Hur kan en del snygga eller hyfsat snygga människor trivas så illa med sig själva?

Sjukt stor press från alla håll att man ser bra ut ju. I-landsproblem kanske det är, men mindre jobbigt blir det ju inte för det att känna sig ful. Själv är jag nöjd med hur jag ser ut. Lite jobbigt ibland med kommentarer om hur kort jag är.

En sak dom här personerna med bra utseende och dålig självkänsla inte tänker på är vilka nackdelar som följer med skönhet. Större utsatthet för trakasserier och ja faktiskt våldtäkt om man ska hårdra det. Så om nån har lite utstående öron kan vara en klar fördel i vissa lägen ;)

Jag tror ändå att man, om man blivit uppmärksammad som barn och ung, har andra förutsättningar att vara trygg i sig själv än om man inte blivit uppmärksammad. 

Livet är orättvist. En del personer med vackra föräldrar och ett ärvt vackert utseende är inte särskilt trygga i sig själva, för att de kommer ut en miljö där man förnedrar och gaslightar varandra. Det kan vara den sortens personer som TS är ute efter här. 

En människa som förnedrar och trycker ner mig förbrukar mitt förtroende. Då drar jag tillbaka min kärlek. Kanske biter jag ifrån. Kanske ganska hårt. 

Det är inte heller alla som har förmågan att bita ifrån i stunden. Men jag håller med om att vi alla är människor som förtjänar kärlek - av någon. Även efter 50.

Om du med uppmärksammad menar att du har fått uppmärksamhet och kärlek från familj och vänner, så ja, det påverkar självförtroendet. Men det påverkar inte alls alltid i rätt riktning om ett barn/ungdom får höra att han eller hon är så snygg och vacker jämt. Att bara ge beröm för yttre egenskaper bygger inte en stark människa. 

Livet är orättvist, även på utseendefronten. Därför är det så viktigt att skapa sig ett liv som är mer än bara en snygg kropp. Det handlar om intressen/hobbies, utbildning, social förmåga, yrkeskunnande och annat. 

Utseende och självkänsla hör inte ihop. 

När jag var ung blev jag ofta uppskattad för mitt utseende och blev därför behandlad som om jag var utseende fixerad. Detta resulterade i att jag i princip struntade i hur jag såg ut, vilket var ganska lätt att gör a på 70-talet

Eftersom jag ville bli bemött som den konstnärssjäl jag är blev mitt utseende till en nackdel. När jag senare började min utbildning så kändes det också som att mitt utseende låg mig lite i fatet. 

Nu i mogen ålder har jag börjat uppskatta min utsida mer. 

Om män gnäller på mitt utseende så får de fingret och sen går jag. Varför lägga energi på idioter? 

När jag var yngre behövde jag sminka mig innan jag ens kunde gå till ica. Som tur är växte jag ifrån det. Behöver jag springa till ica i mjukisar idag så gör jag det. Behöver jag köpa en blomma på väg till en fest uppklädd till tänderna så gör jag det. 

Jag är jag och tänker inte ändra på mig. Om andra ogillar mitt utseende så är det deras problem, inte mitt.

Nu är jag väl inte bitter på så vis och lägger en massa tid på att vara irriterad på saker i mitt utseende utan snarare att jag faktiskt kan tycka att jag ser helt ok ut för min ålder och barnafödande. Har snyggare former än väldigt många yngre kvinnor...
Diskuterar eller nämner aldrig inför andra vad jag tycker om mig själv på det viset.

Får höra att jag ser bra ut, är snygg, att jag är sexig, att jag har snygg rumpa osv.
men det är svårt och ta till sig det och tro på det när man är ensam.

Jag har aldrig varit prio 1 i någons liv och aldrig känt mig älskad. Inte ens av mina egna föräldrar.  Har varit gift och även haft en annan relation efter det, men jag var aldrig viktig i deras liv utan jag skulle vara på vänt tills det passade dem. När de väl hade tid - aldrig att de tog sig tid.

Har ingen bästa väninna och om jag inte hittar på saker eller bjuder hem folk så blir jag sittandes ensam hemma för ingen bjuder med mig på någonting.
Vad spelar det då för roll att jag har en snygg rumpa eller ett vackert leende eller detta fantastiska hår... - sagt av andra.

Då har du inte upplevt att bli negativt särbehandlad på grund av ditt utseende. Det blir ens eget problem om människor väljer bort dig eller du får vänta hela tiden på grund av hur du ser ut.

Jag har skrivit om detta innan, men jag har haft en tendens att ha väldigt vackra väninnor. Då kan man bli väldigt osynlig. När jag har haft någon mer jämnvacker väninna har det inte blivit lika tydligt vilka nackdelar man kan ha av att inte ha ett prime-utseende. 

Många tränar för att må bättre och känna att de har snyygare kropp, de får bra självförtroende av det.

Träning kan hjälpa en att få självförtroende. Fysisk träning gör att kroppen mår bättre, vilket även påverkar självförtroendet. Om man tränar i en lagsport kan det också stärka ens tankar om sig själv. Man behövs, är en viktig del av en helhet.