Thorne Prenatal som jag ska börja ta, utöver Q10 och Folsyra. Kanske kopplar på ytterligare allteftersom. Stort tack för tips! Uppskattar verkligen det.

EmmyLO

Wed 17 Jan 18:31

#142

BaeA skrev 2024-01-17 16:31:31 följande:

Uppdatera gärna sen vad du tyckte om boken sen! Vi berättade inte heller från början, men nu efter snart 2,5 år så började det äta upp mig inifrån, samt att så många av mina vänner och folk i min närhet (och på IG) har fått barn. Så i somras började vi berätta för våra allra närmsta, eller de som har/genomgår samma sak. Så kanske är 7 personer som vet. Men vi har inte sagt något till familjerna. Min man är mycket närmre sin familj, så jag sa i julas att han fick berätta om han ville. så frågade han om vi skulle göra det tillsammans, men det ville inte jag utan sa att han isf får göra det själv, för jag vill hellre att de är ovetandes, men vill inte begränsa honom om han vill ventilera. Men sen har han inte sagt något mer.

Det kommer gå galant, både med sprutorna och ÄP, man kommer så snabbt in i det även om det inte är kul och stundtals smärtsamt. Men vi är starka kvinnor!

Det ska jag göra! Väntar spänt på att den ska dimpa ned i brevlådan.

Ja, jag inser och förstår att det kan bli för jobbigt till slut. Har vänner som skojar om hur enkelt det var för dem, att de verkar vara hyperfertila, osv. Jag tröstar mig med att det väl ändå måste betyda att de inte förstår att jag kämpar. Kan inte tänka mig att de hade varit så okänsliga och skojat på det sättet annars...

Får man fråga hur reaktionen var från era närmsta? Känner du dig lättad över att ha berättat?

Starka kvinnor är vi sannerligen. Heja oss!

EmmyLO

Wed 17 Jan 19:20

#144

BaeA:

Vad fint att höra! Glad jag blir för dig att det kändes bra <3 Tråkigt när andra inte kan ha mer medkänsla eller kanske snarare fingertoppskänsla kring sånt här. Hur brukar du hantera det?

Ja, jag slutade med alkoholen helt i november. Men känner nu att jag drar mig för att träffa vänner och bekanta i sammanhang där det kommer att förekomma alkohol. Inte nödvändigtvis för att de skulle säga något men bara tanken av att de tänker och tror att jag skulle vara gravid gör så jag får prestationsångest. Vanligtvis tar jag gärna ett glas vin eller två efter jobbet, och festar gärna till det på middagar. Och då känns det som att det blir så tydligt jämfört med vissa vänner som även tidigare druckit alkoholfritt ibland.

Jag är nog orolig för att de ska tycka synd om mig och att det ska bli obekvämt. Jag håller helt med dig om att det inte är någon skam i det. Det har jag försökt prata med min sambo vars inledande reaktion på IVF var ganska negativ.

Åh, jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Vi är i liknande situation med stabila jobb som vi bytt till för att kunna ha familj, stort boende, stor bil, osv. Vi slog ju till på allt det just för att vi planerade för bebis. Vi får tänka att allt det där är färdig när det blir vår tur.

Vi valde Livio på Kungsholmen. Ni då?

IVF/ICSI 2024

INNEHÅLL