Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Du har fått goda råd i 8-9 månader av folk med mycket mer erfarenhet än du.
Du har valt att ignorera det mesta och hävdar att du vet bättre.
Tja, här sitter vi med våra förhållanden, och du vågar fortfarande inte ens fråga om ni kan träffas någon gång. 

Det kan hända att utfallet är det samma,  dvs hon kanske skulle sagt nej. Men, hon kanske skulle sagt ja.
Det kommer du aldrig få veta. 

Summa summarum; gör man inget är det safe, men man kommer aldrig någon vart, och tar inte chansen att lyckas.

Enda möjligheten att du kunnat få henne till flickvän hade varit att du vågat satsa. Ja, du kan förlora, men utan att våga riskera det kommer du aldrig någon vart.

Du väljer själv.

Det är så här det blir när man kör safe.

"Kör safe? Om jag hade kört safe hade jag inte ens dm:at henne alls. Ska dessutom försöka få till en inbjudan till något likt en dejt med henne. "

Fel. Att bara skriva DM lite lagom sällan är att köra safe. Du har ju gjort allt för att hon inte skall förstå att du är intresserad. Det är att köra safe.

Att "försöka få till en inbjudan" efter snart ett års funderingar är att köra safe, dvs så länge du inte får ut den där inbjudan på riktigt.

Du behöver lämna din comfort zone.

Eller så blir det så att ts visst inte kunde börja studera eftersom det ju är rätt komplext att skaffa boende etc.

Det är inte emot normen att söka långsiktigt.
Snarare är det fullt normalt att önska att man träffar någon för livet. De flesta människor är dock realistiska och inser att man inte kan veta från början hur länge det håller.

Du måste alltså prata först, innan du kan skriva.

Du kan alltså inte stämma träff med någon, varken irl eller via soc.med.

Om du skulle ha soc.med. till kurskamrater hade du väl av "respekt" låtit bli att stämma träff.

Tjejen du gillar har du inte på snart ett år frågat om träff trots både möten irl och kontakt på annat vis.

Det enda du kan säga är "jag ska". Inget händer.

Hur skall du få tag i kurskamraternas soc med? Du måste fråga dem.

Du har inte ansträngt dig på snart ett år. Nej, att skriva med henne är inte att anstränga sig. 

Det är helt du själv som gör detta till stressigt och jobbigt.

Din sits är inte ett dugg unik utan helt fullkomligt normal.