Hur fan får ni ihop det?

Vi gick båda ner till att jobba 75% när vi fick barn. Vi prioriterade ledig tid med varandra framför stort, fint boende, resor, prylar mm. Hade medellöner i utgångsläget så hamnade på inkomster en bra bit under medel. Är man låginkomsttagare som utgångsläge är det så klart en annan femma. 

Även om barnen har blivit äldre nu så har man väl erfarenhet av att tidigare ha varit en småbarnsfamilj?

Självklart en mycket nyttig erfarenhet att få ta del av och som man kan ha god hjälp av om man själv i dag lever i en småbarnsfamilj.

Allt annat är bara pinsamma bortförklaringar.
Sanningen är väl ändå att väldigt många har erfarenheter från att ha varit småbarnsfamiljer,
och många har klarat sig mycket bra.

Men de som klagar mest verkar aldrig vilja ta till sig några goda exempel utan många verkar mera vilja finna fel på dem som säger att de klarar det bra, många verkar mest syssla med självömkan, många verkar inbilla sig att just de har det allra värst och att de som klarar det bättre måste ha något fel.

Jag skulle hellre vilja ha fler goda exempel.
Det är skönt att höra och det är motiverande för mig, då vet jag att jag också kan kan klara allt på ett bra sätt.
Jag föredrar goda exempel framför de exempel på sådana som klagar, gnäller och sysslar med självömkan.

Det finns självfallet massor av goda exempel, i dag och tidigare, på barnfamiljer som klarat allt på ett bra sätt.
Dessa vill jag höra om och lära mig mera av, det är nyttigt för mig.

Inte för att vara nedlåtande eller något nu, men vad gör du egentligen med din tid?
Massor av människor säger att de inte har tid/hinner, men det är för att de väljer att prioritera annat än det som de "irriterar" sig på att de inte hinner.

När barnen var små och jag levde med deras pappa så drog jag väl minst 95% av lasset (trots heltidsjobb) med barnen, hemmet, matlagning, städning, tvätt osv OCH även stor trädgård, bilskötsel osv. 
Fanns ingenting att anmärka på utan jag fick alltid höra att vi hade det så fint hemma. 
Nej, jag köpte inte halvfabrikat/färdigmat utan de flesta middagar lagades ifrån grunden och jag bakade både matbröd och fikabröd.
Och jag hade hur mycket fritid som helst i tyckte jag. Hade nog mer panik över tristessen över att inte ha något att göra än att jag inte hann med att ha det fint hemma.
Visst var jag skitförbannad på maken för att han inte tog sin del av ansvaret, men jag är ju också skild från honom nu.

Regel nummer 1 är att alltid ställa saker på rätt plats ifrån början.
Tar man hand om saker direkt istället för at låta det bli berg så tar det mycket mindre tid och inget blir några jätteprojekt att röja upp. Tar mer energi att irritera sig på stöket än att ta hand om det direkt. 

När mina barn var små för tjugo år sen var det vanligt att åtminstone förälder jobbade deltid. Det tycker jag är bättre än att bli utbränd. Utbrändhet kan ju också ge lägre pension. Jag tycker inte heller att min pension verkar bli så dålig för att jag jobbade deltid några år. 

Tack för ett härligt, konstruktivt och nyttigt inlägg.
Jag är också övertygad att tid finns, det handlar bara om att prioritera.

Det finns självfallet massor av goda exempel, i dag och tidigare, på barnfamiljer som klarat allt på ett bra sätt.
Dessa vill jag höra om och lära mig mera av, det är nyttigt för mig.

Vi får ihop det. Två barn, 7 och 4 år. Vi jobbar båda heltid, men har valt yrken med omsorg, som medger hemarbete och förtroendetid. Vi har också sett till att freda helgerna. Så länge barnen inte själva kan ta sig till aktiviteter, väljer vi bort aktiviteter som kontinuerligt tar helgtid. 

Vi håller också nere ambitionsnivån. Min tvättkorg måste inte vara tömd varje helg. Vi måste inte ha frysen full av hembakta bullar. Vi nöjer oss med en städnivå som innebär att vi kan ta emot gäster med en kvarts varsel, utan att skämmas. 

Vissa saker prioriterar vi inte bort. Jag tränar fyra gånger i veckan, men sköter det på lunchen, under barnets aktiviteter och nån gång på helgen. Vi prioriterar inte heller bort vuxentid. En gång i månaden har vi barnvakt över natt och går ut och äter, eller gör något annat tillsammans. 

Jag tror att mycket handlar om ambitionsnivå. Jag har vänner som är sönderstressade. Deras barn måste ha miljoner aktiviteter. De måste alltid ha frysen fullt av hembakat. De måste arrangera lekträffar med teman. De måste så mycket, men orkar inte riktigt med. 

Håller med om att det är skitsvårt. Reflekterade en hel del över detta i somras, när vi hade semester och hur underbart det var med mer TID. Tid är värt mer än pengar för mig, så jag har börjat jobba deltid nu efter sommaren. Har någon extra ledig dag här och där. Barnen går i skolan men den förmiddagen de är där ser jag till att träna och ta hand om mig själv. Hinner även med lite hemmafix. Vi har delat upp hushållssysslorna hemma, mannen sköter tvätt, jag sköter handling och matlagning. Vi har en städdag hela familjen på torsdagar. Då blir det städ av badrum, barnen får städa sina rum, sen kör vi dammsugning osv. Plock får man ta lite varje dag däremellan. Dessa saker ger oss lite mer struktur MEN tyvärr vet jag att eftersom jag är kvinnan och mamman är jag också den som håller mest koll på allt som har med barnen att göra, dvs skolans föräldramöten/utflykter mm, läkarbesök, att de har passande kläder och skor för alla säsonger, köpa presenter till barnkalas osv. Det låter inte mycket men det blir det. All denna planering och allt detta fixande för att de ska ha det bra och saker ska rulla på smidigt så man inte står där när första snön kommit utan varma vinterkläder osv. Allt sånt sköter jag. Och jag tror det är väldigt vanligt och det är också OSYNLIGT arbete. Tror det är ett problem för många kvinnor och tyvärr väldigt svårt att komma tillrätta med.

Jag förstår inte hur de räknar timmarna de som säger att man inte har tid? 

De flesta har väl ungefär samma tid att tillgå?
Omkring 7 timmar varje vardag och 34 timmar varje helg,
innebär att man varje vecka har omkring 65 - 70 timmar till förfogande.
Att jämföra med kanske 35-40 timmar på jobbet, om man liksom jag arbetar heltid.

Jag har nästan dubbelt så mycket tid till förfogande i jämförelse med vad jag har på arbetet.

Jag har alltså omkring 65 timmar tillgängliga att fördela varje vecka,
Och jag tror de allra flesta har ungefär lika många timmar.

Alltså har de flesta av oss mycket tid till förfogande, många timmar att fördela. Tiden i sig borde räcka tänker jag, så problemet kanske är något annat än själva tiden?

.

Ja men du utgår ju ifrån hur du har det nu när du skrev i föregående inlägg att du har så mycket tid över att du hinner träna flera dagar i veckan. Det hade du nog inte haft om barnen varit små. 

Men sluta nu. Vad vill du ha, en klapp på axeln och ett diplom? Du är sååå duktig och klarar allt sååå bra. Nej det tror jag inte på!
Jag tror att du under småbarnsåren när du jobbade heltid, tog hand om barnen och lagade mat från grunden var trött och sliten men som med det mesta när det gäller småbarnsåren så glöms allt det jobbiga bort och man minns bara det positiva. Det är så typiskt familjeliv att försöka framstå och intala sig själv att man är lyckad, framgångsrik och duktig och skriver indirekt nedlåtande till ts när du vill framhäva att du minsann lagade mat från grunden. Tror inte ett dugg på dig. Ditt svar var inte nyttigt eller givande på något sätt som någon annan påstod.