Hur fan får ni ihop det?

Vi har gjort förändringar och har numera inga som helst problem att få ihop livspusslet. 

Den största förändringen ligger hos oss själva, vår inställning till livet och att vi började planera, prioritera och bli strukturerade.

Dygnet har 24 timmar, -7 timmar sömn = 17 timmar.
Lördag och söndag har jag 34 timmar tillgängligt för att få ihop livspusslet. Det är väldigt mycket tid.
På vardagar är jag på jobbet 8 timmar och pendlar 2x45 minuter.
Det innebär att jag har minst 7 timmar varje vardag för att få ihop livspusslet.

7 timmar varje vardag och 34 timmar varje helg innebär att jag varje vecka har omkring 65 - 70 timmar till mitt förfogande för att få ihop mitt livspussel.
Att jämföra t ex med att jag har 35-40 timmar på jobbet.

Jag har nästan dubbelt så mycket tid till mitt eget förfogande i jämförelse med arbetet.

Det är en förmån att ha 65 timmar tillgängliga att fördela varje vecka.
Sedan handlar det bara om att planera, att vara strukturerad och att se konstruktivt på allt som ska göras.

Vi började med att prioritera bort sociala medier nästan helt. Vi kollar kanske en eller två timmar vardera på helgen. Ibland mera när vi har mycket tid över, särskilt på helgerna.
Ungefär samma med serier och TV. Det ligger numera långt ned på priolistan.

Vi har inga problem att hinna träna tre gånger var i veckan och båda har vi lagt in egen tid, bl a för vänner och för hobbies.
Vi försöker alltid prioritera att hinna det viktigaste (inte bara det som är mest bråttom).
Om det sedan skulle bli något vi inte hinner med så är det i vart fall inget viktigt.

Vi har två barn, 6 och 9 år.

Vår ändrade inställning (vi har ju massor av tid att tillgå...),
med planering, prioritering och struktur, har förändrat vårt liv till det bättre. Vi är lyckligare, mera kära och mindre stressade och vi är garanterat mycket bättre föräldrar än tidigare.

Jag tror också att alldeles för många spenderar för mycket tid i mobilen eller framför tvn, tid de hade kunnat göra annat på.

Även om barnen har blivit äldre nu så har man väl erfarenhet av att tidigare ha varit en småbarnsfamilj?

Självklart en mycket nyttig erfarenhet att få ta del av och som man kan ha god hjälp av om man själv i dag lever i en småbarnsfamilj.

Allt annat är bara pinsamma bortförklaringar.
Sanningen är väl ändå att väldigt många har erfarenheter från att ha varit småbarnsfamiljer,
och många har klarat sig mycket bra.

Men de som klagar mest verkar aldrig vilja ta till sig några goda exempel utan många verkar mera vilja finna fel på dem som säger att de klarar det bra, många verkar mest syssla med självömkan, många verkar inbilla sig att just de har det allra värst och att de som klarar det bättre måste ha något fel.

Jag skulle hellre vilja ha fler goda exempel.
Det är skönt att höra och det är motiverande för mig, då vet jag att jag också kan kan klara allt på ett bra sätt.
Jag föredrar goda exempel framför de exempel på sådana som klagar, gnäller och sysslar med självömkan.

Det finns självfallet massor av goda exempel, i dag och tidigare, på barnfamiljer som klarat allt på ett bra sätt.
Dessa vill jag höra om och lära mig mera av, det är nyttigt för mig.

Tack för ett härligt, konstruktivt och nyttigt inlägg.
Jag är också övertygad att tid finns, det handlar bara om att prioritera.

Det finns självfallet massor av goda exempel, i dag och tidigare, på barnfamiljer som klarat allt på ett bra sätt.
Dessa vill jag höra om och lära mig mera av, det är nyttigt för mig.

Jag förstår inte hur de räknar timmarna de som säger att man inte har tid? 

De flesta har väl ungefär samma tid att tillgå?
Omkring 7 timmar varje vardag och 34 timmar varje helg,
innebär att man varje vecka har omkring 65 - 70 timmar till förfogande.
Att jämföra med kanske 35-40 timmar på jobbet, om man liksom jag arbetar heltid.

Jag har nästan dubbelt så mycket tid till förfogande i jämförelse med vad jag har på arbetet.

Jag har alltså omkring 65 timmar tillgängliga att fördela varje vecka,
Och jag tror de allra flesta har ungefär lika många timmar.

Alltså har de flesta av oss mycket tid till förfogande, många timmar att fördela. Tiden i sig borde räcka tänker jag, så problemet kanske är något annat än själva tiden?

.

Sanningen är väl ändå att väldigt många har erfarenheter från att ha varit småbarnsfamiljer,
och många har klarat sig mycket bra.
Jag och min man har den erfarenheten.
Och jag uppskattar att flera har berättat i tråden på ett positivt och inspirerande sätt om ungefär samma erfarenheter.

Du kan väl inte tycka att det är så himla länge sedan min 6-åring var ett litet barn. På tre-fyra år har väl inte världen förändrats så mycket på den här punkten?
Jag och min man har lika förutsättningar nu som vi hade för fyra år sedan, vi hade samma antal timmar till förfogande då som nu.

Båda jag och min man har omkring 65 timmar var att fördela varje vecka.
Då kan jag inte förstå att vi inte skulle hinna lägga minst 3-4 timmar var i veckan på träning.
Vi hade tid för det då och vi har tid för det nu.
Det var kanske mer tidskrävande att ha små barn, men jag är inte säker på det eftersom att barnen nu har mycket mer aktiviteter utanför hemmet, som vi också prioriterar.

Berätta gärna hur du räknar och hur du prioriterar att använda timmarna när du menar att man inte skulle ha tid att träna?

Jag behöver inte någon annans klapp på axeln. Jag får tillräckligt med uppskattning av mina närmaste.
Jag tycker inte ens man måste vara särskilt duktig för att klara det på samma sätt som jag och vi gör.

Men jag är övertygad att många skulle må bra av att skaffa sig själv en annan inställning, man behöver vara konstruktiv och man behöver öva sig på att prioritera och planera all denna tid som alla har att tillgå.

Du blandar ihop mig med någon annan. Jag har inte ens nämnt något om att laga mat från grunden.

Inte med en enda stavelse har jag påstått att jag skulle mera lyckad eller mera framgångsrik än någon annan.
Jag försöker bara att komplettera och ge även ett annat perspektiv på tiden och visa att jag, och förmodligen de allra flesta, har ganska mycket tid att tillgå.
Det handlar mest om att välja själv, att fatta sina egna beslut, hur man använder all denna tid.
Tycker du verkligen att jag har fel i sak gällande tiden?

Visst var det jobbigt ibland men oftare och mycket mer så var det också fantastiska år och massor av positiva upplevelser under småbarnstiden.
Och jag kan intyga att man behöver prioritera att fortsätta lägga ganska många timmar på barnen, och deras aktiviteter, också när de har blivit 6 och 9 år.
Och jag räknar med att det kommer att fortsätta ungefär lika, jag kommer fortsätta prioritera att lägga många timmar på barnen, under rätt så många år till.

Du är väl inte en sådan som ofta klagar men aldrig vill ta till dig några goda exempel?

Som vill försöka finna fel på dem som säger att de klarar det bra?
Som tycker att de som klarar det bättre måste ha något fel? 

Jag tror inte det egentligen, och hoppas åtminstone att du inte vill vara en sådan.

Jag håller med dig om att de som vill göra det absolut ska välja att arbeta deltid. Det är bara positivt för barnen, för en själv och familjen.
Det ger ju ÄNNU fler timmar att tillgå, vilket måste vara jättebra.

Men i mitt eget fall så kan jag lova dig att vi prioriterar att ha mycket umgänge i familjen och vi hinner träna minst ett par gånger i veckan, åtmisntone de flesta veckor.
Vi har nog ganska hygglig ordning hemma i allmänhet, men vi prioriterar inte att ha huset absolut fläckfritt.
Jag håller också helt och hållet med dig om att man ska prioritera tid med de man tycker om. 

Tack för ett positivt, konstruktivt och nyttigt inlägg!

För mig låter det inte alls tråkigt, utan tvärtom.
Ni har planerat allt så bra så det finns både tid och energi för att ha mysigt och roligt.

Du har beskrivit att det finns många prövningar i ert liv och i er situation, men du har valt att möta det strukturerat och på ett positivt sätt,
i stället för att låta sig själv fyllas av negativ stress och självömkan.

Jag är också övertygad att tid finns, det handlar bara om att planera och prioritera.

 

Det finns självfallet massor av goda exempel, i dag och tidigare, på barnfamiljer som klarat allt på ett bra sätt.

Dessa vill jag höra om och lära mig mera av, det är nyttigt för mig.