Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

Jag tror att man underskattar behovet av anknytning. Anknytningen till föräldrar är det allra viktigaste för ett barn.
Barn kan kanske i bästa fall, klara EN omplacering till en fosterfamilj, men flera upprepade byten av familj, det klarar inga barn, för då fungerar inte anknytningen.

Istället för att placera barnen borde man ge mer stöd, även obligatoriskt stöd till föräldraRNA. Så att barnet kan få bo kvar hemma. Det kan kanske innebära dagliga besök av en stödperson i vissa familjer. 

Om föräldrarna är våldsamma, svårt psykiskt sjuka eller kriminella, i dessa fall finns det väl inte så mycket alternativ, tyvärr, barnen måste placeras. 

Men hjälp kan man få. Vi , min man och jag, har tex flera gånger gått kurser som vår kommun ger, kostnadsfritt. Tex Cope, Comet, Leda tonåringar. Vi gick kurs både när barnen var tre år och i tonåren för vi upplevde att vi behövde stöd i vårt föräldraskap. Bra föräldrar söker hjälp innan det går överstyr med familjen och barnens mående. Bra föräldrar söker också hjälp för sitt eget dåliga mående så att det inte påverkar barnen och familjen negativt. Jag är övertygad om att en stor del av ungas ohälsa börjar med att någon förälder mår dåligt. 

Självklart kan man till slut behöva tyngre hjälp från socialtjänsten och det är positivt att det finns så mycket hjälp att få i Sverige tycker jag.

Vad var inte bra med komet? Kan i och för sig tänka mig att om ni innan kursen redan fått 6 socanmälningar så var problematiken så allvarlig att Komet eller annan föräldrautbildning inte fungerar. Föräldrautbildningen bör nog påbörjas tidigare. Vi gick med våra tvillingar när de var tre år, när vi kände att föräldraskapet var tufft. Sen gick vi ett program när tvillingarna var femton år , för tonårsföräldrar

Ger inte habiliteringen föräldrastöd och utbildning när det gäller barn med autism? Då kanske det är habiliteringen som skall ge detta stöd.