Har ni äktenskapsförord?

Man väljer själv hur äktenskapsförordet ser ut och min erfarenhet är att det kan vara väldigt tryggt att just veta att vissa pengar faktiskt är utanför det gemensamma.

Det kan vara en sommarstuga som gått i släkten, stor skillnad i förmögenhet, olika sätt att resonera.

För egen del tycker jag det är skönt att faktiskt inte vara beroende av min makes välvilja vid en separation. Jag vet att det som jag kom in med, faktiskt också är något jag kommer ut med. 

Jag tänker att man behöver prata om just äktenskapet innan man gifter sig och ibland är det rimligt med ett äktenskapsförord. 

TS är det ett stort arv han kommer få ut och är det pengar eller typ fastighet/sommmarbpende? 

Det hela beror ju på vad planen med detta kommer vara. 

Min pappa ärvde en sommarstuga i ett mycket populärt område. Att han skulle ha det som enskild egendom hade aldrig gått, för mamma hade vägrat lägga ner arbete eller tid att vara där om hon inte fick känna att det också var hennes. Den känslan vill man ju undvika i en familj. Att man inte är välkommen att dela den del av livet fullt ut. Då tryter ju engagemanget per automatik om man inte känner en samhörighet.

Har en väninna som (pga av maken och hans företag krävde) var hemmafru. Huset de bodde i och där barnen växte upp var en familjegård som var hans enskilda egendom. Men som hemmafru lade hon ner själ och hjärta för att få det jättefint. Odlingar, planteringar, fix med huset, måleri och Hantverk då hon är ganska skilled. Sen gick de isär och hon fick flytta med ungarna till en liten trång trea.. fick lägga ner sitt egna företag (lanthandel och trädgård då det var knutet fastigheten). Huset var hennes  hemmaplan- men i slutändan fick hon gå från hus och hem. Tror hans släktingar (om de hade varit i livet) hade tyckt det var ren och skär katastrof mot sin svärdotter och moder till deras barnbarn. Han hade hittat en annan.

Nej. Jag föreslog det eftersom maken gick in i äktenskapet med en miljon som större delen av lades in i vårt gemensamma boende, men han orkade inte ordna ett... 

Det går även att omförhandla äktenskapsförord under äktenskapets gång, det är det många som gör. (Även om man såklart inte kan tvinga den andre att skriva på, utan gör han inte det så är det det existerande äktenskapsförordet som gäller.)

I din väninnas fall hade det varit hemskt åt andra hållet, om äktenskapet hade förblivit barnlöst (så att det inte var ett av hennes barn som skulle ärva gården), och hon skulle ha försvunnit med halva gårdens värde efter fem år (även samboår räknas in i de fem åren). Sedan skulle mannen ha gift om sig och fått en son - men gården som denne skulle ha ärvt hade inte längre varit i familjens ägo... Det rimliga hade varit att riva äktenskapsförordet, eller skriva ett nytt där en större del av makens förmögenhet skulle delas, efter att barnen fötts. 

Kungen gjorde så: om det hade blivit skilsmässa innan Silvia fött något barn, hade hon inte fått något alls av honom. Sedan skrevs äktenskapförordet om efter varje barn hon födde, så att mer och mer av hans förmögenhet skulle delas. Dock skulle hon än idag inte få 50 procent. 

Vi har köpt alla bostäder tillsammans och alltid lagt samma till gemensamt, så det skapade värdet är rimligt att dela på.

Min mans arv är delvis lämnat som enskilt arv och om han sen väljer att lägga in det i bostad eller renovering är helt upp till honom, men jag hade aldrig krävt en krona av det oavsett.

Jag kommer själv att få ett arv en dag men det ligger längre bort då mina föräldrar lyckligtvis är vid god hälsa fortfarande.

Om man vill varandras bästa går det att ordna lika bra om man har äktenskapsförord. I synnerhet om man har barn ihop är det för mig självklart att man också sörjer för deras mamma vid en separation.

Men i fallet med hemmafrun och gården kunde det gått helt på tok utan äktenskapsförord. Det kunde lika gärna varit hon som hittade en annan, krävde ut sin del och tvingade fram en försäljning av en släktgård.

Alltid bättre med äktenskapsförord, i synnerhet om man inte har barn.

Ja, det tänkte jag också. Släktgårdar, släktgods, familjeföretag som redan gått i arv i ett par generationer... ska man vara rädd om. De ska fortsätta gå i släkten. Det skulle vara fruktansvärt om en obesläktad person skulle tvinga fram en försäljning - och sedan kanske leva loppan för pengarna tillsammans med en ung älskare/älskarinna!

Tack, äntligen någon som tänker som jag! Fattar inte dessa giriga människor som till varje pris vill ha pengar som kommer från HANS släkt och hon inte haft minsta del i att anskaffa. Jag skulle aldrig ta emot pengar som min fru ärvt eller haft med i boet om det blir skilsmässa.

Sen är det en självklarhet att kompensera för den tid hon ev varit hemmafru eller avstått lön för at tta hand om barnen.

Skulle utan tvekan skriva äktenskapsförord.

Starkaste argumentet är om man har barn sedan tidigare. Viktigt tänka igenom hur allt ska falla ut om en relation tar slut. Det ska bli bra för alla parter.

En detalj jag själv lärde mig när jag skiljde mig utan äktenskapsförord. Jag drog in 90% av alla pengar. Vi hade gemensamt ekonomi. Vi/jag köpte ett hus. Jag renoverade på lediga stunder. Blod svett och tårar ledde fram till en bra värdeutveckling. I detta engagemang stod jag ensam.

När vi skiljde oss fick jag "köpa" huset. Allt arbete jag lagt ner innebar en enorm värdeutveckling som jag fick betala exet för. Jag fick alltså betala exet för mitt eget arbete!

Kan skratta åt det idag. Men en väldigt dyrköpt läxa!

Lär och hör ungdomar!

Gjorde din fru inget annat då, t.ex. tog hand om barnen och hemmet och trädgården och vardagens småkram, så att det var möjligt för dig att arbeta och tjäna alla de där pengarna samt renovera? Om hon tog merparten av allt sådant, så tycker jag inte att det var mer än rätt att hon fick ut 50 procent av husets värde, om det "bara" var dina arbetsinkomster och eget renoveringsarbete (då hon var tvungen att passa barnen helt själv, serva dig med mat på bordet o.s.v.) som du stoppade in i det, och inte arv efter dina föräldrar exempelvis. 

Ärvda hus och företag och även reda pengar, är något helt annat än inkomster från pågående arbete under äktenskapstiden.

Inget äktenskapsförord.

När vi köpte vår gemensamma bostad kunde den ena av oss lägga närmare en miljon i kontantinsats och den andra drygt hälften. 

Den som kunde lägga mer är också den av oss som tjänar 20 000 mer än den andra, och även kommer ärva pengar. 

Vi har gemensam ekonomi, delar lika på allt. Finns ingen som helst tanke att vi någonsin skulle skilja oss och därför heller ingen tanke på att vi skulle ha skrivit äktenskapsförord. Det är ju ungefär som att förbereda sig för att skiljas senare.

Låter som en mardrömshändelse och en dyrköpt lärdom.

Tack för att du delar med dig.

Mitt fritidsintresse var att bygga ett bättre liv. Hennes fritidsintresse var att sitta med sin telefon. Jag servade henne med merparten av hushållssysslor också. Väldigt ojämnställd relation.

Nej, arv är giftorättsgods om det inte finns testamente som gör arvet till enskild egendom.

När jag och min man träffades så hade vi inte mycket på kontot. Vi flyttade ihop i en hyreslägenhet och efter 4 år köpte vi hus för gemensamma pengar. 

Jag har under årens lopp ärvt en större summa pengar och vi har även sålt vårt hus och fått lika mycket i vinst som jag har ärvt. Dessa pengar är våra och sparas till vår pension. 

Nu vet jag hur mycket pengar vi har och som våra barn kan komma att ärva den dagen vi går bort så vi kommer att skriva ett testamente att de ärver oss som enskild egendom. Vi kommer att ta detta via en jurist för att säkerställa att det inte blir något fel i testamentet. 

Jag hade tur som träffade en vettig man men ju mer jag ser hur världen fungerar desto mer mörkrädd blir jag. Därav testamente för att skydda våra barn

Vi valde att inte ha det. Men då hade vi också likvärdig lön, yrke mm. Inga jättearv att vänta heller.

Lite samma historia här. Nu var min ex-man vänlig nog att inte kräva hälften av värdet, eftersom han själv insåg att  jag försörjt honom i tio år, att det var mina pengar som gjort att vi kunde köpa huset från första början. Det var mina pengar som betalade resor, mat, bil och mycket av hans kläder också.

Jag skulle ALDRIG sätta mig i en sådan sits igen. Aldrig någonsin. Nu har vi separata ekonomier och äktenskapsförord och vi har lagt upp vår ekonomi för att kunna klara en separation. Det är tydligt vad som gäller och båda parter klarar sig själva om vi skulle behöva. Det tycker jag är en skyldighet gentemot våra barn! 

Intressant att läsa hur vissa har renoverat och gjort allt själv. Har ni inte haft en partner som har fixat annat? Som har möjliggjort att ni har kunnat lägga tid på renoveringen?

Hade min man sagt att han skulle behålla huset för att han gjort det mesta av renoveringen så hade han fått något hårt i huvudet!
Medan han renoverade tog jag hand om allt annat. Sålde av gammalt från förra huset, tog hand om barnen, såg till att de kom till och från träningarna, lagade mat, tvättade, fixade allt det administrativa osv osv... Det jag gjorde frigjorde många timmar till min man att kunna renovera. Räknas inte det in?
Man bidrar ju på olika sätt i ett förhållande. Jag kan inte mycket om att bygga hus så jag hade inte kunnat vara till någon hjälp där. Men mitt bidrag har gjort att vi har sparat pengar då vi inte har behövt ta in snickare och sparat pengar då vi kunde flytta ur vårt förra hus tidigare då jag såg till att sköta den marktjänsten själv. 

Men så ser det inte ut i mannens verklighet förstår du.

All renovering en man gör i hemmet ska räknas som proffsutfört arbete á 1300 kr/h ex. moms, och det gäller även när han p.g.a. slarv med lock häller ut en halv burk brun bets i baksätet på bilen och måste tillbringa en heldag med att fixa akutrengöring av biljäveln.

Kvinnor å andra sidan bara springer runt och fjantar sig med dammtrasan och steker pannkakor som de alltid gör. Det tillför inget till husets värdering och har således inget värde. 

Jäklar vad glad jag är att min man inte resonerar på det viset. 
Vad han gjort det hade han fått fixa all marktjänst själv för jag hade stuckit!