• Anonym (I-landsproblem?)

    Hur kan en del snygga eller hyfsat snygga människor trivas så illa med sig själva?

    Blir lika förvånad varje gång en person som ser hyfsat bra ut eller tillochmed är riktigt snygg ser negativt på sitt utseende och nojar över småsaker, som att öronen är "för stora", streck under ögonen som är ganska normalt och inte behöver betyda att man är på väg att få "påsar", för tjocka eller för smala läppar, lite osymmetrisk i någon del av kroppen osv.

    Jag pratar alltså om sådant som folk i gemen knappast lägger märke till (förutom då sanna utseendefascister kanske). Jag förstår inte heller snygga människor eller människor som ser bra ut som faktiskt blir på dåligt humör över dessa "skavanker" som knappt någon lägger märke till, och låter detta dåliga humör gå ut över sina liv och sin omgivning.

    Kan det egentligen inte sägas vara ett "I-landsproblem" att se bra ut/ vara snygg och ändå inte trivas med sig själv och sitt utseende?

  • Svar på tråden Hur kan en del snygga eller hyfsat snygga människor trivas så illa med sig själva?
  • Anonym (Badbollen)
    Agda90 skrev 2023-10-18 10:56:01 följande:
    Om du hade lagt fokus på dig själv istället för att tänka och skriva om vem som tycker vad så hade du nog mått bättre själv. Istället skriver du en massa om hur människor klankar på andras utseende och vilka förväntningar som finns och gud vet vad.

    Jag gör vad jag behöver för att må bra med mig själv. Jag trivs bäst i en fräck kortklipp frisyr så jag ser till att vårda den frisyren.
    Jag tycker om att göra ansiktsbehandlingar för att jag tycker att huden får en härligare lyster. Så gissa vad, jag gör dessa behandlingar 2-3 gånger i månaden.
    Jag tycker om känslan av släta ben så jag rakar benen. 
    Jag tycker om att klä mig snyggt så jag köper kläder som jag tycker är snygga. 
    Jag gillar att sminka mig när vi ska iväg på fester, middagar eller annat. Så då sminkar jag mig. 
    Känner jag för att ha en stor hoodie på jobb en dag för att jag är lite frusen så har jag det och kan känna mig vrålsnygg i den!

    Lägg inte så mycket energi på vad andra tycker!
    Jag lägger fokus på mig själv, man har sig själv närmast. Speciellt som singel utan barn. Jag håller mig i form t ex. För jag mår bra av det och så vet jag att kvinnor uppskattar sånt. Oavsett vad många säger.
    Men det känns när kvinnor klankar ner på en och säger att det mesta man gör är fel, att man ser fel ut. Då blir det lätt att man tänker på vad andra ska tycka och tänka. Jag har t ex stött på de tjejerna jag var intresserad av, och jag brydde mig inte om vad kvinnor sa, att jag inte borde göra det. Det är mitt liv. Jag lägger mig inte i vilka de träffar.
  • Agda90
    Anonym (Badbollen) skrev 2023-10-18 10:53:04 följande:
    Jag har pratat med snygga kvinnor som var smarta och roliga. En var forskare. Kanske vanligare att kvinnor kan vara både snygga och intelligenta.

    Vassa armbågar som i att du är brutalt ärlig?
    Jag menade att de snygga männen som raggade på mina snygga väninnor saknade innehåll mellan öronen. Det var bara utseende som räknades. Jag tror inte att en enda av dessa män hade kunnat berätta vilken statminister vi hade då, så illa var det. 

    Vassa armbågar i som att jag sitter inte på röven och väntar på att livet ska hända. Vill jag ut på krogen och dansa med tjejkompisarna så lyfter jag luren eller skriver på Messenger och får ihop ett gäng som sticker ut. Vill jag gå på en konsert så kollar jag med min man om det är något han är intresserad av eller så letar jag upp en väninna som är sugen. Får jag ett tokryck och vill bestiga ett berg så kommer min man att stå först i ledet och vilja följa med för det är såna vi är. 

    Det absolut värsta jag vet är när folk drar på offerkoftan och klagar på hur livet är för att man hade en tråkig kompis när man var tio eller som i ditt fall - någon kvinna har sagt något om ditt utseende då gäller det ju at alla kvinnor tycker så och du kan inte bryta mönstret. 

    Krävs det att jag är brutalt ärlig så är jag det. 
  • Agda90
    Anonym (Badbollen) skrev 2023-10-18 10:59:49 följande:
    Jag lägger fokus på mig själv, man har sig själv närmast. Speciellt som singel utan barn. Jag håller mig i form t ex. För jag mår bra av det och så vet jag att kvinnor uppskattar sånt. Oavsett vad många säger.
    Men det känns när kvinnor klankar ner på en och säger att det mesta man gör är fel, att man ser fel ut. Då blir det lätt att man tänker på vad andra ska tycka och tänka. Jag har t ex stött på de tjejerna jag var intresserad av, och jag brydde mig inte om vad kvinnor sa, att jag inte borde göra det. Det är mitt liv. Jag lägger mig inte i vilka de träffar.
    Fast det är BS att du inte bryr dig för i var och varannan tråd skriver du om just det att kvinnor har sagt si eller så om ditt utseende. Hade du inte brytt dig så hade du gått vidare och inte känt ett behov av att konstant ta upp det 
  • Anonym (Badbollen)

    Jag såg vad utseendefixerade många kvinnor är när jag skrev om en yngre tjej jag var förälskad i. Då handlade allt om utseendet och kroppen, att män i min ålder är äckliga och fula. Det jämfördes med unga vältränade hunks. Det är främlingar på forumet som skrev det, men man ser samma irl. Min syster sa "hon är inte intresserad", "Tjejer i den åldern vill ha jämnåriga" De flesta här höll med och skulle ha sagt samma.

  • Anonym (Badbollen)
    Agda90 skrev 2023-10-18 11:04:06 följande:
    Jag menade att de snygga männen som raggade på mina snygga väninnor saknade innehåll mellan öronen. Det var bara utseende som räknades. Jag tror inte att en enda av dessa män hade kunnat berätta vilken statminister vi hade då, så illa var det. 

    Vassa armbågar i som att jag sitter inte på röven och väntar på att livet ska hända. Vill jag ut på krogen och dansa med tjejkompisarna så lyfter jag luren eller skriver på Messenger och får ihop ett gäng som sticker ut. Vill jag gå på en konsert så kollar jag med min man om det är något han är intresserad av eller så letar jag upp en väninna som är sugen. Får jag ett tokryck och vill bestiga ett berg så kommer min man att stå först i ledet och vilja följa med för det är såna vi är. 

    Det absolut värsta jag vet är när folk drar på offerkoftan och klagar på hur livet är för att man hade en tråkig kompis när man var tio eller som i ditt fall - någon kvinna har sagt något om ditt utseende då gäller det ju at alla kvinnor tycker så och du kan inte bryta mönstret. 

    Krävs det att jag är brutalt ärlig så är jag det. 
    Jag har aldrig sagt att alla kvinnor är så, jag säger att jag ser att det är utbrett. Många kvinnor håller inte med, för de är vana att kunna säga vad som helst så de tänker inte på det. Jag ser att fler kvinnor klankar ner på män och förlöjligar män, än tvärtom.
  • Anonym (Badbollen)
    Agda90 skrev 2023-10-18 11:05:32 följande:
    Fast det är BS att du inte bryr dig för i var och varannan tråd skriver du om just det att kvinnor har sagt si eller så om ditt utseende. Hade du inte brytt dig så hade du gått vidare och inte känt ett behov av att konstant ta upp det 
    Jag menar att jag försökte med de kvinnorna jag ville ha, oavsett vad andra kvinnor tyckte. Det ska dom skita i.
  • Anonym (Badbollen)
    Anonym (Badbollen) skrev 2023-10-18 11:05:54 följande:

    Jag såg vad utseendefixerade många kvinnor är när jag skrev om en yngre tjej jag var förälskad i. Då handlade allt om utseendet och kroppen, att män i min ålder är äckliga och fula. Det jämfördes med unga vältränade hunks. Det är främlingar på forumet som skrev det, men man ser samma irl. Min syster sa "hon är inte intresserad", "Tjejer i den åldern vill ha jämnåriga" De flesta här höll med och skulle ha sagt samma.


    Jag hävdade att många kvinnor inte bara går efter utseendet, utan mycket annat kan spela in, om man har kemi t ex. Jag har fel, svarade de flesta. Utseendet var viktigast.
  • Anonym (Ensam)

    Nu är jag väl inte bitter på så vis och lägger en massa tid på att vara irriterad på saker i mitt utseende utan snarare att jag faktiskt kan tycka att jag ser helt ok ut för min ålder och barnafödande. Har snyggare former än väldigt många yngre kvinnor...
    Diskuterar eller nämner aldrig inför andra vad jag tycker om mig själv på det viset.

    Får höra att jag ser bra ut, är snygg, att jag är sexig, att jag har snygg rumpa osv.
    men det är svårt och ta till sig det och tro på det när man är ensam.

    Jag har aldrig varit prio 1 i någons liv och aldrig känt mig älskad. Inte ens av mina egna föräldrar.  Har varit gift och även haft en annan relation efter det, men jag var aldrig viktig i deras liv utan jag skulle vara på vänt tills det passade dem. När de väl hade tid - aldrig att de tog sig tid.

    Har ingen bästa väninna och om jag inte hittar på saker eller bjuder hem folk så blir jag sittandes ensam hemma för ingen bjuder med mig på någonting.
    Vad spelar det då för roll att jag har en snygg rumpa eller ett vackert leende eller detta fantastiska hår... - sagt av andra.

  • Anonym (Kalle)
    Anonym (Badbollen) skrev 2023-10-18 11:10:28 följande:
    Jag hävdade att många kvinnor inte bara går efter utseendet, utan mycket annat kan spela in, om man har kemi t ex. Jag har fel, svarade de flesta. Utseendet var viktigast.
    Nu har du sabbat en tråd till bara för att rapa upp samma sak du rapat upp 2000 ggr tidigare.  Hoppas du är nöjd.
  • Anonym (Snyggo)
    Agda90:
     
    Det stämmer att om man har andra delar av sig som är attraktiva så kan man få en kärleksrelation utan att ens utseende ens kommer upp i alldagligt, utan kanske uppfattas som både avvikande och frånstötande. Tröskeln till att uppfattas så har sänkts. För en man kan det räcka med att inte ha gjort något åt sin tunnhårighet. 
     
    De saker du beskriver, kortklippt frisyr och 2-3 ansiktsbehandlingar per månad kostar pengar. Jag hade inte pengar att lägga på mitt utseende under en lång period, jag hade knappt pengar till mat och definitivt inte näringsriktig mat. Det här pågick en så pass lång period perioden har satt vad jag tror är permanenta spår i mitt utseende utöver vanligt åldrande.
     
    Vad gäller kläder brukade människor reagera på att jag klädde mig bra i de fattiga miljöer där jag rörde mig. Det kunde kommenteras nästan som om jag inte "fick" klä mig bra. Numera är jag väldigt nedklädd för det mesta. Det kan vara på grund av reaktionerna jag fick. Som om de inte fick ihop mig. Det som var kvar av den jag var innan, kläderna, blev som ett märkligt presentpapper på en svältande räv för dem.
     
    Å andra sidan kan man göra som TS, arbeta med det utseende man har, men kanske bara för att upptäcka att omvärlden ändå är "utseendefascistisk".
     
    Jag tycker att det är slarvigt att avfärda mänsklig erfarenhet som offermentalitet bara för att man inte känner igen den hos sig själv.
Svar på tråden Hur kan en del snygga eller hyfsat snygga människor trivas så illa med sig själva?