Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

Jag vill säga att mitt förtroende för socialtjänsten är skiftande. Det är enorma skillnader över hur de jobbar i olika delar av Sverige. Inte alls så enhetligt som man kan tro trots att det är samma myndighet.

Så jag kan säga att socialtjänsten fungerar utmärkt och att den är helt genomkorrupt och misskött samtidigt.

Det kan ha haft att göra med personerna som höll i det. Det var otroligt simpelt, det enda som var givande var samtalen med föräldrarna. Vi fick titta på klipp där det var helt uppenbart att föräldrarna var grundorsaken till problemen. Typ tonåringar som inte ville gå och lägga sig eller gå upp på morgonen. Där föräldrarna på första filmen bara tjatade och skrek, och andra visade hur man skulle göra  

visste inte att det var en sån låg nivå, även om det säkert är ett vanligt problem hos många. 

våra problem låg på en helt annan nivå och det höll övriga också med om. Dock hade alla våra barn autism och adhd vilket vi uppfattade att personen inte hade lån erfarenhet av. 

komet hade aldrig vart aktuellt hos oss även innan socanmälningarna. Dock var anmälningarna egentligen inte allvarliga eller ens befogade, kanske alla säger men om jag berättar om det tror jag folk skulle hålla med.

även om det fanns en viss problematik. 

Behövs till Att söndra och härska, eller?

Vissa gillar dom tydligen,,jahapp, 

Och utbildning ska dom väl för sjutton redan ha om dom jobbar på soc..
Ja det är synd om soc-kärringarna som har ett jobb...dom måste göra, eller så kan dom ju sluta..om dom inte kan sköta sitt jobb!

Det finns många arbetslösa, så kan inte soc-kärringarna sköta sitt jobb så finns det andra som säkert GÄRNA skulle ta deras plats...

Dom har aldrig hjälpt mig...någonsin..inte ens när jag behövde hjälp så fick man någon hjälp..
Pga Berta 40 hade en dålig dag..så hade hon ingen lust att hjälpa mig...Nu behöver jag inte hjälp längre..

Känner igen beskrivningen av kursen precis. Den handlar ju inte om de problem som vi har (rädsla för vissa ljud, trötthet efter sociala aktiviteter, oro inför förändringar mm). Men ändå skulle vi tvingas dit och sitta av tiden - tid som vi mycket hellre hade spenderat med barnens psykolog, som faktiskt vet vad han pratar om och kan ge användbara råd. 

Att soc bara har de här kurserna och inte heller verkar inse att de handlar om helt fel saker är bara ytterligare exempel på den kunskapsbrist organisationen lider av. 

Precis!!!!

Ger inte habiliteringen föräldrastöd och utbildning när det gäller barn med autism? Då kanske det är habiliteringen som skall ge detta stöd.

Barnet har ingen diagnos (än). Vi hade påbörjat möten hos bup angående bla det. Men vården avbröts av soc åtgärder. Tyvärr tvingade soc oss att göra en massa grejer som innebar att barnet inte orkade med någon kontakt med bup. Ett barn kan inte jobba med sina problem när hen utsätts för trauman och svåra stressmoment. Under soc åtgärder handlade det bara om att överleva en dag i taget.  

Men vi föräldrar hade hela tiden tät kontakt med bup. De har varit jättebra! Det var en bisarr situation där bup stöttade oss i hur vi skulle hjälpa barnen genom soc åtgärder så gott det gick. Sen när soc äntligen släppte oss har bup kunnat träffa barnet igen och fortsätta undersökning och behandling, men, som sagt, i ett läge mycket sämre än det som var innan soc körde igång. 

Så jo, stöd fanns, men soc hindrade barnet från att få det. 

Ang stödet från habiliteringen ger jag inte mkt för. 

iaf inte den vi tillhör. 

minns när jag satt med en kvinna, psykolog från hab som frågade om sonen BETT om samtalsstöd hos dom, då var han yngre och ville inte det då han redan hade en kurator på bup, men jag sa också att han skulle aldrig be om en sån sak. Hon fortsatte att tjata om det, otroligt oförstående. 

sen har min son inte samma behov av rutiner som många andra barn med autism har, han har aldrig haft dom "klassiska" svårigheterna som många andra med autism. Hans diagnos heter atypisk autism, dvs man uppnår inte kriterierna för (dåvarande) asperger.

habiliteringens utbildningar/samtal byggde helt och hållet på det, dom snackade om bildstöd och sånt som sonen avskyr, dom hade heller ingen erfarenhet av psykisk ohälsa som han hade. 

det känns tyvärr som att dom flesta instanser bara är inriktade på EN sak. Som soc utbildningar och personal saknade koll på autism/adhd, hab saknade erfarenhet av psykisk ohälsa, bup var mest inritade på psykisk ohälsa men det fanns fantastisk personal där, och hans läkare hade själv autism och var väldigt förstående. 

Mini Maria hade också heeelt underbar personal som sonen gick och pratade med. 

så tacksam för alla vuxna som sonen haft runt sig hela tonåren. Även från skolan. 

det enda varken han eller vi haft stöd av är soc, dom har ENBART framkallat ångest  och utredningen dom gjorde när sonen var 7 år tror jag helt ärligt var en bidragande orsak till hans ostskivans ohälsa. 

dom beteede sig helt jävla galet!!!!skolan med (Som han bytte ifrån sen)

förstår verkligen ovan och känslorna kring soc, som bara förstört. 

Ostskivans ohälsa  = psykiska 

jag är alltså tacksam att bup, habilitering etc finns. Även soc föräldrautbildningar kan säkert ge nåt till vissa.

men felet och det jag ifrågasätter är att alla buntas ihop till samma ställe. Vet inte om det är kompetensen som brister hos personalen och hade isf önskat att dessa skaffade sig en bredare utbildning.

som den andra personen skrev dessa utbildningar typ "komet" löjeväckande för våra barn. 

nä jag är såå tacksam att sonen är 19 år. det har vart en kamp sen han var liten. Kampen mot soc typ. Så är känslan. Alltid rädsla att han ska låta för högt så grannarna ringer soc  det gjorde dom en gång, en knäppis som bodde vägg i vägg, övriga grannar hade full förståelse. 

 Och väldigt tacksam för allt stöd runt omkring oss. 
men det var inte längesen jag satt med personalen på mini Maria och berättade hur orolig jag var för soc när dom tyvärr var tvungna att göra en orosanmälan (automatiskt efter en viss tid)  Dom skrev en jättebra anmälan med noll oro från deras sida. så jävla löjligt bara att dessa automatisk anmälningar ska göras "bara för att" 
satt med sköterskan på bup med och berättade om rädslan för soc. Hon hade själv jobbat som socialsekreterare. 

Vi hade så många anmälningar så jag tänkte att snart gör dom en åtgärd. en gång sa dom att vi var tvungna att komma dit på möte pga tidigare anmälningar.

dottern som är 16 har aldrig haft "några problem" otroligt smärtfri tonår hittills, hästjej som man aldrig behöver oroa sig komma i kontakt med soc. Det jag ville säga var att det är lätt att skylla på föräldrarna, varför det är så mkt problem runt sitt barn, om man inte är insatt eller förstående av sig. Men det har inte med oss föräldrar att göra, att det sett ut som det gjort. Den anklagelsen kände man hela tiden . 

 
Dottern har inga diagnoser, tex, hon har aldrig problem med att ta sig dit och har bra betyg. Till skillnad från sonen med både autism och adhd, det ena följer det andra osv. som tur är fick han gå på resursskola mellanstadie/högstadie/gymnasium. Så det var bara problem i skolan under lågstadiet. 

Nu svävade jag iväg.